Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallenius.
Wallenstein.
211
akademielärare visade han en outtröttlig
arbetsamhet, förenad med den djupaste lärdom och en
särdeles gudfruktigbet. Ungdomens studier vårdades
af bonom städse med den mest faderliga omsorg,
och åt alla fattiga studerande lemnade han alltid
kostnadsfri undervisning. Länge lefde hans minne
uti Aho i välsignelserik åtanke, och äfven bland
atländningar var hans namn vördadt. Ar 1736
blef ban professor i logik och metafysik, samt
året derpå utnämndes ban till theologie professor.
Vid den jubelfest, som Äbo akademi firade 1740,
blef han tbeoiogie doktor; året derefter
kyrkoherde vid Finska församlingen i Äbo. Då de fleste
af akademistaten år 1742 för andra gången
flyktade undan för Hyssarne, stannade Wallenius
ensam qvar, jemte en annan professor, samt bade,
under biskop Fahlsenii frånvaro, bela tiden, som
det Ryska öfverväldet varade, omsorgen för alla
stiftets angelägenheter, såsom vice biskop. För
bans vackra uppförande pä denna oroliga tid
erhöll ban derefter af konung Fredrik I offentliga
loford. Sedan ban 1745 blifvit primarius
tbeolo-gas och domprost, afled denne förtjenstfull man
i Åbo år 1746, vid blott fyratioåtta års ålder,
allmänt saknad och sörjd.
Wallenius, Julian Fredrik, son af
professorn i Åbo M. J. Wallenius, föddes d. 14 Aog.
i 1765 och blef redan 1777 student vid akademien
i Åbo. Han valde då straxt medicinen till
förnämsta föremålet för sina studier, eburu ban
tillika fortfor att med den ifver vinnlägga sig om
andra vetenskaper, isynnerhet den latinska
vältaligheten och filosofien, alt ban, efter med bögsta
loford aflagda kunskapsprof, redan 1782
promoverades till filosofie magister. Derefter egnade
t) han sig belt och hållet åt läkarevetenskapen och
förordnades 1786 att vara provincialläkare i
Tavastehus län, samt 1789 att under Finska kriget
tjenstgöra såsom fältläkare vid arméens sjukhus i
Tavastehus, hvarefter han 1790 promoverades till
medicine doktor. Transporterades 1794 till
pro-vincial-läkarebeställningen i Helsingfors, erhöll s.
å. assessors-fullmakt, kallades 1791 till ledamot
sf patriotiska sällskapet i Stockholm och 1799
till förste sekreterare uti Fin3ka
hushållningssällskapet i Äbo, hvarefter han följande året blef
medicine adjunkt och botanices demonstrator vid
Åbo akademi. Genom bans ihärdiga bemödanden
blef koppympningen först allmännare känd och
värderad i Finland, och genom flera värdefulla
afhandlingar i Åbo litteraturtidning gjorde ban sig
dessutom fördelaktigt känd såsom författare. År
1805 utnämndes ban till eloqu. professor vid Åbo
akademi, dä han efterträdde den namnkunnige
Porthan, och under kejsar Alexanders första vistande
i Äbo 1809 höll ban i dennes närvaro ett
offentligt Latinskt tal. Sedan höll ban tid efter annan
flera berömda orationer och parentationer vid
särskilda högtidliga tillfällen. Denne både såsom lärd
och vitter författare, samt såsom läkare utmärkte
man bar flera gånger fått emottaga vedermälen af
Ryska regeringens ynnest. Så blef ban 1809
riddare af S:t VVladimirs-ordens 4:de klass, 1817
riddare af S:t Annæ-ordens andra klass och 1826
riddare af S:t Wladimirs-ordens 3:dje klass.
Sedan ban någon tid varit ordförande i kejserliga
kommissionen för regleringen af allmänna
undervisningsverket i Finland, erböll ban 1822
kansliråds fullmakt och 1826 nådigt afsked från
professionen, med emeritilön, samt uppdrag att, jemte
vården af akademiens myntkabinett, utarbeta de
ifrågaställda nya akademiska institulionerna. Känd
äfven i andra länder för sina djupa kunskaper,
kallades han till beders-ledamot af Latinska
societeten i Jena samt 1833 till utländsk ledamot af
vitterbets-, historie- och antiqvitets-akademien i
Stockholm. Vid Åbo brand 1827 hade ban den
olyckan, att, utom allt annat, äfven förlora sitt
särdeles i historiska vägen klassiska bibliothek och
sina rika samlingar, sä väl till en påtänkt Aboa
Litterata, som till Finlands historia i öfrigt. Död
1836. De af bonom på trycket utgifna skrifter
gå till ett ganska betydligt antal; deribland många
förträffliga akademiska disputationer.
Walleustedt, Olor, född d. 9 Dec. 1624, var
son af biskopen i Strengnäs, doktor Laurentius
Wallins. Efter idkade studier och gjorda
utländska resor fick ban tillstånd att uppvakta vid den
ambassad, som Sverige bade uti Osnabruck till
Westfaliska fredstraktatens afslutande. Upphöjdes
1650 uti adligt stånd, och blef derefter 1655
anställd såsom sekreterare vid Svenska arméen i
Pommern. Han afled redan år 1658. Dennes
halfbroder,
Wallenstedt, Lars, äfven en son af biskop
Wallius uti ett sednare gifte, föddes år 1631.
Redan i unga åren visade ban ganska ovanliga
natursgåfvor, hvilka ban snart genom flitiga
studier och resor till flera utländska akademier så
utvecklade, att ban förvärfvade sig en ganska
vidsträckt lärdom. Sedan ban fulländat sin
uppfostran, tjenstgjorde ban först någon tid uti
konung Gari X:s kansli, och anställdes sedermera vid
den Svenska ambassaden till Frankrike. Efter
återkomsten derifrån utnämndes han till sekreterare
vid general-guvernementet i Ingermanland. Så väl
hans egna, som faderns förtjenster, banade bonom
vägen till adelskap, hvarmed ban hugnades år
1668, då ban kallas kongl, sekreterare. Vid 1680
års namnkunniga riksdag var ban
riddarhussekreterare, då ban säges hafva fört protokollen med
synnerlig skicklighet och qvickhet. Han var
revisions-sekreterare, då konung Carl XI 1682
förordnade bonom att kriminaliter anklaga konungens
förmyndare och rådet, för deras förvaltning under
minderårigheten, inför den öfver rådsherrarne
tillsatta riksens ständers kommission. Härvid
förklarades uttryckligen, att Wallenstedt "blef tagen
uti konangens synnerliga beskydd nu och i
framtiden, så att konungen sade sig vilja anse och
allvarligen låta straffa såsom en förbrytelse emot
sig sjelf, om en eller annan, för det som
åklagarens beställning rörer, ville bonom illa anse oeb
med tal eller gerningar söka inkommodera, eller
på något sätt skada och förklena." Lyckligtvis
afstannade emellertid denna kriminalprocess emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
