Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tott.
Tott.
851
pn helsning, som endast tillkom elt ärbart
fruntimmer.
Tott, Ingeborg, do|ter till riddaren orh
höfvidsmannen pä Örebro slott, Hr Åke Axelsson, var
ett af sin tids berömdaste fruntimmer. Först gift
med Sten Bjelke, blef hon efter dennes död
förmäld med Sten Sture d. ä,, och utmärkte sig
städse genom sin synnerliga verksamhet för både
vetenskap och religion. Hennes ifver bidrog
väsentligen till anläggandet af Upsala akademi, och
hennes nit för boktryckerikonsten har man att
tacka för flera af de här först utgifna böckers
tryckande, hvilkas tryckningskostnad bon ej sällan
af egna medel bestred. Äfven begåfvade hon flera
kloster med böcker. Hennes nit för religionen
nppenbarades genom uppoffringar för
klosteriin-läggningar, hvilka då för tiden tillika utgjorde
undervisningsanstalter för dem, som önskade
inhämta hvad som då utgjorde den högsta bildning
och deribland den religionskunskap, som öfversteg
den allmänna, hvilken meddelades i kyrkan. Af
sin fader synes hon hafva ärft tillgifvenhet för
Karmeliter-orden. Så begåfvade bon frikostigt det
af Hr Ake Axelsson stiftade Karmeliter-klostret i
Warberg. Derjemte omhuldades Karläuser-orden,
hvilken Sten Sture inkallade i riket, såsom "en
helig och sträng orden." År 1493 konfirmerade
Br Slen och fru Ingeborg sin gåfva till
auläg-gande af ett kloster för denna orden vid
Gripsholm, sotn skulle beta "Pax Mariæ" eller
Mariefred och fem år senare gåfvo begge makarne nya
gåfvor dit, hvilka, om klostret förföll, skulle återgå
till slägten. Vid Brunkebergs slag d. 10 Okt.
1471 var fru Ingeborg pä slottet och lät före
stridens början kalla dit upp stadens alla
fattighjon, dem bon bespisade och gaf allmosor, under
uppmaning atl ifrigt bedja Gud för stridens
lyckliga utgång, hvarefter bon, åtföljd af fruar och
juogfrur, steg bögst upp på slottsmuren, för att
se på striden och understödja sin herres och
Svenskarnes sak med brinnande förböner. År 14S3
skedde, enligt Olai Petri berättelse, ett uppror
i Stockholm, under det Hr Sten var på Gottland,
då fru Ingeborg, som sökte rädda Sten
Christierns-son Oxenstjernas lif ur de uppbragte borgarnes
händer, hvilka ville hämnas deröfver, att denne
riddare i vredesmod dödat en borgare, råkade i
stor fara i folkträngseln, då hon ville afstyra
bullret, och omkullkastades på Stockholms torg.
Sten Sture blef storligen förtörnad häröfver,
räknande detta för en sådan skymf, att ban fordrade
en synnerlig upprättelse derföre. Riksens råd lade
sig likväl emellan, så att saken blef urskuldad,
dock måsle Stockholms borgare ingå på sådaua
förpligtelser, att de alltid skulle stå fäste med Hr
Slen, hvilket de ock sedan gjorde, städse troget
hållande hans parti.
Tott, Åke <«Mrnn*soii, till Tidön, nämnes
redan 1498 såsom riddare, och var 1509
höfvidsman på Åbo. Derefter 1512 höfvidsman
på Kroneborg i Finland, och 1516 åter pä Åbo
slott. Slutligen höfvidsman på Tavastehus,
halshöggs ban d. 27 Nov. 1520 på Christian Ty-
franns befallning jemte flera andra Svenska
ädlingar.
Tott, Clas .tkesNon, en son till riksrådet Åke
Klasson Tott och fru Ingeborg Sparre, var en
ibland dem, som slogos till riddare vid konung
Erik XlV:s kröning 1561. Han skref sig herre
till Bystad. En af sin lids förnämste krigsbjeltar,
deltog ban redan 1567 uti fälttåget emot de
Danske, då ban räknades bland den Svenska bärens
förste anförare. Efter Erik XIV:s afsättning, blef
han 1569 lagman i Nerike, och 1572 sloltslofven
på Stockholms slott. Utnämnd till krigsöfverste i
Lifland, grundlade ban snart sitt bjelterykte genom
den lysande och sagolika segern öfver Ryssarne
vid Lode d. 23 Jan. 1573, dä ban med endast
100 man till fot och 600 ryttare nedlade 7,000
fiender och dref de återstående 9,000 på flykten
öfver två mils väg, tagandes ett ofantligt byte,
som allt fördes med i det triumftåg Tott derpå
böll vid ankomsten till Reval. Sedan ban följande
året förgäfves belägrat Weissenberg och Toolshorg,
blef han bemkallad och förordnad till lagman i
Nerike. Insattes i riksrådet 1576; men sändes
om bösten samma är till Finland, såsom
ståthållare öfver bela detta landskap. Sedermera
inskränktes dock 1577 bans guvernement till
endast södra Finland. År 1 585 förklarades ban åter
för guvernör öfver bela Finland och Karelen, samt
blef tillika öfverste-lagman derstädes. Samma år
böll han på gränsen elt möte med Ryssarne, då
ett stillestånd på fyra är ined dem ingicks. Han
var en bland de rådsberrar, som i Reval afstyrkte
konung Sigismunds återresa till Sverige, hvarföre
ban äfven råkade i onåd jos konung Johan III,
samt anklagades 1590 inför ständerna och dömdes
ifrån sina tjenster. Han återvann likväl 1592,
uppå Sigismunds förbön, konung Johans nåd och
återfick följande året äfven sina embeten. Han
var lycklig nog att dö 1596, förr än stormen
utbröt emellan hertig Carls och konung Sigismunds
partier, hvilken blef vådlig för så inånga.
Dennes sonson,
Tott, Åke Henriksson, herre till Ekolsund,
Sjundeby, Ljuxala, I.ebals län och Gerkenäs,
föddes i Juni månad 1598. Föräldrarne voro
landshöfdingen i Österbotten Henrik Tott, och fru
Sigrid Wase, konung Erik XIV:s dotter. Begåfvad
med elt häftigt och uppbrusande lynne, lät ban
redan såsom student i Upsala ej sällan
ungdomsblodet på ett öfverdådigt sått koka öfver. Man
såg honom ofta löpa med dragen värja omkring
pä gatorna, enligt hvad en gammal anteckning
förmäler, och ban var städse en af Messenii mest
handfasle och djerfve anhängare uti de ofta
ganska våldsamma oroligbeter, som uti Upsala
föreföllo emellan dem, som höllo med denne
professor och dem som togo parti af J.
Rudbeckius. Han och bans kamrater sönderslogo fönster,
öfverföllo oskyldige vandrare, togo bönder och
spände dem för kärror; en gång till och med
befriade de våldsamt några fångar ur slottshäktet.
Samma oförskräckta djerfhet medförde ban till
kriget, der han visade ett mod, som icke
skyg-Dtl. IV. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
