Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Taget i|fver Halterna.
fallet var öfverste Rorneman med Wrangels lif—
regemente, hvarefter följde Smålands och Uplands
ryttare. De första Danska trupper, som möttes,
blefvo af Borneman slagne, och deras öfverste
tillfångatagen. Nu kom konungen efter med sin
fly-gel och gjorde en omväg för att kunna från
landsidan taga fienden i ryggen, medan Wrangel
anföll honom frän sjösidan. Vid detta företag brast
isen för en del af konungens flygel, så att bans
och Franska sändebudets vagnar samt två
sqva-droner ryttare försvunno i djupet. Konungen lät
sig härigenom icke afskräminas, utan gjorde med
det öfriga folket en ännu större omväg utåt
hafvet, korn sedan lyckligt i land, bröt fram genom
några bäckar och föll de fiendtliga trupperna i
ryggen. Svenskarne voro vida öfverlägsne, och
inom några ögonblick blef fiendens rytteri bragt
i oordning. Då red Wrangel fram emot dess
fotfolk samt ropade till detsamma och befallte att
de skulle gifva sig fångna- Fotfolkets anförare
hade under Tyska kriget stått under Wrangels
befäl. Ilan igenkände genast den segerrike
fältherren, och insåg dessutom det vådliga i sin
belägenhet, hvarföre ban och alla hans trupper med
få undantpg sträckte gevär. Segern var vunnen,
lått och lysande. I.andstigningen bade blifvit
verkstäld, och inemot 3,000 ryttare samt 700 knektar
voro tillfångatagne. Med undantag af de
drunknade, bade Svenskarne deremot lidit föga förlust,
och en betydlig del af deras rytteri bade icke ens
hunnit deltaga i striden; fotfolket kom först
efteråt, sedan allt var afgjordt, inom några få
dagar och efter ringa motstånd blef bela Fyen
öf-versvämmad, alla dess slott och städer eröfrade,
alla dervarande trupper tillfångatagna, utom ett par
hondra man, som på isen fhdde öfver till Seland.
Bytet blef icke obetydligt. Kndast i Odense togos 60
kanoner och ganska rika förråder. Mänga bade
vid anfallet mot Jutland fört sina dyrbarheter
derifrån till Fyen såsom till en säkrare ort. Detta
allt togs nu af de segrande Svenskarne, hvilka
framforo med en våldsamhet, som mångenstädes
liknade plundring. Flyktingarne från Fyen spredo
öfver bela Seland ångest orh förskräckelse. Från
Köpenhamn skickades ilbud med fredsförslag ooh
anhållan om stillestånd; men Carl Gustaf ville ej
genom någon slags vapenhvila släppa ur händerna
det sällsynta tillfället att genom ett angrepp på
sjelfva Seland tvinga sig till en bastig och
fördelaktig fred. Redan dagen efter landstigningen
på Fyen, hade han skickat Dahlberg att undersöka
nen emellan Langeland och Laaland, och vid
ankomsten till Nyborg bolls öfverläggning om det
vigtiga företaget. Stora Bält låg framföre och
längre bort deröfver skönjdes tydligen Seländska
kusten vid Korsöer. (löfvet var betäckt af is, och
nyss hade Danska flyktingar lyckligen kommit
öf-ver, pä samma väg kunde ju äfven Svenska
bären följa efter. Konungen och Ulfeld talade ifrigt
lör saken; men alla generaler, med Wrangel i
spetsen, afrådde förelaget såsom allt för djerft. Att
våga
en öfvergång vore cn djerfhet utan like, och
i händelse af en olycklig ntgåog vore bären, ko-
Taget öfver nätterna. 135
/
nungen och på samma gång alla fosterlandets stöd
utan hjelp förlorade. Förslaget blef tills vidare
uppskjutet. F.mellerlid hade Dahlberg med 80
Öst-götba ryttare gått öfver till Langeland. Derifrån
red ban med halfva sin styrka ut på det frusna
Stora Bält, riglande kosan ät Laaland. Allt gick
lyckligt; Dahlberg landsteg vid Grimsted, medtog
såsom bevis pä sin öfvergång några fångar och
skyndade sedan tillbaka; derunder på de farligaste
ställena undersökande isen, hvilken dock öfverallt
befanns tillrackligen stark. Efter sålunda väl
för-rättadt ärende, skyndade ban att uppsöka
konungen, och fann denne, kl. 9 om qvällen d. 4 Febr.,
sittande vid aftonmåltiden i Dalems kloster, något
söder om Odensee. Dahlberg trädde genast in och
aflade räkenskap för sitt uppdrag, omtalade huru
han sjelf varit öfver på Laaland, visade märken
af isens tjocklek och slutade med den försäkran,
att ban vore viss derpå, att ined Guds bjelp
kunna föra konungen och hela bären oskadda öfver
till Laaland. Konungens ögon strålade af glädje,
4>ch vid berättelsens slut slog ban händerna
tillsammans, ropande: "Nu, bror Fredrik, nu skola
vi talas vid pà god Svenska!" Ilan tillsade
Dahlberg genast sätta sig ned och äta samt gaf
derjemte befallning, alt vagnarna skulle förespännas,
ty, sade ban, jag måste bärom ofördröjligen
öfverlägga med Wrangel. Så snart aftonmåltiden
blifvit i hast afslutad, kastade sig konungen och
hans herrar i vagnarna, då det bar af åt Nyborg.
De kommo fram kl. 2 om natten, då Wrangel orb
Ulfeld genast väcktes och kallades lill krigsråd.
Der föredrogs Dahlbergs berättelse och
konungens förslag att gå öfver till Laaland; men
Wrangel och denna gäng äfven Ulfeld hyste allehanda
tvifvel och betänkligheter. Fastän Dahlberg på
beder och samvete bedyrade, alt uppgifterna voro
säkra, påstodo dessa båda dock, ett ban låtit
missleda sig, att företaget vore vådligt, omöjligt,
onödigt, o. s. v. Dessa invändningar gjorde
konungen åter vacklande, lian uppsköt det afgörande
beslutet och gick lill sängs i sin kammare. Knappt
bade ban lemnat rummetförrän Wrangel och
Ulfeld med skarpa förebråelser öfverföllo Dahlberg,
såsom den der genom sin djerfva obelänksamhet
inledde konungen i farliga företag. Allt hvad
ban till sitt försvar anförde, ogillades. Slutligen
skildes man åt, och Dahlberg gick nedslagen till
sin kammare. Knappt bade ban der inträdt, förr
än befallning kora att genast skynda lill
konungen. Gari Gustaf, redan till sängs, började
återigen fråga om än det ena, än det andra rörande
öfvergången. Slutligen sade ban: "Nu, Dahlberg,
skall du på samvete säga mig, om du tror att
bären utan skada kan komma öfver till Laaland.
Tala uppriktigt och var icke rädd för Wrangel
eller Ulfeld, ty jag rättar mig icke efter dem,
utan efter min egen vilja och öfvertygelse."
Dahlberg svarade: "Hären kan ulan fara komma öfver,
derpå vill jag våga mitt lif, eburu jag vet detta
vara alltför ringa att motsvara skadan vid en
o-lycklig utgång. Så framt kölden fortfar, skall
jag med Guds bjelp utan någon förlust öfverföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
