Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
100
Waclit meister.
Wachtmeister.
168? till grefve, dà ban skref sig till
Johannishus. Efter Danska krigets slut blef hans största
omsorg att, genom värfningar, nya bàtsmansbäll
och flera nyttiga författningar, förstärka den
Svenska flottan, hvilken genom ett långvarigt krig och
flera tillstötande olyckor blifvit ganska mycket
försvagad. Pà hans tillstyrkan fick örlogsflottan
sin station vid Carlskrona, hvilken stad straxt
efter fredens afslutande begynte anläggas; men ban
sträckte dessutom äfven sin omsorg lill
Götheborgska arriiralilelsstatenS inrättande, hvilken är 1700
fick sin egen stat. Sistnämnda, år, då kriget pä
nytt brast ut emot Danmark, förde han befälet
pä den stora Svenska örlogsllottan, och när Carl
XII sedan beslutit alt göra landstigningen pä
Seeland, under betäckning af några dertill tjenliga
skepp, så anförde amiral Wachtmeister sjelf till
en början dessa, och satte dem i en sådan
ordning, att ej allenast tolf Danska fregatter, hvilka
sökte, hindra detta förehafvande, blefvo tvungna
att draga sig tillhaka, utan ock det fiendtliga
rytteriet och fotfolket, som stodo långsåt bela
stranden, för att söka afvärja laodstigningen, genom en
stadig eld frän skeppen så bemöttes, att de
ingenstädes kunde fatta säkert stånd. Derpå begaf grefve
Wachtmeister sig till konungen, och var tillika
med bonom en af de förste som beträdde
stranden, hvarefter han, med tillhjelp af några andra
käcka officerare, bragte manskapet, alltefter som
delta bann landstiga, i god ordning emot de öfrige
Danskarne, hvilka ock, efter ett kort motstånd,
nödgades taga lill flykten. Under Carl XII.s derpå
följande långvariga krig, fick grefve Wachtmeister
sedan föga tillfälle att utmärka sig, förrän når
kriget 1700 ånyo utbröt emot Danmark, då ban
genast äter lopp ut med stora flotlan till de
Svenska kusternas betäckning, oaktadt ban kort förut
blifvit rörd af slag i venstra sidan. Följande året
boll han vid Kjögebugt en skarp Iräfining med
Danska flotlan och år 1711 öfverförde han till
Tyskland den stora dit då sända transporten af
trupper och krigsförnödenheter. År 1712
gick-hari ånyo ut med flottan emot Danskarne, som då
lågo under Bornholm, samt angrep och dref dem
på flykten med stor förlust, hvarefter ban sednare
på hösten lyckligen verkställde en betydlig
trupp-transport till Tyskland. Dà ban mot slutet af
år 1713 skulle ifrån Carlskrona resa upp till
Stockholm, hände under vägen, i en brant och
is-lopen backe i Ostergötbland, att hästarne kommo
af rätta vägen, samt stötte vagnen med den
häftighet emot stubbar och stenar, att grefve
Wachtmeister deraf illa skadades, lian mäste dä någon
lid ligga sjuk pä en gästgifvaregård, men fördes
sedan till Stockholm, der han afled d. 15 Febr.
1714. — Riksamiralen grefve lians Wachtmeister
förtjenster om sjöväsendet voro ganska stora.
Utom flera andra vigtiga inrättningar, lät ban
granska och förbättra sjöartiklarna, iordningställa
ekonomi- och husbållsverket inom hela
amiralitetet, inrätta ett kammar- och statskontor, lasarett,
sjukhus, apothek, repslagarebana med alla andra till
skeppsvarfvel börande verkstäder och byggningar,
amiralitetets barnskola, en krigsmanskassa lill
för-afskedade eller bräcklige sjöofficerares och gemenes
samt fattiga enkors och barns understöd m in.
Äfvenså drog ban försorg om sjökorts upprättande
öfver Östersjön och Sveriges vestra kuster vid Nordsjön
allt intill Norrska gränsen, och orn
lotsinrältoii-gens förbättrand†. Grefve Hans Wachtmeister var
alllid en stor gunstling hos Carl XI. Alt ban äfven
bjertligen älskade den unge Carl XII, intygas af
flera omständigheter, bland annat af den anekdot
doktor Nordberg anför i sin historia, lian
berättar nemligen hurusom det tilldrog sig eo dag
ander konungens vistande i Carlskrona, att den unge
monarken red ut i sällskap med hertigen af
Holstein och några andra herrar. De kommo lill eo
stor timmerhög, der hertigen föreslog att de borde
spränga öfver, för att pröfva sina hästars
skicklighet. Konungen var genast färdig bärtill, och
ville vara den förste, som företog den vådliga
ridten; men i detsamma han gaf hästen sporrarne,
fattade amiralen Wachtmeister i betslet och sade:
"Nej, herren skall intet rida dit." Hertigen visade
förtrytsambet häröfver och yttrade: "Hvad no,
vägen j neka eder konung att göra hvad ban vi||f
Wachtmeister genmälte: "Eders Durchleucbligbet
kan sjelf rida dit, om honom behagar, men ram
konung skall icke göra det efter eder vilja."
Hertigen invände: "Veten j icke med hvem j talent
Wachtmeister svarade: "Jo, jag vet att jag talar
med hertigen af Holstein; men Eders
Durcbleucbtig-het påminner sig ock, att ban talar med kongl,
rådet grefve Wachtmeister. Min konung kuode
rida så, att ban bryter halsen af sig, och kanske
j då tanken blifva konung i Sverige; men det skall
aldrig ske, så länge jag heter Hans och denna
sitter bär," dervid han slog banden på sitt svärd.
Kooungen kastade om bästen, klappade
Wachtmeister pä axeln och sade: "Nej, nej, kära
gubbe, var intet ond, jag skall icke rida dit." — E°
yngre broder,
Wachtmeister, Axel Hansson, född d. M
Januari 1644, gjorde utrikes rpsor i sällskap med
sin äldre broder, och befordradas sedan efterhand
för gjorda tjenster under Carl Xl:s krig mol
Danskarne lill öfverste och general-major, saml
utnämndes 1693 till kongl. råd. Blef samma år
upphöjd till grefve, då ban skulle skrifva sig gref»
till Mälsäker. Kort derefter befordrad till
fältmarskalk och 1697 lill president i krigskollegium.
Han afled d. 24 Juli 1699, och hans grefliga ätt
utgick några år sednare med hans enda
efterlemnade son,
Wachtmeister, Hans Axelsson, hvilken
redan tidigt hade kommit i stor gunst hos den unge
konungen Carl XII, emedan ban hörde till dc Here
nnge ädlingar, som på allt sätt smickrade dennes
böjelser, och derigenom förstodo att tillvinn» sig
hela hans kärlek. Han var redan general-adjutant,
då ban stupade i slaget vid Holofzin år 1708.
Wachtmeister, Bleichert, en tredje son af
kongl, rådet och riksstallmästaren friherre Han*
Wachtmeister, fortplantade den friberrliga allen
och skref sig friherre och berre lill Teoffelsdorll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
