Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uffo, äfven kallad Kristoffer - Ufvanå - Ufvered - Uggelviken - Ugglan - Ugglas, Samuel af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På detta möte förnyades den gamla bannlysningen
öfver alla dem, som röfvade något från kyrkor
eller våldförde presterne, och den föreskrift
bifogades, att samma bannlysning skulle offentligen
förkunnas på alla stora högtider öfver hela
Danmark. Detta steg förbittrade konungen så
högligen, att erkebiskopen, af fruktan för hans vrede,
måste flykta undan för att rädda sitt lif. Dock
blef han efter någon tid åter förlikt med
konungen, samt kom tillbaka till förvaltningen af sitt
embete. Han afled d. 15 Dec. 1252 samt
testamenterade rika summor till hvalf och fönster åt
Lunds under byggnad då varande domkyrka,
äfvensom 13 marker guld till predikstolen, utom
några flera dylika frikostigheter, hvarmed han
ihågkom sitt stift.
Ufvanå, jernbruk inom Gustaf Adolfs kapell,
tillhör Uddeholmsverken, har 3 härdar och 1,800
skepp:d privil. årligt smide af eget tackjern samt
en hammarskatt af 18 skepp:d. Äfven
manufakturverkstäder finnas här. Afsättningsorten
Götheborg. Smidesstämpeln densamma som Uddeholms.
Ufvered, annex till Hjerpås, är beläget 2 1/2 mil
S.V. från Lidköping. Ån Lidan flyter på ena
sidan der förbi. Marken i denna socken är jemn,
jordmånen god, åkern ymnig och bärande, men
höbolet ringa. Hafra är betydligaste sädet och
skogstillgång fattas. I socknen ligger en
gästgifvaregård, kallad Barkagården, om 1 mtl.,
äfvensom ett fältväbelsboställe, Backgården. Socknen
hyser 468 inbyggare och 12 3/4 mtl. på en areal
af 2,337 tunnl., hvaraf 10 äro sjöar och kärr.
Uggelviken, belägen i närheten af Stockholm,
nordvest om Ladugårdsgärdet, har en
mineralhaltig källa, som på Trefaldighetsaftonen plägar
besökas af en ofta i stor mängd församlad
menighet, som då stundom under dans och nöjen
tillbringar natten i den här varande täcka dalen.
Ställets namn har blifvit lånadt åt en roman,
kallad Uggelviksbalen, som för öfrigt icke äger något
egentligt värde.
Ugglan hörer till Roffoglarna, har stort, med
yfviga fjädrar tätt beklädt hufvud, stora, framåt
riktade och med en vid krets af långa fjädrar
omgifna ögon, derjemte äfven halskrage och från
roten krökt näbb; tre framåt, en bakåt, riktade tår,
i allmänhet mjuk fjäderklädnad samt långsam och
tyst flygt. Näbb och klor äro utbildade till
roffångst, och isynnerhet syn- och hörsel-organerna
starkt utvecklade. De äro nattfoglar, och sätta sig
särdeles i skymningen och om natten i rörelse för
att söka sin föda. Om dagen dölja de sig på
mörka ställen i bergsskrefvor eller murar, emedan
solljuset besvärar dem. Visa de sig om dagen,
blifva de med skrik och larm förföljda af skator och
andra småfoglar, som på allt sätt anfäkta dem.
Deras byte består mestadels af smärre däggdjur,
och de gripa det mest på marken. De lefva i
engifte, och äro sträck- eller flyttfoglar. I Sverige
förekommande arter äro: Fjällugglan, Hökugglan,
Minervas uggla, Sparfugglan, Bergufven,
Lappugglan, Perlugglan, hvilka alla äro i det föregående
beskrifna, samt derjemte Skogsufven, Kattugglan,
Slagugglan. Alla dessa 3 arter höra till de
egentliga nattugglorna och hafva stora, halfmånformiga
öronöppningar, och stora ögonkretsar. Skogsufven
(Strix Otus) har äfven fjädertofs på hufvudet, är
ofvantill spräcklig med brunt och grått, inunder
rostgul. Hans hela längd är 14 tum och
vingbredden 3 fot; öronfjädrarna äro 6—8, svarta
och 2 tum långa. Han förekommer om sommaren
i täta skogar i södra och mellersta Sverige, och
besöker om vintern stundom äfven skogslundar och
trädgårdar. Hans föda består af råttor och möss
af alla slag. En annan art Skogsuf (Strix
Brachyotus) har kortare fjädertofs och är ofvantill
tecknad med mörkbruna och rostgula fläckar; till
längden är han något mindre. Denna art
uppehåller sig i Skandinaviens fjälltrakter, högt upp
ibland drifvorna, och träffas endast vid
flyttningstiderna, om vår och höst, i södra Sverige,
hvarest han då plägar ses bland tufvor och gräs, vid
sidan af kärr och mossar. Han flyger om
sommaren högt, och hans skrik liknar en hundvalps
skällande. Lefver mest af råttarter. — Kattugglan
(Strix Aluco) saknar fjädertofs på pannan och är
spräcklig af brunt, grått, rostgult och hvitt, har
mycket stort hufvud och kort kropp, svart iris
och gulaktig näbb samt ögonkretsen omgifven af
täta, fjällikt lagda, af rostgult och hvitt
tvärfläckade fjädrar. Hennes längd är 14—15 tum och
vingbredden 2 fot 10 tum. Stjerten räcker nära
2 tum utom vingarna. Af alla våra ugglor är
hon den allmännaste och bebor om sommaren
skogarna, isynnerhet täta löfskogar med gamla
ihåliga träd. Om vintern visar hon sig stundom vid
husen eller i trädgårdarna och träffas ofta äfven i
lador, fähus och foderskullar. Hannen har om
våren under parningstiden ett tjutande läte,
såsom huh-huh-huh-huhuh. Honans läte är mer
skrikande. Griper till sin föda mest råttor,
mullvadar eller grodor, någon gång, men sällan,
äfven små foglar. Sitt bo lägger hon mest i
bergshålor eller ihåliga träd. Är i allmänhet mer
nyttig än skadlig. — Slagugglan (Strix
Liturata) är ofvantill gråaktig med bruna och hvita
långsfläckar samt liknar mycket Kattugglan, med
undantag deraf att stjerten är längre och vigglik.
Hon förekommer i de klippfulla skogarna i
Sveriges och Norriges nordliga landskaper och stundom
äfven ända ned i Upland och Wermland. Hennes
föda består mest af råttor och småfoglar.
Ugglas, Samuel af, föddes d. 3 Maj 1750 i
Hedemora, der fadern var kyrkoherden doktor
Uggla. Sonen ingick i kansliet och Svea hofrätt,
der hans drift och skicklighet så tidigt utmärkte
honom, att han vid endast 21 års ålder
förordnades att föra protokollet i nedra
justitierevisionen. Dessa egenskaper rättfärdigade och
påskyndade hans fortkomst på lyckans bana, hvilken han
äfven hade en fast föresats att beträda. Den
värma, hvarmed han omfattade Gustaf III:s
statshvälfning, gjorde honom bemärkt af monarken,
hvilken han, första revolutionsdagen, förtroligt
klappade på axeln och lyckönskade till det påbörjade
företaget. Detta nit belönades, efter väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
