Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utteriijelni.
Vaccination.
185
och bestodo uti 577 mål mot ridderskapet och
adeln, till ett skuldbelopp af 218,852 R:dr; 8,764
mål mot ståndspersoner, till en summa af 1,223,779
R;dr; samt 33,332 mål mot bondeståndet, till ett
belopp af 2,131,717 R:dr; äfven emot lorpare och
tjenstfolk anhängiggjordes 14,107 utsökningar, till
ett belopp af 235,794 R:dr. År 1847 voro
ut-utsökningsmålens antal 48,517, till ett
sammanräknadt belopp af 3,825,810 R:dr.
Utterhjelin, Krik, född d. 14 Sept. 1662, var
son till assessoren i Svea hofrätt, iVlagnus
Utterhjelm, förut kallad Utter, hvilken 1692 uppböjdes
i adligt stånd. Ilan tjenstgjorde först vid hofvet
och blef der snart kammarjunkare, sedan
kammarherre, samt var på sin tid mycket berömd för sina
väl lyckade niiniaturporlrätter. Konung Carl XI:s
och hans gemåls närmaste förfäder samt barn i
vackra porträtter af honom förvaras ännu på
Drottningholms slott, och vinna beundran för den
skicklighet, hvarmed de äro utförda. Ilan afled
den 25 Juni 1717, och bans adliga ätt utdog med
honom.
1’tteru (Lulra vulgaris) hörer till rofdjuren, har
bredt och plaltadt hufvud, bred, kort nos, små
ögon och långlagd valsformig kropp med
korta ben. lians färg ar mörkbrun, men hufvudets
sidor, strupe och bringa äro blekgrå, svansen
något längre äo halfva kroppen. Ilan är ett
vat-lendjur, som närmar sig till skälslägtet, hämtar
sin föda i och vid vatten, men ligger om dagen
göind i bål i jordbankar. Hans längd är 2 fot
6 — 8 tura. Ilan förekommer i alla Skandinaviens
landskap, icke blott vid insjöar, åar, bäckar och
andra söt vatten inuti landet, utan äfven i
skärgården och vid klippiga stränder och skär längs
Skandinaviens kuster, såväl i Östersjön som
Nordsjön. Helst håller ban sig vid floder och bäckar,
der tillgång finnes på laxöringar och foreller.
Dessa djur, äfvensom kräftor, grodor,
vattenråttor, ankungar in. m., utgöra bans vanliga föda.
Uttern jagas på llerahanda sätt, mest i December
och Februari. I fiskdammar och andra fiskvatten
gör ban olta slor skada. Ilans skinn värderas
mycket, och utgör i Svenska Norrland en betydlig
exportvara. -
l’tier»bers, ett jernbruk i Skinskattebergs
socken, har 4 härdar och 2,431} skepp:d årligt priv.
smide af eget tackjern, hvarföre bammarskatt
utgår med 22 skepp:d 19 lisp:d. Frälsesmidet utgör
136 skepp:d 10 lisp:d. Ägare: J. H. Wegelio.
Smidesstämpel: IW med en krona öfver och inom
en cirkel.
UtvHnK»<or|i, annex till Sandbem, är beläget 2 J
mil S.O. från Falköping. En bär befintlig källa
skall hafva varit offerkälla, och kallas S:t
Sigfrids källa. Igenlagda åkrar, som vittna om en
forntida större befolkning, anträffas bär på
åtskilliga ställen i skogarna, och man förmodar att
detta ar spår eliter digerdödens fordna härjning i
orten. Socknen byser en folkmängd af 394
personer, på en areal af 4,791 tunnland, hvaraf 160
äro sjöar och kärr.
Utvitgiigtorp kallas i några gamla handlingar den
ort, der den helige Sigfrid i Westergötbland
predikade evangelium och döpte de nyomvände. Man
bar gissat, att namnet uppstått af benämningen:
Otvagnns torp, eller de odöptas bygd. Ännu
finnes der ett ställe, som kallas Utvägostorp, och i
trakten deromkring går en allmän sägen, huru
Gud så väckt deras fäders hjertan, att de i sina
böner länge bland sig qvarböllo den helige
mannen, längtande alt af honom få höra omtalas
den gode Frälsarens under och stora
barmhertighet.
Util, annex till Österhaninge, med eget kapell, är
en ö i hafsbandet, 6} mil S.O. från Stockholm.
Ön håller en knapp mil i längd från N.O. till S.V.,
i sin största bredd £ mil, och genomstrykes från
N. till S. af en bergås, med deremellan liggande
dalar och slätter, som gifva tillfälle lill åker- och
ängsbruk. Något skog finnes bär äfven, men
ej tillräckligt för bearbetningen af de bär
befintliga jernmalmsgrufvorna, som utgöra öns
förnämsta rikedom. Något fiske och sjöfart idkas här
äfven. Ön besöktes är 1719 af Ryssarne, som
härjade den bär då befintliga trädkyrkan, och
jemväl i öfrigt, genom alt förstöra allt hvad de kunde,
lemnade minnen efter sig. Den nuvarande kyrkan
är anlagd af sten och ligger midt på ön. På ön
märkes eljest: Edesnas eller Uto gård om 1 | mtl.
frälse, nu tillhörig ett för grufrörelsen bildadt
bolag; Utö iernmalaisgru/vor, som redan 1650 af
drottning Christina privilegierades och i början af
I9:de seklet jemte Edesnas’ säteri, Träma qvarn
och de kringliggande smärre öarna ÄIö, Rånö och
Nottarö såldes till ett bolag af bruksägare i
näst-gränsande provinser. Bland de flera grufvor, som
bär varit upptagna, bearbetas nu Nyköpings- eller
Storgru[oan ensain, helst den ock äger den bästa
och rikaste malmen. Beloppet af hvad som
årligen brytes går till omkring 50,000 skepp:d malm,
som afsättes dels pä Södermanland och andra
sydligare orter, dels till Norrland och Finland.
V w.
Vaccination. Sedan flera delar af verlden varit
härjade af den farliga och smittsamma sjukdom,
hvilken under namn af smittkoppor är känd, har
väl genom deras ympande elt medel blifvit funnit
att minska förödelsen, men som icke varit
tillräckligt att afböja densamma. Genom den
ryktbare Engelske läkaren Jenner bar en säkrare
utväg blifvit funnen. Skyddskopporne, i sin art sä
Del. IV. .24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
