Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorkel üprakelKgg.
Thorinoder Holbrunar Skald. 41
börjat anklagelserna mot marsken, Tör det sätt
hvarpå han bandbalt rikets angelägenheter.
Dertill svarade marsken: "Mig vore önskandes, Herre!
att jag så min God tjent bade, som jag eder,
konung! tro och huld varit." Då begynte
hertigarna sina klagomål emot bonom, att ban alltid
stämplat fiendskap emellan dem och deras broder,
konung Birger, hvarefter, utan att det tilläts
något vidare samtal, bojor framburos att läggas på
bonom. Den åldrige mannen lät fängslingeu
försiggå, utan att göra något motvärn, yttrande
endast med sorgsen barm lill konungen, i det ban
framräckte sina händer alt bindas: "Detta kunnen
j till>tädja, min konung! som jag sä redliga tjent
hafver; blygd skolen j hafva deraf så länge j
lefven." Derefter sattes ban på en häst, med
fötterna bårdt sammankedjade |inder hästbuken, och
sä fördes ban under stark bevakning till
Stockholm, med bastig fart öfver mindre besökta
skogsvägar, ridande genom natt och dag, så att
folket, som älskade berr Thorkel ganska högt,
icke skulle få rådrum alt samlas och taga honom
lös. Slutligen insattes ban i fängelsetornet på
Stockholms slott, der han beredde sig till en snar
död. livad som mest förbittrade bans sista dagar,
var den tidningen, att bans enda kära barn,
dottern Christina, var af sin gemål, hertig
Waldemar, förskjuten och deras äktenskap af kyrkans
tjenare förklaradt olagligt, emedan de, efter
presternas utslag, voro i andlig skaldskap,
alldenstund Thorkel knulsson stält fadder vid
Waldemars dop. I början af Februari månad år 1306
utfördes den vördnadsvärde marsken till
afrättsplatsen utanför staden, på samma ställe, der nu
Södermalmstorg är beliiget. Kring fängelsetornet
var en mängd folk församlad), som åskådade huru
den förtjente riksföreståndaren utleddes under
mycken smälek och hegahbelse, som presterne
tillställt att förvilla folket. Den samvetslöse konung
Birger unnade i början icke en gång sin trogne
förmyndares liflösa kropp alt fa hvila i vigd jord,
utan befallte att den skulle nedgräfvas på
afrättsplatsen; men någon tid derefter utverkade
marskens vänner, att hans lik fick begrafvas uti
Grå-monkeklostrets kyrka på Riddarholmen.
Thorkel M|irakelätf!;. troligen en Svensk
höfding, så benämnd emedan ban var fräknig
(spräcklig), var fader till Ulf Jarl, Danske konungen Knt
den Stores svåger. Den ryktbara Thorkel
Sprakel-äggs fader skall bäfva hetat Björn, och om hans
härkomst berättas följande gamla saga: En hederlig
man i Sverige hade en ganska vacker dotter,
hvilken vid ett tillfälle gick ut i marken, för att
roa sig med sina leksystrar. Der blef hon
bort-röfvad af en björn, som, i stället för alt
sönderslita sitt rof, blef kär i den röfvade Hickan. Som
likväl björnen gjorde stor skada på de hjordar,
som funnos i trakten, blef han slutligen uppjagad
or sitt ide och ihjälslagen, dä den borlröfvade
flickan återfördes till sina anhöiiga. Hon bade
dock redao blifvit hafvande af sin ludne friare
och födde eo son, som efter fadren blef kallad
Björn.
Tliorkehson, Peder, äfven kallad Petrus
Tbyr-gilli, född i Skenninge af en ädel ätt, som förde
ett lejonhufvud i vapnet, skref sig herre till Tuna.
Ilan hado studerat och blifvit använd vid flera
tillfällen, då ban 1338 utnämndes till biskop i
Linköping och en af .Magnus Erikssons rädsherrar.
Sedan blef ban äfven kansler hos samma konung
och var honom alllid synnerligen tillgifven. På
konungens befordran valdes ban 1351 till
erkebiskop i Upsala; men för sin stora tillgifvenhet för
Magnus Eriksson måste ban under de följande
oro-ligbeterra utslå många ledsamheter och bekymmer.
Enligt tillförlitlig uppgift har han, som någon tid
baft uppdrag att vara påfvens uppbördsman här i
Sverige, en gång till Romerska skattkammaren
inlefvererat och fäll qvj|lerad den betydliga
summan af 25,196 marker penningar. Ilan afled d.
18 Okt. 1366.
Tliorlack, en Norrman och prost staden
Bergen, tillsattes 1435 af konung Erik XIII till
erkebiskop i Upsala, utan att ban dertill blifvit af
domkapitlet lagligen kallad, hvarföre ban äfven
mötte mycket motstånd och aldrig blef ordentligt
invigd. När kort derefter den allmänna
uppresningen emot Erik XIII skedde och Engelbrekt
bärunder stämde Norrlänningarne till Upsala, vågade
Tborlack icke längre qvarstanna derstädes, ulan
flydde skyndsamt derifrån tillbaka lill Bergen. På
vägen säges ban blifvit utsålt för svåra stormar,
såsom elt himmelens straff derföre, att ban vid
sin flskt från Upsala stulit med sig en fingerknota
af den helige Eriks ben, hvilken relik ban således
blifvit tvungen att under stor ånger återställa.
Efier ankomsten till Bergen, blef ban ihjälslagen
af några köpmän.
Thoriiioder Holbrunar Skald, sä kallad,
emedan han besjungit en skön flickas mörka
lockar; en namnkunnig Isländsk skald, följde
Norske konungen Olof llaraldsson på bans sista färd
till Norrige och dellog i hans öde i slaget vid
Stkklarstad. Natten före slaget låg konungen med
bären ute under öppen bimmel, alla i fulla vapen
med sköldarne öfver sig. Konungen vakade länge,
bad till Gud för sig orh sitt folk och sof blott
litet. Mot morgonen inslumrade han; men vaknade
straxt åter vid det solen uppgick. Det syntes
honom ännu för tidigt alt väcka hären. Han
frågade efter Thormoder Kolhrunar Skald och bad
honom sjunga elt qväde. Då reste sig
Thormoder upp och qvad med så hög röst, alt det
hördes öfver bela hären, det ryktbara qvädet, som
fått namn af Rjarknmal det gamla:
Dagen är upprunnen,
Hanens vingar dåna,
Tid är för kämpar
Till striden att gå.
Vaker upp, vaker upp,
Tappra män,
Alla j ädle
Konungatjenare!
Harald den bårdbändte,
Rolfer, skytten,
Del. IV. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
