Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallhof.
Wallin.
217
fälttåg ifrigast arbetade för Finlands
sjelfständighet. Redan innan Finska trupperna, enligt
gifna ordres, ryckte öfver gränsen, sökte han,
jemte majoren C. 11. Klick, likaledes en af
ordens verksammaste ledamöter, att intala
arméen, ej allenast krigets olaglighet, utan äfven
landets oförmögenhet att det utföra, hvaremot de
ansågo Finland kunna undvika krigets förödelser och
ernå obeskrifliga förmåner, så framt det, under
beskydd och biståod af Ryssland, förklarade sig
sjelfständigt. Men som Finska nationen visade allt
för liten benägenhet för denna
sjelfständigbets-plan, anslölo sig de båda nämnde herrarne i dess
ställe till det nu uppkomna A nialti-för bundet, hvars
ändamål icke egentligen var Finlands frihet, utan
konungamaktens tillhakaträngande till sina fordna,
hufvudsakligen af 1720 års regeringsform utstakade
gränsor. Jägerhoro var den, som personligen
öf-verförde till Ryska kejsarinnan en i denna
syftning uppsatt skrift, samt sedan återkom till
Finland med stärkta förhoppningar om Finlands
blifvande frihet. En mängd berättelser om den å bane
varande sjelfsländigbetsplanen hade emellertid
börjat löpa kring landet, och äfven väckt
vederbörandes uppmärksamhet, så att redan i slutet af år
1763 och början af 1784 ordres utfärdades till
regementschefernc, att inom sina korpser och
stater utspana oin några stämplingar angående
Finlands sjelfständighet förebudes-, en befallning som
likväl då ej ännu ledde till något resultat, enär
några tillförlitliga upplysningar sannolikt icke
kunde inhämtas. Vid krigets utbrott 1788 bade dock
planen tydligen trädt i dagen, och konung (iustaf
begagnade ryktet derom såsom ett medel att
stämma opinionen till sin fördel. Presterne i
moderlandet dundrade nu från predikstolarne mot desse
fosterlandets förrädare, som ville sälja sig och
sina medbröder till slafvar åt Ryssland.
Kungörelser utfärdades också, som varnade landels
invånare alt lyssna till upprorsmakares lockelser.
Omsider, sedan konungen vunnit fred från södra
sidan, skickades till Finland befallning alt
arrestera de i dessa planer mest komprometterade.
Men desse bade på förband anat faran, och
räddade sig nu skyndsamt öfver gränsen. De sålunda
öfverrymde voro: majorerne Jägerhoro och Klick,
stabskapten Ladau, kapten Glansenstjerna och
kornett von Essen. General Sprengtporten, som
kanske från början varit partiets verksammaste
medlem, hade redan år 1786, efler någon
misshällighet med konungen, gått öfver såsom
general-major i Rysk tjenst. Eburu äldre och endast till en
viss grad af lika syftning med Anjala-förbundet,
hade Wallballa-sällskapet dock slutligen
sammansmalt med detla och drog det med sig i sitt fall.
Flere af deltagarne i Anjala-förbundet, såsom en
Magnus Brunow, öfverste för Savolax
infanteri-regemente, Otto Carl von Fieandt, kapten vid
samma regemente, samt Alex. D. von Essén, löjtnant
vid samma regemente, hade äfven inom
Wallhalla-orden beklädt höga värdigheter.
Wallhof i Kurland. Der höllo Svenskarne vid
början af år 1626 ett märkvärdigt slag mol Po-
lackarne, och tillkämpade sig en lysande seger.
Detta var den första ordentliga drabbning, som
den store hjelten Gustaf Adolf vann. Vid
erhållen underrättelse, att Polske öfveranTöraren
Sa-pieba bade en ansenlig styrka samlad vid byn
Wallhof, tog Gustaf Adolf tusen utvalde
muskete-rare och sä mycket rytteri, som i hastigheten
kunde samlas, och ryckte dermed den 5 Januari
öfver Düna, samt rakt emot Genden. Denne blef
varnad, tände derföre eld på byn och
förskansnin-garne, som blifvit uppkastade deromkring, samt
tågade ut pä fältet, uti en slagtordning, hvilken
dock, efter Polackarnes vana, var föga ordentlig.
Tidigt om morgonen den 6 Januari ryckte
Svenskarne fram. Unge Thurn förde bögra flygeln,
Gustaf llorn, och under honom Teulfel, anförde
den venstra; konungen sjelf ledde det bela, och
egde således egentligen största förtjensten af sä
väl planen som dess väsendtliga utförande. Efter
en kort strid grep det Polska rytteriet till
flykten, sedermera följde äfven dess fotfolk efler.
Sjuhundra fiender lågo slagne på fältet,
etthundra-femtio fångar, och deribland fältherren
Gosiew-sky, fördes till Svenska lägret, jemte fem fanor,
tre fältstycken och all fiendens tross.
Svenskarnes förlöst deremot var nästan ingen. Efter
träffningen vid Wallhof voro Svenskarne någon tid
tryggade för ytterligare anfall.
Walllch, Johan Ulrik von, född 1626 i
Weimar, af en från Wallakiet härstammande ätt,
begagnades länge af hertig Carl Gustaf, sedermera
konung Carl X, uti åtskilliga befattningar till år
1656, då ban anställdes säsom
legationssekreterare vid Svenska beskickningen bos Ottomaniska
porten. Sändes 1661 såsom legationssekreterare
till Wien, och blef samma år upphöjd i adligt
stånd. Utnämndes 16^2 till justitieråd i Bremen.
Dödsåret obekant. Ilan blef mest namnkunnig af
sitt arbete: ßehgio Turcica, Mahomelts vita et
orientaln et occidentatis ciim Antichrist!
compa-rntio.
Wallin, Cleorg Nicolai, föddes d. 1 Maj 1644
i Ångermanland, der bans fader var en förmögen
bonde och tillika ortens länsman. Ilan var i
början icke ämnad för studier, men fick sedan besöka
Hernösands skola och gymnasium; likväl måste han
alllid under mellanterminerna vara sin fader
behjelp-lig vid landtmannaarbetena, i sällskap med gårdens
drängar. Detta oaktadt använde ban sin tid så
väl, att ban vid tjugoett års ålder inskrefs såsom
student vid Upsala akademi, med mycket beröm
för flit och goda kunskaper. Sedan ban elfva år
uppehållit sig vid akademien, förnämligast genom
konditionering, blef ban 1676 filosofie magister.
Samma år prestvigd, tjenstgjorde ban först såsom
huspredikant uti några adliga bus, och utnämndes
1680 till pastor vid lifdrabanlkorpsen. Året
efter denna befordran inträllade det en gång af en
händelse, alt ban måste belt oberedd predika för
konung Carl XI, som då vistades på Kungsör.
Detta utförde ban så väl och till konungens stora
välbehag, att denne icke allenast, efter predikans
slut, med ett bandslag tackade bonom för
upp-Del. IV. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
