Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Troil.
Trolldom.
(01
vidt fält att visa sin stora skicklighet och nilfolla
verksamhet. Utom herdevården öfver tvenne
folkrika församlingar, öfverinseendet öfver
hofförsam-liogen, bikten bos konungen, ordenspredikningarna
samt presidium i hofkonsistorium, måste ban egna
sin tid åt nppfostringskommittéen, direktionen öfver
drottninghuset, fullmäktigskapet i banken och vice
ordförandeskapet uti Stockholms stads konsistorium;
detta senare ett så mycket grannlagare värf, som
just på denna tid det bekanta s. k. Zinzendorffska
svärmeriet med all makt begynte grassera inom
hnfvudstaden. Till en rättvis belöning för sina
stora förtjenster och mångåriga trägna arbete,
utnämndes Troilius 1751 lill biskop i Westerås.
Innan ban fick lemna hufvudstaden, måste ban dock
upplefva den sorgliga tilldragelsen, att vid den
sistnämnda år inträtrade stora eldsvåda i
Stockholm, se icke allenast det af bonom bebodda
kyr-koberdehuset läggas i aska, hvarvid han förlorade
större delen af sitt vackra bibliothek och
åtskilliga handskrifna lärda samlingar, utan ock se det
genom bans försorg fullbordade fattighuset jemte
sjelfva Clara kyrka med en stor del af
församlingens hus i grund nedbrända. Genast började ban
med stor ifver arbeta på skadans botande, så att
redan pä fjortonde dagen efter eldsvådan kyrkans
återuppbyggande kunde påbörjas. Vid konung Adolf
Fredriks kröning utnämndes ban till tbeologie
doktor och bade första rummet vid
doktorspromotio-nen i Upsala 1752. Kallad och utnämnd 1757
till Sveriges erkebiskop, förde ban i denna
egenskap talmanskapet i sitt stånd under 1760 års
långa riksdag, sedan ban redan förut varit
ledamot vid flera riksmöten. Sistnämnda år kallades
ban till ledamot af vetenskapsakademien.
Begåfvad med lärdom, snille och lysande predikogåfvor,
var ban en af sitt stånds utmärktaste män. Uti
bans af trycket utgifna predikningar och tal
herr-skar en god smak, och man finner dem öfverallt
både tydliga, djupsinniga och uppbyggliga. Med
oförskräckt hjerta frambar han städse sanningen,
och arbetade nitiskt för kristendomens
upphjel-pande. Om han stundom var något häftig, var
ban dock tillika snar att förlåta oförrätter.
Alltid glad och skämtsam, var ban ingen batare af
jordisk fröjd. Ett häftigt slaganfall följde d. 16
Jan. 1764 på någon tids förutgången bräcklighet,
och ändade hans lefnad efter tvenne dagars
förlopp. Barnen upphöjdes i adligt stånd under
namnet con Troil.
Troll. Med denna föraktliga benämning
utmärktes af Götberne de före dem här i Sverige
bosatte Jötnarne, med hvilka de lågo uti
oupphörliga fejder. Eddorna innehålla mångfaldiga
berättelser om den väldige Tbors strider med de i
bergen boende trollen; buru han, som kallades
"Trollens fiende", med sin hammare dödade de
ondskefulla trollen, hvilka folktron snart efter
vanligheten föreställde sig såsom vilda och åbäkiga
jättar. Ännu i elfte århundradet, sedan den
historiska tiden redan inträdt, omtala häfderna ett
särskildt folk, under namn af Troil, hvilket ännu bodde
i några afskiljda bergstrakter, isynnerhet i Små-
land, och ofta röfvade till sig qvinnor från
landsbygden. Många historiska personer voro kända
för att härstamma från de gamla Jötnarne eller
trollen; så t. ex. ledde den mäktige Håkan Jarl
i Norrige pä möderne sin härkomst från Jötnaätt,
hvarföre sagan också förmäler att trollen berömde
sig af slägtskapen med honom. Med tiden
öfvergick föreställningen om troil, till ett begrepp om
fiendtliga andeväsen i allmänhet, och en mängd
oförmodade eller oförklarliga olyckshändelser
ansågos åstadkomna af dem. Blef någon menniska
eller något djur hastigt illa sjuk, ansågs detta
vara trollens verk och förorsakadt af s. k.
Trollskott, eller den trolldom, hvarigenom man
framkallade en frånvarande persons bild i ett
vatten-kärl och rigtade ett skott mot densamma. Efter
kristendomens införande, blef "Troil" ofta en
benämning på hedningarne, och många
munklegender veta omtala buru de hedniske trollen, som
vredgades på de kristnes kyrkobyggnad och icke
kunde tåla att böra ljudet af de kristna klockorna,
ofta kastat väldiga stenklippor mot kyrkorna för
att krossa dem; men när detta icke lyckats,
dragit sig undan djupare inåt bergen. Många
underliga sägner gingo länge, så väl bär som i
Norrige om trollen och huru de af heliga och fromma
män beröfvades all sin förmåga att skada. Så t.
ex. berättas det, att en gäng, när Olof den
Helige med sina män rodde förbi en klippfull strand,
ett rytande troil kommit ut ur berget och sagt
till bonom:
Kung Olof, med ditt pipuga skägg,
Du seglar för när min badstuguvägg!
hvarpå konungen svarat:
Du troll, med din röck och ten,
Skall bli till sten
Och aldrig mer göra skeppare men;
hvilket skall hafva haft till följd, att trollet
genast förvandlades till ett stenblock. Huru trollen
fira julnatten, derom äro många berättelser gängse
öfver bela vår nord. Då är icke godt för en
kristen man att färdas ute. På bedarne rida
hexor och troil hvar om annan, en på en varg, en
annan på en qvast eller ungnssopa, till
samlingsplatserna, der de dansa under sina stenar. Stora
bergshällar ligga då upplyftade på pelare, och
under dem dansa och dricka talrika troll.
Trollilom och dess utöfvande bar uti alla tider
varit ett föremål för den vidskepliga hopens
synnerliga funderingar. Redan uti de äldsta tiderna
omtala sagorna, buru Lappar orb Finnar förstodo
sig på att utöfva trolldom, hvarigenom de troddes
kunna åstadkomma mycket ondt för dem, som
råkade ut för deras hätskhet. Äfven de s. k.
Srjtl-konorna och Seidmannen drefvo länge bland
Sve-arne sitt på en gång fruktade och föraktade vrke.
Uti tolfte århundradet kommo alla, som bedrefvo
trolldom, under den andliga domstolen, hvilken
strängeligen skulle efterbålla och slralTa
trollpac-kor o. d., hvarmed man sedan i synnerhet menade
sådana, som företogo Blåkullafärder och dylika
upptåg. Ännu i sjuttonde århundradet var tron
på trollpackor och deras inflytande samt djefvn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>