Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlbom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
240
Wase.
Waaaunda.
ven till staden. Dalkarlarne, hvilka till ansenligt
antal voro på vägen ned till Stockholm, for att
komma sin betryckte konung till hjelp, blefvo af
biskop Kettil öfvertalade att återvända, och sä
inåste Carl Knatsson, öfvergifven och förrådd pä
alla sidor, i Februari månad 1465 för andra
gången afsäga sig Sveriges krona. Nu inbröto
inbördes krigets alla fasor. Prestväldet hade nått
sin största böjd, och erkebiskopen såsom
"Sveriges furste och föreståndare," samt biskop Kettil
Carlson Wase såsom "riksföreståndare," styrde en
tid med våldets makt öfver ett blodadt
fädernesland, lemnande slott och fästen åt sina
anhängare, samt påbjudande och efterskänkande
skatter efter godtfinnande. Ändtligen slöt biskop
Kettil i Augusti månad år 1466 sin oroliga lefnad.
Hans broder,
Wrase, Krik Carlsson, till Djursholm, riddare
och riksråd, eo rik och äregirig man, böll äfven
erkebiskopens parti einot Carl Knutsson; men
måste snart, oaktadt all sin tapperhet och alla
ansträngningar, vika undan för Sten Stures och Nils
Stures förenade makt. Utnämndes sedan af konung
Christian till riksmarsk, mon började vid samma
tid för egen räkning eftersträfva kronan, i hvilken
afsigt den djerfve, inaktlyslne mannen uppväckte
elt vidsträckt uppror. I förening med flera andre
missnöjde adelsmän, saml i spetsen för en talrik
skara allmoge, isynnerhet frän Westmanland och
Upland, drog ban är 1468 genom landet, lat
öfverallt uppslå öppna bref, hvari Carl Knutsson
förklarades sakna all rätt att att vara
konung, och besegrade lyckligen flera af de
trupper, som denne emot honom utskickade. Slutligen
bade Erik Carlsson Wase en krigsmakt af öfver
trettiotusen man samlad, ined hvilken ban drog
upp till Dalarne, för att der äfven öfverväldiga
konung Carls förnämste härförare, de båda
Stu-rarne, och såmedelst i grund krossa hans makt.
Öfvermodig af sina framgångar, var han så viss
om seger, att han lill och med skref ett bref till
sin hustru, hvaruti ban förespeglade henne den
förhoppning, att innan årets slut få bara Sveriges
krona, lians lycka tog dock elt snöpligt slut.
Omgifven af en liten, men utvald skara Dalkarlar,
uppsatte den oförskräckle Sten Sture Dalebaneret
emellan Hedemora och Slora Kopparberget, samt
inväntade der den anryckande fienden. Stolt och
segerdrucken drog Erik Carlsson Wase emot de
väntande Dalkarlarne, inen led af dem ett så
förfärligt nederlag, alt han skyndsamt måste återtäga
ur Dalarne, hvarpå ban kort derefter af de
förenade Slurarne än en gäng besegrades vid Opphöga
färja i Westmanland, der bela bans återstående
här dels nedhöggs, dels skingrades. Han flydde då
det fortaste ban kunde undan till Danmark. Någon
tid efter Carl Knutssons död samlade ban på nytt
något fulk i Fjerdbundraland och Upland, för att
styrka konung Christians-välde, men blef i
Trög-den slagen och fördrifver Uli Brunkebergs slag
kämpade ban på Danskarnes sida, men förlikte sig
sedao med riksföreståndaren Sten Sture, och erhöll
af bonom några förläningar i Finland. Der för-
svarade ban i flera är landet emot de vilde
Ryssarnes beständiga anfall. Slutligen omkom denne
våldsamme och orolige man, hvilken ej sällan drog
omkring med sine hofmän, samt våldgästade
prester och bönder, på följande sätt: Han anställde
en gång våldgästning hos sockenpresten Sigfrid i
Öfver-Sela prestgård, och blef der, eburo först
efter ett tappert motvärn, ihjälslagen af presteas
folk och några biskopstjenare från Tynnelsö. Han
efterlemnade blott tvenne döttrar, Ebba, gift ined
Erik Abrahamsson Leijonhufvud, och Margaretha,
gift först med Erik Roos och sedan med Berndt
von Melen.
Vass, rörvass, hladvass, äfven strandrör (Arondo
Phragmites), är det högsta bland alla i Sverige
inhemska grässlag. Dess rot är fingertjock, och
kryper horizonten;’ stråen tjocka som en
svanpenna eller deröfver, mångledade med lingersbreda
blåaktiga blad, samt fotslång, först mörkt rödbron,
sedan bvitluden blomknippa, med 4-5-blommiga
småax. Gräset blommar i Juli orb Augusti,
förekommer öfverallt i riket i sjöar och floder, helst pä
sandbotten, hvarest det, i större mängd samladt
på ett ställe, bildar så kallade vassbänkar. Det
intränger stundom äfven på fuktiga åkrar och
ängar, och är isynnerhet pä några ställen i Halland
ett besvärligt ogräs, som ej lätt kan utrotas. Dock
äger det äfven nyttiga egenskaper. Ungt
afsku-ret, ätes det af boskapen, och är då för den ett
näraode foder, och torkadt begagnas det äfven
lill hackelse. Rören tjena dessutom äfven lill
taktäckning, och gifva elt både vackrare,
starkare och varaktigare Iak än balm; dock går starkt
regn lättare igenom elt rörlak, än ett väl lagdt
halmtak. Man plägar ock begagna dessa rör lill
gipstak, samt. att dermed på ntsidan bekläda
väggar och gaflar, för att afhålla slagregns
verkningar, hvartill de äro ganska Ijenlige. Piporna
begagnas dessutom äfven i bushållen till garnspolar
och rned de färska vipporna, lagna kort förrän,
eller just när blommorna vilja öppna sig, fargar
man både ylle och linne grönt. Litet alun måste
då derjemte begagnas.
Wras*i*arda, ett jernbruk i Warnnms socken af
Wermlands län, har 2 härdar och 750 skepp:d
privil. årligt smide af köpetackjero, hvarföre
bam-marskalt ulgèr ined 7 skepp:d 10 marker.
51an«-faklur- och spiksmide finnes här, och stålbränning
idkas äfven. Afsättningsorten är Götheborg. Ägare:
G. Lölhner. Smidesslämpeln: OPS inom eo uddig
cirkel.
Wrass-Svingel (Festoca Borealis), se Spinod.
Wnssiinila, med Haga, ett pastorat i
Erlingbun-dra oeh I lä bo bärad af Stockholms län, är
beläget vid Mälaren 2 mil S. från Upsala, och tillbör
2 kl. konsist. Landet är i allmänhet jemnt,
eo-däst här och der med några bergkullar.
Åkerbruket år hufvudnäring, och som binäring idkas
fiske. K>rkan tros vara från slutet af
1700:lalel-Bland gärdar i socknen märkas: Ekam eller
B-hamn, 4 mtl. berustadt säteri, tillhörigt slägten
Ulfsparre; Ala, 2£ mtl. skatte, samt
Brantslarmar, l| mtl. skatte; dessutom äfven Prestgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
