Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Welinge.
Weltzin.
253
utan eo verklig skyldighet, synes bland annat af
Helsingelagen, hvaruti det nltryckligen stadgas,
att den, som försummade att bidraga till Weitslo,
skolie tvingas att lemna sitt behöriga bidrag, uch
dessutom plikta för sitt försök att undandraga sig
den allmänna skattens utgörande.
Welinge, annex till Daretorp, är beläget mil
S.V. frän Hjo. Jordmånen består mestadels af
sand eller sandmylla, och åkerbruket är bär föga
gifvande; äfven ängen består mest af magra
mossar. Allmogen bar åtskilliga binäringar, såsom
att tillverka tjära och beck af törerötter, som
uppgräfvas i oländiga mossar, äfvensom att
förfärdiga laggkärl m. m. I socknen märkes
kungsgarden Eltak (se detta ord), vid ån Tidan.
Socknen bar 786 inbyggare på en areal af 6,850
tunnland, hvaraf 275 äro sjöar och kärr.
We|lander, Johan, född i Linköping den 31
Oktober 1735, fulländade under knappa vilkor sina
stodier der och i Upsala, samt ingick 1760 uti
Svea hofrätt. Blef 1763 amanuens vid
Stockholms stads jnstitie-kollegii kurators-kontor, 1766
vice kurator ad |item, 1771 ordinarie och 1775
förste kurator ad litern. Befordrades slutligen år
1776 till litterat rådman i Stockholm, och tillika
ordförande i stadens kämnersrätt. Död d. 10 Mars
1782. Han har onmera nästan alldeles blifvit
bortglömd, oaktadt det vackra åminnelsetal, som
Kellgren böll öfver honom, och ehuru han på sin
tid var en både berömd och flitig poet, hvarom
flera den lidens periodiska skrifter härå vittne.
Äfven hafva aldrig bans poemer blifvit förvarade
i någon särskild samling, och såmedelst bevarade
från glömskan. De förnämsta äro: Ord till
musiken vid kongl, begrafningen 1771; Sängstycken vid
kröningen i kyrkan och på rikssalen; Elegi öfver
Wertmuller; Skaldestycke öfver Gustaf I:s ärestod;
Tetis och Pelée, opera i fem akter, till hvilken
konung Gustaf III sjelf uppgifvit planen, och
dessutom en mängd smärre stycken i Samlaren,
Stockholms Posten, Vitterbetsnöjen o. s. v. Sjelf
tonkonstnär, förstod Wel|ander att med lätthet för
mnsikalisk komposition bilda passande eller hvad
man kallar sångbara verser, uti hvilka en ren,
men merendels matt känsla på ett harmoniskt sätt
uttryckte sig. Detta nlgör äfven nästan
uteslutande bela bans poetiska förtjenst, ty till den
böga och skära lyriska flygten hade ban ej en
nog bestämdt uttalad och idealiskt riglad
individualitet.
Welten kallades ett slags belägringsanstalter, som
under medeltiden mycket begagnades, och hvilka
bestodo utaf ofantligt stora, af träd och buskar
förfärdigade, samt med beck och tåg sammanfogade
machiner, med tillhjelp af hvilka man sökte
närma sig de slott och fästen, som skulle angripas.
De antändes vid gynnande vind, för att derigenom
sprida eld lill de belägrade platserna. Vintertiden
betjenade man sig af andra, ntaf tallved
sammanfogade machiner, hvilkas bukiga skapnad satte dem
i stånd att bära de tyngder, som nedkastades på
dem, och hvilka, för att skyddas mot fiendens
eld, begjötos med vatten, så att de inom kort
öf-verdrogos med en tjock isskorpa.
Weltzin, Carl Fredrik, son af sekreteraren
och ombudsmannen vid general-assistans-kontoret,
assessoren Peter Weitzin, (öddes år 1778, och
blef redan vid femton års ålder, 1793, student i
Lund, samt två år sednare student i Upsala.
Eg-nado sig genast med ifver åt läkarevetenskapen,
och sedan ban 1798 blifvit cbirurgie stipendiat,
deltog ban samma år uti öfningarne på
serafimer-ordens-lasarettet och allmänna barnbördshuset i
Stockholm, hvarefter ban från hösten 1799
fortsatte sina studier vid Sveriges tredje universitet,
akademien i Åbo. Sedan ban år 1800 af
medicinska fakulteten derstädes blifvit examinerad, så
väl i den theoretiska som praktiska delen af
vetenskapen, gjorde ban år 1801
uppbörds-läkare-tjenst på kongl, örlogsflottan, och reste i början
af är 1802 såsom förste kirurg till Ostindien,
samma år som ban frånvarande promoverades till
medicine doktor. Hemkommen från Ostindien,
praktiserade ban några år såsom enskild läkare uti
Wermlands bergslag, till dess ban 1808, efter att
då hafva blifvit cbirurgie magister, förordnades
att vara fältläkare vid Wermländska fördelningen
af vestra arméen, med hvilken ban, dä samma
fördelning i Mars månad 1809 marscherade till
Stockholm, befalldes att följa dit. Erhöll kort
derefter fullmakt att vara förste fältläkare med
tor och befordringsrätt, samt utnämndes 1810 till
provincialläkare uti Gottlands södra distrikt, en
beställning, som han dock snart fick utbyta emot
en dylik tjenstebefattning i Wenersborgs län.
Följande året förordnades han att förestå medicinae
practicæ professionen vid Carolinska institutet, i
förening med inseendet, såsom öfver-fältläkare, vid
garnisonen i Stockholm, samt valdes vid samma
tid till ledamot af direktionen öfver Sabbatsbergs
brunnslasarett. År 1812 förordnades ban till
öfver-fältläkare vid den i Oktober samma år
sammandragna Svenska armé-korps, hvilken väl längre
fram på hösten åter bemförlofvades, men
våren derpå ånyo uppbröt och afgick till
Pommern, hvarefter Weltzin i ofvannämnda egenskap
bivistade fälttåget ej mindre i Tyskland,
Holstein och Brabant, än i Norrige. K. af N. O.
1814, då ban äfven hugnades med pension efter
sin grad af de Pommerska domänerna. År 1815
beviljades bonom nådigt afsked ifrån
professionen vid Carolinska institututet, äfvensom ifrån
provincial-läkarebeställningen i Wenersborg,
hvarefter ban flyttade till Götheborg, för att
vistas der såsom praktiserande enskild läkare, i
hvilken egenskap ban var mycket anlitad, och
fick förtroende af en särdeles stor praktik.
Skötte tillika läkarevården vid Sahlgrenska
sjukhuset. Var ledamot af vetenskaps- och
vitter-hets-sambället i Götheborg, samt medlem af
karantäns-kommissionen derstädes. Förordnades 1820
till brunns-intendent vid Lunds brunn i
Westergötland, och utnämndes 1821 till
regementsläkare vid Götba artilleri-regemente. Denne
nitiske och skicklige läkare afled i Götheborg, ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
