Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tunhem.
Turkenatyr.
127
Tnnhein, jemte Ugglum annex till Gudhem, är
beläget i Gudhems bärad af Skaraborgs län, 2 mil
S.S.O. frän Skara, J mil N. frän Falköping.
Socknen är belägen på foten af Mösseberg och bar en
stenbunden af syra besvärad jordmån. Skog
saknas nästan alldeles. Utsädet är 23? tunnor. Här
fiones 12 mtl. pà en areal af 1,365 tunnl., hvaraf
15 äro sjöar och kärr. Adr. Skara.
Tunnan, det nu vanliga måttet af 32 kappar,
antogs till allmänt begagnande öfver bela riket
UDder drottning Christinas minderårighet. Härtill
bestämdes den af ålder för Stockholms stad
brukliga tunnan, på hvilken räknades 32 så kallade
Finska kappar. (Se: Mått, inåt och vigt.)
Tunne. Med detta namn framstår i
Ynglingasagan den förste ordentlige upprorsmakare våra
häfder veta omförmäla. I afseende på bonom
berättar sagan följande: Konung Ane den Gamle i
Upsala bade bland sina trälar haft en man, som hette
Tunne, hvilken varit den gamle konungens
förtrogne rådgifvare och skattvårdare. Då Anes son
Egil trädde till konungadömet efter sin fader,
satte ban Tunne åter bland de öfrige trälarne.
Delta förlröt den fordne gunstlingen. Han rymde
bort från konungagården och med honom rymde
många andra trälar. Derpå log ban upp den skatt,
som ban vid konung Anes död undangömt och
oedgräft i skogen; deraf utdelte han frikostiga
gåfvor bland de öfrige trälarne, hvilka togo
honom till sin höfding. Då slogo sig till honom
äfven mänga illgerningsmän, hvilka hade sitt
tillhåll i de djnpa skogarna. Med dessa hopar gjorde
Tunne frän vildmarkerna, hvarest de uppehöllo sig,
tid efter annan infall i de bebyggda trakterna,
sköOade gods och dräpte folk. Då konung Egil
sporde detta, drog ban ut med en här att
uppsöka dem. En natt, då konungen redan laggt sig
till hvila, kom Tunne med sin hop, öfverraskade
konungens män och gjorde bland dem ett stort
nederlag. Egil, uppväckt af stridsbullret, samlade
omkring sitt banér den öfriga delen af bären; men
Tunne gjorde ett så hårdt anfall, att konungen,
öfvergifven af större delen af sitt folk, måste taga
till flykten. Sedan plundrade Tunne på nytt i
byarna och utdelte frikostigt bland sina män det
gods han röfvade. Deraf blefvo de honom
myckel tillgifne och ban ganska namnknnnig. Mot
denne Tunne förlorade Egil åtta fältslag efter
hvarandra, så att konungen slutligen måste lemna
sitt rike och söka bjelp hos konung Frode den
Fräkne på Seland, lofvande alt tillbaka bistå Frode
med folk och skepp, när så behof gjordes. Då
fick ban konung Frodes krigshär och kämpar, med
hvilken undsättning ban vände tillbaka till sitt rike.
1’erpà böll ban den nionde drabbningen med
Tunne, hvilken i densamma blef slagen och stupade,
hvarefter den Danska hären drog åler hem; och
sedan skickade Egil, som af sin långa fejd med
Tunne fick tillnamnet Tutiriailo/gr eller
Tunnefienden, hvart år stora och dyrbara skänker till
konung Frode, af erkänsla för det bistånd, han af
denne fån emot den fruktansvärde upprorsstiftaren.
Tupp. Detta slägte bland hönsfoglarne bar me-
delmåttig, undersätsig näbb, en hoptryckt kam
ofvan på hufvudet, köttflikar (slören) på båda
sidor af undernäbben, ben med lång krökt sporre
och en stjert med 14 pennor. Tuppen är i
Europa ett husdjur, som urspruogligen bärstammar
från Ostindien och de Ostindiska öarne,, der ban
ännu förekommer vild i särskilda orter. Af alla
foglar är den tame tuppen (Gallus domesticus) den
mest kringspridde, och bar redan från äldsta tider
följt menniskan såsom husfogel. I Sverige
förekomma ock tama böns nästan alleslädes, lill och
med stundom vid fjällgårdarne. Dock röjer ban
sin sydligare härkomst och naturbeskaffenhet
dermed, att ban visar mycken vedervilja för snö och
is, lätt förfryser fötterna och i allmänhet lätt tar
skada af köld. Hönsafveln plägar vara nyttig och
indrägtig, särdeles i närheten af städerna, der bans
kolt och ägg bättre betala sig, äfvensom på
sådana ställen, der ban ej behöfver underhållas med
säd, utan der alfall och skräde äro tillräckliga
till hans underhåll. För alt förvara äggen, lägger
man dem belst i kalkvatten, men äfven i aska,
inergel o. s. v. De måste ock noga skyddas inot
frost, emedan de eljest lätt frysa och brista
sönder. Genom konstgjord värma kläckas årligen i
Egypten och China många millioner ägg i egna
dertill inrättade ugnar; men i vårt kallare klimat
är detta förenadt med större svårigheter, enär
kycklingarna dock icke kunna umbära fria luften.
Särskilda hönsarter, som bos oss förekomma, äro:
Tofsbons eller Tnpphöns, med tät rund fjädertofs
på hjessan; Fjösbenta höns eller Dantamhons, med
starkt fjäderklädda ben och tår; Doerghons, med
mycket korta ben; Dubbla spoirhöns, med fem tår
på hvardera foten; Spanska höns, som äro
särdeles stora och vackert spräckliga; Krullhöns eller
Purrhöns, med uppböjda eller tillbakarullade
fjädrar samt med gul iris o. s. v.
Tupplaret är en glimmerskiflerklippa i närbeten
af Marstrand, uti hvilken år 1770 af kapten
Cronstedt elt vattenmärke inböggs, som utvisar att
klipporna der småningom böja sig. Vattenmärket
står nemligen nu 10 tum öfver vattnets medelhöjd;
men i Aug. 1804 stod märket icke fullt 6 tum
deröfver.
Turinse, en socken i Oknebo härad af Stockholms
län, är belägen vid Mälaren 4® mil V.S.V. från
Stockholm och tillhör 3 kl. konsist. I dess kyrka
ligger fältmarskalken grefve Dahlberg begrafven i
ett grafchor, som han sjelf uppbyggt och till
hvars underhåll han anslagit ett kapital. 1
socknen ligger en gård, Stropsta eller Nybhle, som år
1772 tillhörde major A. Tham. Socknen
innehåller 40 j mtl. med en folkmängd af 1,261
personer på en areal af 23,02? tunnl., hvaraf 3,480
äro sjöar och kärr. Adr. Södertelje.
TurkeiiNtyr kallades en beskattning, som påfven
1455, efter Konstantinopels inlagande af Turkarne,
påbjöd att användas till fördrifvande af desse
kristenhetens fiender. Dertill bestämdes då ett belt
års kyrkotionde öfver bela landet. En dylik skatt
under samma benämning utskrefs härstädes äfven
sedermera några gånger, och sista gången 1543,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
