Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
276 Wester&a Stifts biskopar.
Westeras Stifts biskopar.
kanik i Upsala. Han var dessutom en rik herre,
som väl förstod sig på bergverk, hvarföre ban
förskaffade sig en ansenlig inkomst af den
närliggande bergslagen, hvilket alllsedan kom
biskoparne i Westerås till godo. Hedemora grofva
egde ban ensam, och bragte densamma i största
drift genom införskrifne Tyskar. Hos konnng
Magnus Smek, till hvars råd ban hörde, stod ban uti
stor ynnest, och deltog uti flera vigtiga
förhandlingar. Afled 1322. Egislus Haqvim, fornt
Domi-nikanerrnonk i Westerås, valdes 1332. Var en af
sin tids myndigaste män, som bade sin band med
uti de flesta då skeende politiska ärenden, bland
annat Skånes läggande under Sverige, och afled
1352. Magnus Eskilsson, förut kanik i Upsala och
prost i Skara, berömmes såsom en särdeles driftig
stitsstyresman, hvilken anställde flitiga visitutioner
inom församlingarna och klostren. Brukades
såsom konnng Albrekts råd uti flera angelägna
ärenden, hvilka ban säges hafva utfört med både
klokhet och redlighet. Död 1371. Mathias
Lau-renlii, förut prest uti Mora socken i Dalarne, en
foglig och’ stilla man, valdes till biskop 1372,
och afled 1379. Harttevui Andrea!, en berest och
studerad man, som vid någon utländsk akademi
blifvit magister, och sedan en lång tid varit
er-kedjekne i Upsala, valdes 1379, och säges hafva
dödt 1387 uti stor fattigdom, af den orsak, att
hans talrika slägt, som flytt undan från
Stockholm för konung Albrekts förföljelser, alldeles
ut-blottat honom. Bengt Korp, förut kanik i Skara,
sattes till biskop, till belöning derföre, att bao
beväpnat sina tjenare och med dem tappert
kämpat uti slaget vid Falköping för drottning
Margaretbas sak emot konung Albrekt. Han lärer hafva
aflidit omkring år 1395. Nicolaus Michaelis, förut
kanik i Upsala samt sockenprest uti Stora Tuna i
Öster-Dalarne, valdes till biskop emot drottning
Margarethas och konung Eriks af Pommern vilja,
hvarföre ban städse stod i deras synnerliga onåd.
Deltog likväl nti flera den tidens vigtigaste
förhandlingar, deribland Nyköpings herredag 1396,
samt mötet i Kalmar äret derpå. Dog är 1401.
Nils Ingevastit en Dansk man, uppgifves hafva
efterträdt honom, och varit biskop till sin död,
omkring år 1414; men är för öfrigt ganska litet
känd. Nafno Johannis, förut bofkaplan bos
konung Erik af Pommern, tillsattes af denne emot
domkapitlets vilja; men förflyttades redan år 1421
till Odense stift pä Seeland. Olavus Hetgonis Knop,
en Dansk man, insattes äfven emot domkapitlets
vilja. Skildras såsom en driftig man, och af
mycket inflytande på den tidens politiska
tilldragelser. Dog 1441. Åke Johansson, förut munk,
valdes 1442. Om honom finnes icke mycket
antecknadt. Han dog 1453. Petrus lfalhiæ, förut
kanik i Strengnäs och kyrkoherde i Sundby, var
biskop blott ett år, och afled redan år 1454.
Olavus Gunnari, från Wadstena kloster, berömmes
såsom en ganska driftig biskop, hvilken, bland
annat, låtit med stor kostoad iordningställa
biskopsgården och der uppbygga ett nytt stenhus.
Säges, för den stränga ordning ban sökte hålla
bland presterne och munkarne inom sitt stift, hafva
blifvit af dem förgifven 1460. Bengt Knutsson,
af en förnäm Svensk ätt, bade i sin ungdom
mycket studerat och gjort vidsträckta utrikes resor,
samt sedan blifvit erkedjekne i Strengnäs. |Iao
var biskop blott något öfver ett års tid, och afled
redan 1462. Bager Månsson, en ganska lärd
man, som blifvit doctor decretorum i Italien,
och någon tid varit subdiaconos bos påfven,
saml derefter blifvit utnämnd till kanik i
Merse-burg, Lybeck, Strengnäs och Åbo, och slutligen
till domprost i Upsala, var äfven blott en kort
tid biskop, och dog 1464. Lydichinus, af
Spar-reätten, förut kanik i Westerås och kyrkoherde i
Munketorp, valdes 1465, samt förvaltade
biskops-embetet både länge och väl. Skötte sitt stift
med mycket nit, och var med uti sin tids alla
politiska förhållanden. Sålde flitigt aflatsbref; mes
använde en betydlig del af sina inkomster till
domkyrkans och biskopsbordets förkofrande.
Afled år 1487. Olavus Andrées, af ringa härkomst,
men med mycken skicklighet, hvarföre ban en
läng lid var kansler hos riksföreståndaren Sten
Sture den äldre. Han blef dock icke länge biskop,
emedan ban dömdes från embetet för olofligt
umgänge med ett adligt fruntimmer. Efter bonom
nämnes en Olavus l.aurentii, hvilken skall hafva
# *
styrt stiftet till år 1500; men om hvilken man
har ganska ofullständiga uppgifter. Otto
Srinhu/-vud, en högeligeD lärd man, och magister i
Greifswald, men äregirig och ränkfull, samt så
högmodig, att ban förde en nästan kunglig bofstat,
blandade sig oupphörligen uti sin tids politiska
oroligheler, hållande ifrigt de Danske konungarnes
parti emot Sturarne. Vid Stockholms blodbad
uppträdde ban såsom en trolös angifvare emot egne
landsmän, och lemnade åt den tyranniske Christian
en vidlyftig förteckning på alla de utmärktare
personer, hvilka i främsta rummet borde aflifvas. Snart
derefter flyende för Gustaf Erikssons segerrika
vapen, omkom ban uti det största elände under
Stockholms belägring 1522. Petrus Sunnanväder.
förut kanik och decanus, samt kansler bos
riksföreståndaren Sten Sture d. y., valdas till biskop
på konung Gustaf Erikssons tillstyrkan; men
förelog sig snart derefter upproriska stämplingar mot
denne herre, hvarföre han afsattes från sitt
embete. Flydde till Norrige, inen utlemnades
slutligen, och blef, efter en skymflig behandling i
Stockholm, 1527 i Upsala halshuggen och steglad.
Efter bonom valdes Petrus Magni, en lärd och
vidt-berest man. Han blef den siste kalholske biskop
i Westerås, och afled 1534. Henricus Johannis,
af en gammal Norsk adlig ätt, sattes 1535 att
styra stiftet, och säges hafva verksamt arbetat
på reformationens genomförande. Såsom ett fult
drag af honom anföres, att ban sökt anväoda
spiktunnestraffet emot brottslingar, men hvilket
grymma straff Gustaf I genast strängeligen
förbjöd att begagna. För öfrigt säges ban hafva
varit ganska omtyckt af konungen, som ofta
råd-förde sig med bonom uti rikets angelägnaste
saker. Han dog 1556. Petrus Niger eller snirt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
