Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wtt«e.
lVaie.
239
rat uppretade ban Dalkarlarne till öppet nppror.
Di ban slutligen, genom en bedräglig tillställning,
tillnarrat sig förläningen af bela Helsingland, blef
ovänskapen uppenbar, och 1438, på herredagen i
Nyköping, Leröfvades drotsen en del af sina
för-Jäningar, hvarefter ban mot julen 1439, på sin gård
Räfvelsta, fängslades af några riksföreståndarens
utskickade, samt fördes balfnaken på en släde till
Westerås, och derifrån lill Örebro. En slags
förlikning ingicks sedermera, Nyköpings slott
öfverlemnades till Carl Knutsson och drotsen fick
bibehålla förläningen af Wiborgs slott och län; men
den gamla oviljan fortfor som förut. Sedan
konung CbristoQer uppstigit på thronen, började
Christer Nilsson en rättegång emot Carl Knutsson,
men som dock slutade med förlikning, och d. 29
April 1442 afled den gamle drotsen. Ilans son,
Ha«e, Carl Clirialersaon, riddare och
riksråd, en tid höfvidsman på Ringstaholm, böll
Danska partiet emot Carl Knutsson, och visade
beständig fiendskap emot denne; men var för öfrigt
ej särdeles märkvärdig. Likaså dennes broder,
ttane, Itiils CliriaternHou, som skref sig till
Djursholm, samt var riddare och riksråd, då ban
1457, efter Carl Knutsons störtande, utnämndes
till drots. Han förordnades slutligen 1463 till
höfvitsmän på Westerås slott, och afled derstädes
redan år 1464. En tredje broder,
Wane, Johan Clirinteranon, konung Gustaf I:s
farfader, var riddare och riksråd, samt skref sig
herre till Rydboholm och Örby. Han förband sig
med riksföreståndaren Sten Stures bus, genom
giftermål med dennes syster, Hrita Sture, och detta
ledde ändtligen till en försoning emellan det
fosterländska partiet och den Danska partiet så länge
ifrigt tillgifna Wasa-ätten. Han var för öfrigt
föga utmärkt, och dellog ej mycket i tidens
strider.
lVa«c, Erik Joliannwou, den förres son, var
redan år 1502 riddare och riksråd, då han.
midsommarsafton underskref förlikningen emellan Sten
Sture den äldre och erkebiskopen Jakob Ulfsson.
År 1515 var han höfvitsmän på Åland. För
öfrigt föga märkvärdig. Han skildras i en ’gammal
arkund såsom "en lustig och kortvillig herre,"
samt lärer i yngre åren hafva varit af ett ganska
häftigt sinnelag, så alt h3n år 1490 i en
förlikning med Stockholms stad på rådstugan måste
af-bedja åtskilliga våldsambeter och lofva, att, om
några fattiga borgare höggo ved på bans skog
eller nyttjade hans fiskvatten, han ej straxt skulle
slå dem i jern eller handtera dem såsom oskäliga
djur, utan låta dem njuta lagen. Redan af
konung Joban blef ban, jemte flere andre
Svenske herrar år 1506 förklarad för riksförrädare;
men deltog sedan föga uti de följande tidernas
många oroligheter. Halshöggs slutligen i
Stockholms blodbad. Hans hustru var Cecilia Månsdotter
till Eka, med hvilken han bade Gustaf I Wase,
en yngre son, Magnns, som dog 1529, och en
dotter, Margaretha, gift med Joachim Brahe, samt
sedan med Johan af lloja.
Hme, UetUI Carlanun, aldste sonen af Gari
Cbtistersson Wase, en lärd och väl studerad man,
valdes 1459 till biskop i Linköping; men synes
icke synnerligen hafva vårdat sig om sitt stift.
Deremot tog ban, som var i hög grad djerf och
stridslysten, så mycket större del uti den tidens
politiska strider. Då konung Christian af
Oldenburg låtit bortföra bans morbroder, erkebiskopen
Jöns Bengtsson Oxenstjerna i fångenskap till
Danmark, ställde biskop Kettil Carlsson Wase sig i
spetsen för ett allmänt uppror. Under högtidlig
klockringning gick han nyårstiden 1464 med alla
sina prester i Linköping upp till stadens domkyrka,
der han på högaltaret nedlade sin biskopsstaf och
messeskrud, hvarefter han iklädde sig hjelm och
harnesk samt log svärd i banden, under en
högtidlig ed, att ej förr nedlägga vapen, an ban
hämnats den vanvördnad, som bevisats Svenska
kyrkans öfverhufvud, och bonom utur fångenskapen
befriat hade. Öfverallt der ban tågade fram,
deltog landet i det uppror ban börjat. De fles|a slott
och fästen gåfvo sig ulan motstånd; stora skaror
bönder, hvilka dels ansågo erkebiskopen oskyldigt
lidande, för det han stält på deras bästa, dels
blifvit uppskrämde genom utspridda rykten om
ofantliga skatter, som konung Christian sades ämna
pålägga landet, strömmade beväpnade till biskop
Kettil från alla ball, isynnerhet från Dalarne,
hvilket landskaps stridslystne och raske inbyggare
alltsedan Engelbrekts dagar, voro vane alt vara
de främste i fäderneslandets strider. Snart stod
den krigiske biskop Kettil med en fruktansvärd
bärsmakt utanför Stockholm, hvilken stad ban
begynte belägra. Väl kom konung Christian midt i den
strängaste vintern dit med en ansenlig krigsbär,
lillbakadref och förskingrade de belägrande; men
då han, för alt fullfölja sin seger och i grund
qväfva upproret, förföljde biskop Kettil och bans
bondbopar genom Wcstmanland, ända upp emot
Dalarne, led hans stolta Danska krigshär vid
Harakers kyrka pä Hälleskogen ett fullkomligt
nederlag. Sedan större delen af hans krigsbär
blifvit af bönderne nedergjord, måste ban, sjelf i stor
lifsfara, skyndsamt flykta undan med de fä, som
återstodo efter den blodiga striden. Han flydde till
Danmark; Carl Knutsson återkallades och hyllades
ånyo såsom konung; men hans välde denna gång
räckte dock icke mera än ett halft år. Då han
låtit öfvertala sig att lösgifva en hop förnäme Danske
herrar, hvilka måst gifva sig fångne till bonom
under belägringen af Stockholms slott, ådrog han
sig derigenom biskp Kettils synnerliga vrede. Den
myndige prelaten sade, alt konung Carl emot desse
herrar bordt tilltvinga sig erkebiskopens frigifning,
förklarade offentligen Carl alldeles oduglig att vara
konung, och började genast ett uppenbart uppror
emot bonom. Sedan erkebiskopen kort derefter
blifvit af konung Christian frigifven ur
fångenskapen, förenade äfven han sig ined biskop Kettil,
hvarefter båda omringade och belägrade
Stock-holm. Ett utfall, som konung Carl Knutsson
försökte att göra, misslyckades, och efter en blodig
strid på sjelfva isen af sjön Mälaren utanför
Hid-darbolmen, blef ban med stor förlust, tillbakadrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
