Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Triumvirer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
134
Tailene.
Taget Öfver Balterna.
går igenom socknen, ligger gästgifvaregården
Fri-xtad. Här ligger äfven vid Oxtorpesjön det
beryktade berget RamundtrthàU (se detta ord).
Götha kanal utgör nu socknens södra gräns ända till
Mem, der den bar sitt utlopp i Slätbaken.
.Socknen bäller 37 j mtl. med en folkmängd af 705
invånare på en areal af 6,01? tonni., hvaraf 40 äro
sjöar och kärr. Adr Söderköping.
TÅdene, med Lava, Kedum och Tranum, är en
socken i Kållands bärad af Elfsborgs läo, belägen
vid Wenern, 2£ mil V.S.V. från Lidköping och
tillbör 2 kl. patr. Marken är bergaktig, men
emellan upphöjningarna finnes nödtorftigt utrymme för
åker och äng. Skogslillgången är knapp.
Utsädet är 310 lunnor. Patronaträtten tillbör
Slore-herg, 1 mtl, säteri, hvaraf grosshandlaren J.
Kjellberg år 1831 var ägare. Från detta säteris
vackra åbyggnad är en herrlig utsigt öfver sjön
Wenern, så att man derifrån kan se alla fartyg, soin
gä till Wenersborg, Lidköping och Mariestad. Man
tror, att konung Stenkil bär fordom vistats, och
att ett af bans i Westergöthland uppsatte
skott-märken bär stått. I annexet Lava förekomma ock
flera större gårdar, såsom säterierna Almelorp och
F.kholmen, hvardera 1 mtl.; majorsbostället
Orrevalla, fordom säteri, samt Wrdnghult liampegdrden,
som är auditörsboställe vid Westgöthadals
regemente. Tådene socken håller 91 mtl. med 454
inbyggare på en areal af 2,569 tunnl., hvaraf 15
äro sjöar och kärr. Adr. Lidköping.
TÅget Öfver Bülterna. Konung Carl X
Gustaf, ansatt af en mängd Gender under loppet af
år 1657, insåg mer än väl, alt ingen annan
räddning fanns, än något djerft, lysande och lyckligt
företag. Redan i December nämnda år beslöt ban
derföre våga ett försök emot Fyen och Seland,
helst öfver de tillfrusna Bälten; inen i händelse af
mild vinter på fartyg. Delta var alldeles samma
plan, som Torslensson påtänkt, vintern emellan
1643 och 1644; men som då, i anseende till
uteblifven köld, måste uppgifvas. Nu deremot blef
det djerfva förslaget gynnadt af passande
väderlek. Vintern emellan 1657 och 1658 medförde
en utomordentlig sträng köld. Den 9 Jan.
började och fortfor sedermera i trenne veckors tid
en så stark snöyra, att alla vatten tillfröso eller
åtminstone i bög grad afkyldes, alla vågar
öfver-fylldes och afsides i skogen boende menniskor
mångenstädes så instängdes, alt de råkade i
största fara för att svälta ibjel. Under bela detta
långvariga snöfall och äfven flera veckor derefter
var kölden särdeles sträng, fortfarande ulan afbrott
anda till inemot slutet af Mars. Carl Gustaf, som
tillbragt julen i Wismar, upptog vid vinlerns
inbrytande genast och med mycken ifver
ofvannämnda plan. Så många Svenska regementen som
möjligt drogos från Pommern, Bremen, Holstein
och Jutland tillsammans till stranden af Lilla Bält.
Konungen skyndade efter. Den 27 Jan. möttes
alla trupperna vid Heilse, en liten by mellan
Ha-dersleben och Kolding. Dagen förut, en tisdag,
hade den egentliga strömfåran af Lilla Bält ännu
gått öppen; men nallen till d. 27 inföll en så
utomordeotlig bister köld, alt om morgonen bela
Lilla Ball lag tillfruset. Wrangel lät undersöka
isen. Den var saker ända till Brandsö, en midti
sundet liggande boline, men icke så på andra
sidan om densamma och närmast Fyenska kusten,
der strömfåran framgick. Man hoppades dock,
att om den stränga kölden endast fortfore i tvenne
dygn, skulle äfven dervarande is blifva tillräckligt
säker. Pa Wrangels råd beslöt derföre konungen
atl välja denna plats för öfvergången. Kölden
fortfor, och följande dagen, d. 28, redo konungen
och Wrangel med några trupper ut till Brandsö,
hvarifrån den sednare med en hop ryttare närmare
undersökte kusten af Fyen. Utanför udden af
Iversnäs, dit närmaste öfvergången ledde, befanns
isen alltför svag, i anseende till dervarande starka
strömdrag. Dessutom stodo på Fyens kust 3,000
ryttare och ?00 fotknektar, understödde af
kanoner, för att emottaga Svenskarne, hvarjemte 1,500
nppbädade bönder höllo pä alt söndersåga isen.
Konungen och Wrangel återvände något
tveksamma, ty öfvergången lill Iversnäs ansågs i flera
fall vådlig, och man började tänka på det kortare
afståndet vid Middelfart. Emellertid fortfor
kölden. Fredagen d. 29 om morgonen, skickades
Dahlberg alt undersöka 51iddelfarlsvagen,
hvarjemte två löjtnanter skulle från Brandsö likaledes
pröfva isen och landgången ett stycke både norr
och söder om Iversnäs. De senare återkommo
sent på qvällen med underrättelsen, att isen var
tillräckligt stark. Som kölden fortfor, utsättes
nu öfvergången till följande dag, dä rytteriet
skulle redan i gryningen vara församladt på Brandsö
och fotfolket i Stendrup. Till isens svagaste
stallen drog man bräder och halm, hvilka öfveröstes
med vallen, i mening alt sedan det tillfrusit
såmedelst trygga öfvergången. Kölden under
påföljande nalt blef utomordentligt sträng och allt
lofvade derföre en lycklig framgång. Tidigt på
ottan och innan konungen ännu var klädd, kom
Dahlberg, efter en ilresa genom dag och natt,
tillbaka frän Middelfartssund, och berättade huru
isen derstädes vore sä saker, att öfvergången
kunde med all trygghet förelagas. Både konungen
och Wrangel ansågo dock det närvarande goda
tillfället icke böra försummas och vidhöllo sitt
beslut. Öfvergången företogs genast, då allting
redan i förväg var ordnadt. Rytteriet och
artilleriet skulle frän Heilse öfver Brandsö tåga till
den norr om Iversnäs liggande viken. Högra
flygeln, som gick förut, anfördes af Carl Gustaf
Wrangel och Clas Tott; venstra flygeln kom
efteråt under konungen och Fabian Berens;
fotfolket, under Jakob Kasimir De la Gardie, gick
ut från Stendrup för att landstiga än längre i
norr. Bedan i gryningen bade rytteriet kommit
öfver till Brandsö. Derifrån lagade först
Wrangel ined sin flygel utåt sundet. Der isen var
svagast sutto ryllarne af och tedde sina bäslar vid
betslet på teiriligt afstånd från hvarandra. Sä snart
man kommit öfver strömfåran kastade sig alla i
sadeln och störtade med tätt slutna led mol den
pä stranden väntande fienden. I spetsen för an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
