Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102
Trolldom.
Trolle.
lens makt öfver menniskorna ganska allmän. Uti
1655 års bofartiklar stadgas, att den, som ingår
ett förbund med djefvulen eller blir befunnen med
trolldom, skall öfverlemnas åt den verldsliga
makten att bestraffas, och 1669 utfärdades en
kunglig befallning, att i alla kyrkor anropa Gud om
bistånd emot djefvulen. Snart följde de
märkvärdiga Trolldomsprocesserna under konung Carl Xl:s
regering. Allraförst berättade några barn bugt
uppe uti det ensamma Norrland, att de blifvit
förda till Bläkulla och der sett många bekanta.
Det synes verkligen i den nordiska naturens
stillhet och ensamhet, öfverhufvud i bela dess
karakter, ligga något, som gynnar tron på syner och
andar. Liksom en farsot utbredde sig vidskepliga
föreställningar öfver rikels alla landskap; de
lärdaste och mest ansedde män delade den allmänna
förblindelsen. De Svenska sändebuden i Polen
till-skrefvo djefvulen och trollpackorna flottans olycka.
De förnämste Svenske rällslärde, såsom Andreas
Stjernbök, hvilken dömde med mera besinning och
föreslog en medicinsk undersökning, samt Carl
Lundius, hvilka äfven tog del i undersökningarna,
trodde sjelfve alt djefvulen hade visat sig för
dem och ingåfvo derefter till konungen en
berättelse, som var bekräftad med de heligaste eder.
Under det trolldomsprocesserna sysselsatte
Lundius, läste han nemligen, då ban gick lill sängs en
afton, i en bok, som handlade om spökhistorier,
och då inträffade, vid det han såg npp, att ban
blef varse den onde anden i samma gestalt, som
han blifvit beskrifven, lian väckte då sin i samma
rum sofvande embetsbroder, som bade en ganska
svag syn och berättade händelsen för honom. I
början tviflade Stjernbök, men nu visade sig
helf-vetesanden för dem begge, dock gick ban slraxt
åter ut pä dörren; vakterna bade ej sett
någonting. Derpå satte de stolar framför dörren, men
anden trädde ännu en gäng in, försvann dock
genast, då Stjernbök med andliga vapen bekämpade
bonom, och efterlemnade en odräglig slank, som
äfven vakterne kände. Uppenbarligen var
alltsammans blott verkan af en upprörd inbillningskraft,
endast sysseKatt med dessa ämnen; men hvilken
kunde betvifla en berättelse, hvars sanning
bestyrktes af så samvetsgranne och vördnadsvärde
män såsom ögonvittnen? De Svenske Iheologerne
trodde det Blåkullafärderna voro ett planmässigt
verk af djefvulen, den der traktade att missleda
barnens tro. Förgäfves uppböjde några få
annorlunda tänkande sin röst, antagande alltsammans
för en förvillelse af fantasien och uppställande den
sats, alt man icke borde tro den onde, som
talade nr en besatt; länge förgäfves bestredo biskop
Rudbeck och SI. Brunnerus i Westerås det
förvända förfaringssättet. Desse mäns eftertryckliga
föreställningar kastade dock slutligen en ljus stråle
i denna vantrons nalt och räddade många
menniskors lif. Det hjelpte icke, att man till och med
skref ifrån Paris och ogillade de rysliga
inqvisi-tionerna samt förklarade de olyckliga qvinnorna för
fanatismens offer. I alla provinser anställdes
ran-sakningar. I Dalarne blefvo 23 personer är 1668
dömda till döden för trolldom och till en del
afrättade; 200 måste undergå kyrkslraff. I
Ångermanland tillsatte 71 menniskor lifvet. Till och
med en lektor vid Hernösands gymnasium inbillade
sig, all sjelf hafva varit i Bläkulla. Ännu år
1675 var trolldomsväsendet i full gång i
Stockholm; i rådet höllos öfverläggningar derom; bela
församlingar bådo på det ifrigaste att öfverheten
dock mätte åtaga sig deras nöd, ty alla näller
blefvo deras barn, ja äfven fullvuxna personer
bortförda till Blåkulla till satans öfningar.
Konungen uppdrog ål sjelfva hofrätten att undersöka
sakco; Johan Gyllenstjerna föreslog att använda
tortyr, valtenprofvet o. s. v. Med otrolig
vårdslöshet och fördomsfullbet fördes processerna; en
mängd personer instämdes; de vansinnigaste
utsagor, de mest dårbuslika infall uppskrefvos med
sorgfällighet, och voro oftast tillräckliga alt göra
fromma, rättskaffens menniskor, hvilka alltid bade
fört en ordentlig och huslig lefnad, förlustiga
deras goda namn och bela jordiska lycka. Så
försäkrade en flicka, att bon äfven sett borgmästaren
Thegner och rådmannan Frank bland sällskapet
vid BläkullafeSlerna, och troddes i sin utsago.
Alla fängelser blefvo nppfylda af Irollkonslnärer,
och 1676 måste en särskild kommissionsrätt
nedsättas, hvilken lät många oskyldiga menniskor falla
såsom offer för en obegriplig vansinnigbet.
Slutligen uppenbarades dock en sådan oreda och tve"
tydigbet i utsagorna, att ögonen omsider öppnades
äfven på de enfaldigaste domare; de började
närmare pröfva klagomålen och bevisen, samt upptäckte
i dem dels elakhet, dels dumhet och enfaldighet.
Dä ändtligen inställde man de beryktade
trolldoms-processerna, ly värr allt för sent för så mängas
lif och ära, hvilka redan lidit af de eufaldiga
undersökningarna. Trolldom var ända till konung
Gustaf lll.s lid upptagen i lagen, bland broll som
kunde åtalas och straffas. Straffet var att mista
lifvet; så väl trollkarlen som den der begagoat
bans tjenst var förfallen till dödsstraff. Det ställe
i 1734 års lag som handlade om trolldom blef
omsider till all kraft och verkan upphäfd är
1779. «
Trolle. Om denna urgamla Svenska ätts uppkomst
förmäler sagan följande: En tapper riddare,
ller-wc (.Iroid) Ulf, som bodde på Ed i Woxtorps
socken, der ban hade en borg, som sedan kallades
Trolleb’>rg, red en julmorgon med sitt följe förbi
en backe, der trollen Grade sin bögtid. En
troll-qvinna bjöd bonom då elt dryckeshorn; men ban
fattade delta med ena banden och bögg med sitt
svärd i den andra banden hufvudet af henne.
Derpå gömde ban hornet och for till kyrkan.
Presten och mänga af kyrkfolket följde bonom sedan
till kullen, der trollen dansat och sågo der den
hufvudlösa kroppen ännu qvarliggande. Å
Woxtorps kyrkomur finnes ännu en målning, som
föreställer denna händelse. Konungen säges hafva
derefter befallt riddaren Ulf att kalla sig Trolle och
taga trollet med afhugget hufvud lill silt
sköldemärke. Det underbara hornet berättas hafva haft
trehundra färger, och förvarades först många bun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
