Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114
Träkuuila.
Träldomen | norden.
tam. I södra och mellersta Sveriges skogar är
ban om sommaren temligen allmän, och infinner
sig om hösten i parker och trädgårdar, der ban
klattrar pà trädstammarna med mycken lätthet.
Några af detta slägte utflytta mot vintern’, men
de flesta qvarstanna. Man kan lätt nalkas honom,
ty ban är ej skygg. Insekter, larver och
insekt-ägg utgöra betos föda. Ilaos bo träifas vanligen
i springorna mellan lossnad gammal bark och
trädet. Aggen äro 6—9, hvita och beströdda med
rostbruna prickar.
Träliuuila, jemte Westerbejde annex till
Sten-, kumla, är beläget i södra fögderiet af Wisby län,
mil S. frän Wisby. Rådande jordmånen är lera
med svag skogstillgång. Socknen håller 5 A mtl.
med 105 inbyggare på en areal al 2,87 0 tunnl.,
hvaraf 160 äro sjöar och kärr. Adr. Wisby.
Träldomen i norden. Vära hedniske förfäder
bemsläpade fångar, sä många de kunde rymma på
sina vikingaskepp, frän Östersjöns kuster, från
England, Skottland och Irland, frän Tyskland, från
Frankrike och ända bort från Spanien; de togo
män, qvinnor orh barn af alla klasser, munkar
och prester, ynglingar och jungfrur af den ädlaste
börd, konungars och jarlars döttrar.
Krigsfångenskapen var således den första, den allmännaste och
ymnigaste källan till träldomen i norden. Pen
andra var den, att barn, som af trälar föddes,
förblefvo i sina föräldrars villkor och hörde till
trälarnes klass. Likväl utmärka sig vära
landskapslagar härutinnan från andra folks lagstiftning
genom det milda stadgandet, att barnet följde den
bättre sidan, sä att den var fri, hvars antingen
fader eller moder hörde till de fria, ty man
trodde ej blott, alt moderlifvet odlade och frigjorde,
men äfven, att en friboren man, som med en
trälinna aflat barn, pä detsamma öfverflyttade sin
frihet; dock mäste ban högtidligen vid tinget
erkänna samma barn för sitt, att ingen tvist i
framtiden måtte uppstå om dess friborna egenskap, och
dessutom, om trälinnan icke var bans egen, utan
tillhörde en annan, ålåg det bonom att ersätta
hennes busbonde så väl den förlust, denne kunde
hafva lidit genom trälinnans mindre duglighet till
arbete under sitt hafvande tillstånd, som äfven
kostnaden för barnets uppfödande, så länge det
förblef i samme busbondes bus, der det blifvit
födt. Ilemfödda trälar, som från barndomen
blifvit inöfvade i de inom huset förefallande
gårdssysslor och tillvande alt förrätta dem med
noggrannhet och trohet, hade framför de öfriga elt
stort företräde och kallades Foslre, såsom
uppfödde och fostrade i husbondens hus. Äfven frie män
förflyttades någon gång till trålarnas klass, när
de antingen åsamkat sig större skulder, än de
förmådde betala, eller begingo vanärande brott, som
röjde ett lågt och vanslägtadt sinne, sådant man
kunde vänta, att endast finna bos trälar, men icke
bos friborne män, i hvilket fall man fann det
billigt, att de nedstöttes i samma stånd, hvartill
deras handlingssätt hörde. Tjufvar blefvo derföre
den bestulnes trälar, så framt de icke förmådde
försona bonom med böter eller gälda bans skada,
och den gäldbundne, som på annat sätt icke
knn-de göra rätt för sig, blef träl bos sio
fordringsägare, till dess ban genom arbete eller sina
fränders bistånd afbördat sin gäld. Hård nöd och
fattigdom vid missväxtår, orklöshet och oduglighet
att på annat sätt skaffa sig lifvets uppehälle,
någon gång äfven hatet till anhöriga, drefvo en
eller annan att sälja sin frihet och gifva sig lill
egendom ät en husbonde, för att erhålla skydd
och bröd eller för att undandraga arfvingarna
godset, genom det alt man öfverförde arfvet till
den, i hvars väld man gaf sig, ty husbonden hade
rätt lill allt trålens gods. Sådana kallades
<iu[-Irälar, såsom de der frivilligt gifvit sig sjelfve i
träldomen. Desse hörde till den mest föraktade
klassen af trälar, emedan nordboarne förutsalle ett
i grunden lågt och vanslägtadt sinne eller den
högsta grad af dådlöshet bos den, som på sådant sätt
kunde frivilligt afkläda sig egenskapen af frihoren
man och sälja sin dyrbaraste egendom, friheten,
hvarföre ock dråpet pà en gäflräl kunde försonas
med tre marker penningar, dà för andra trålars dråp
botades med tre till fyra, och hemfödde trälars
med ål la vägna eJler karlgilda marker. Priset på
en träl var äfven ganska olika. En gäflräl
värderades således till 24 lod silfver, en annan träl
till 48 och bemfödda trälar till 128 lod. Till
skillnad frän andra tjenstebjoo, buro trälarna namn
af Annödugh*hjon, såsom de, hvilkas lott af alla
var den uslaste. De brukades, hvar efter sin
kroppsstyrka, duglighet och skicklighet, till
förrättande af alla göromål vid gården, pà fältet
och i skogen. Dem pålades vanligen de tyngsta
och svåraste arbeten och sådana, hvilka andra
ansågo för sig förnedrande. De vallade boskapen,
höggo bränsle, brände kol och beredde salt.
Trä-linnoina, på forntidens språk kallade Amhat,
förrättade de ioom boset och vid ladugården
förefallande sysslor; att mala mjöl och baka bröd
nämnas i fornsagorna såsom ett dem isynnerhet
tillkommande arbete. De skickligaste och bäst
artade bland trälarne, isynnerhet bland de hemfödde,
sattes till fogdar öfver de öfriga, till föreståndare
för afvelsgårdar och någon gång äfven till
bälf-tenbrnkare. Sådana buro namn af Rryti, såsom
de der utdelade arbete och föda åt de öfrige.
Konungsbryti kallades derföre de, som förestodo
konungens gårdar, ty trälar togos icke sällan
eller ursprungligen till dessa och andra sådana
tjenster, hvarföre befattningarna länge af de fria
försmåddes, åtminstone af sådana, som satte bögt
värde på sin friborenhet och sin sjelfständighet.
Mot Rryti svarade Däjan, den af trälfnnorna, som
bade tillsynen öfver de öfriga eller förestod det
inre busbestyret på en gård. Öfver sina trälar
ägde busbonden en sä oinskränkt makt, att ännu
i slutet af trettonde århundradet, sedan
kristendomen redan rotfästat sig och mycket förmildrat
sederna, en busbonde, bans hustru och barn konde
efter bebag straffa till lifvet eller misshandla en
träl, såsom dem godt syntes, ulan alt lagen
tillerkände sig någon makt att derföre pålägga dem
ringaste böler. Icke sällan talas i sagorna om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
