- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
203

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Walborgiiueisao.

med hvarandra. Deras trolofningsband upplöstes
dà af erkebiskopen på följande satt. De båda
olyckliga ställdes inför altaret, hällandes emellan
sig ett hvitt kläde, hvilket af erkebiskopen med
ett svärd afskars i tvenne delar, till tecken af
deras skiljsmässa för eviga tider. Ifrån denna
stnnd gladdes aldrig mera deras hjertan. Klen
snart derefter kom ofrid i landet. Då föllo både
prinsen Håkan och Axel Tboresson; men skön
Wal-borg lät viga sig till klosterjungfru, och
tillbragte bela sitt återstående lif i sång och fromma
böner, dagligen längtande att döden månde föra
den trogna bruden till hennes älskade brudgums
möte. Den rörande sången om de båda älskandes
trohet i döden, slutas med följande vackra rader:

Nu går skön Walborg i klostret der,
Ilon lider så mycket tvång;
Messan hon aldrig försummar der,
Ej heller ottesäng.

I klostret mången gifven är,
Råde jungfrur och dygdiga qvinnor,
Dock ingen så skön som Walborg kär,
Hvars like man näppligen finner.

Bättre är det ej vara född,
Än städse i sorgen lefva,
Med ängslan dägelig äta sitt bröd
Och aldrig rolighet pröfva.

Gud den förlåte, som orsak är,
Att de ej samman må vara,
Som hafva hvarandra af hjertat kär,
Ocb älska med tukt och ära.

Walburgmnessan firades under katbolska tiden
den 1 Maj, hvilken dag blifvit uppkallad efter
Engelske konungen Bichards dotter, Walborg, som
var abbedissa uti ett Bäjerskt Benediktinerkloster,
och käod för synnerlig helighet. Annars var
nämnda dag äfven helgad åt aposlelen Pbilippus. Att
Walborgsmessodagen fordom ansetts halfhelig,
finner man af stadslagen, der det på ett ställe
heter: "Ä Sancte Walburga dag skall man dem
lysa, som valde äro i Ràdstugune, efter gammal
stadga," och då man således denna dag kunde
infinna sig på rådhuset, ansågs den icke för
någon fullkomlig beigedag. De eldar, hvarmed
menigheten öfver nästan hela riket firar den
föregående aftonen och den så kallade
Walborgsmesso-natten, äro en qvarlemning från vår äldsta
hedniska forntid, då till Baldurs dyrkan hörde, att med
upptända eldar fira den långa vinterns och köldens
slnt, samt sommarens och värmens inträdande.

WalbrelD graf. Uti ett bergpass vid den så
kallade Prestmyren i Tanums socken af
Bohuslän finnes en slenvård eller elt dyrbus, bestående
af en på 3 resta hällar hvilande sten af omkring
4 alnars längd och något öfver 3 alnars bredd.
Derbredvid ses några grafkullar och 3 mindre
bautastenar. En sägen går ibland folket, att en
Skottsk härförare, vid namn Walbret, bär skall
hafva stupat och blifvit begrafven.

Walcker, Elias von, son af borgmästaren i
Gefle, som bette Sigfrid Walcber och bärslamma-

Waldemar. 203

de från en gammal Engelsk adlig ätt, benämnd
Walkrave, föddes 1660 och anställdes 1681
såsom kammarskrifvare vid reduktionsverket.
Befordrades 1688 till bokhållare och 1691 lill
husge-ràdsinästare, samt tillika liqvidations-kommissarie
i Svea hofrätt. Vid den stora branden af
Stockholms slott, år 1697, räddade ban med egen lifs—
fara de uti kongl, klädkammaren förvarade
kostbara saker, hvarföre konung Carl XII skref till
bonom elt egenhändigt, ganska nådigt bref,
hvaruti konungen betygade sitt synnerliga välbehag
öfver bans vid detta tillfälle visade nit och
välförhållande. Är 1704 blef han utnämnd till
kamrerare vid general-sjötulls-konloret och 1719 till
kamrerare vid tull- och licenl-kontoret i
kammarkollegium. Adlades 1720 och fick 1731 afsked
såsom kammarråd. Dog 1733, utan manliga
arfvingar, och slöl således sjelf shi ätt.

Hu|lta, med Släp, en socken i Fjäräs härad af
Halmstads län, är belägen vid hafvet, £ mil V.
från Kungsbacka, och tillbör 2 kl. patr. Uti detta
pastorat, ytterst mot norr, har fordom
gränseskillnaden varit mellan de tre nordiska rikena,
hvilkas beberrskare ock bär, för omkring 6
sekler sedan, skola hafva saminanträdt för att
rådslå om Nordens lugn. Walda socken är belägen
i en dal, som på tre sidor är omgifven af berg,
och på den fjerde af en ofruktbar utmark.
Walda bögar med Walda kyrkoby, säteriet Walda
och hemmanet Gustafsberg, alla omgifna af
löfträd, jemte smärre byar och hemman vid foten af
bergsraderna eller på kullarne nedanför dem,
äfvensom kyrkan med silt resliga torn, möta genast
ögat vid inträdet i socknen från de närgränsande
klipptrakterna. Rådande jordmånen är sandblandad
mylla, och skog saknas alldeles. Walda säteri
med tillydande 7 hemman, samt ön Sannö, är en
betydlig egendom, och äger patronatrält i
socknen. Vester om byn Heberg utvisas ett fält, der
en slagtning mellan Svenska och Danska troppar
skall hafva förefallit; stället der de stupade blifvit
jordade, kallas Grafverna, och på valplatsen ses ett
stenrör, som kallas Suna-Höset. Mellan Walda by
och Engsås anträffas en slor slät häll, som kallas
Offerstenen, hvilken ulan tvifvel i forntiden varit
ett hedniskt ollerbord. Bautastenar förekomma på
flera ställen, äfvensom i utmarken’ vid Ruera en
domkrets af 13 cirkelformigt lagda stenar. En
bamn på Sannö, kallas Danewatba, och skall
hafva fått sitt namn efter Danskarne, som efter en
der företagen landstigning af Svenskarne blifvit
slagne och på stället stupat. Socknen innehåller
70j- mtl., med 1,996 inbyggare på en areal af
10,553 tunnl., hvaraf 230 äro sjöar och kärr.

llalileiimr, son af den namnkunnige Birger Jarl
till Bjälbo och en systerson till konung F.rik
Läspe, valdes 1250 till Sveriges konung, då ban
ännu ej var mera än omkring elfva år gammal,
samt blef den förste regent af Folkungaätlen på
Sveriges thron, lians fader, som ej blifvit
tillspord om sonens val, yttrade i början något
missnöje dermed; men då den myndige Ivar Blå på
Gröneborg botade, att om valet ej godkändes, genast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free