Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
332
Voigtlender.
Wollin.
Är 1693 befordrades bao till ryttmästare vid
Westgötba kavallererigemente, och upphöjdes
samma år uti adligt stånd, med bibehållande af sitt
förra namn. Fick afsked 1712 med titel af
major, och afled d. 11 Mars 1729.
Voigtlender, Johan Kberlianl, son af
aka-demi-apotbekaren i Upsala, S. H. Voigtlender,
föddes d. 9 Sept. 1698. Efter väl anlagda
ungdomsstadier, lärde han från år 1716 kirurgien i
Stockholm, hvarpå ban 1718 anställdes ■ egenskap af
kompani-kirurg vid Uplands regemente, och staxt
derefter i samma egenskap vid kongl, gardet. År
1719 företog bao en utrikes resa, hvarunder
Tyskland, Holland, Portugal, Spanien och England
besöktes. Sedan han derifrån hemkommit 1724 och
undergått förhör i kirurgiska societeten,
utnämndes han följande året till stadsfältskär och
acku-cbör i Upsala, och förordnades 1729 att vara
regements-fältskär vid Uplands regemente. I
sådan egenskap bivistade ban 1739 och följande
årens fälttåg i Finland, under hvilken tid ban
tillika förrättade stabsfältskärssysslan i Helsingfors.
Efter hemkomsten från Finland kommenderades ban
på galererne till Carlskrona, och derifrån med
manskapet till Westergötland. Erhöll 1745
fullmakt såsom bofmedikus, och 1757 såsom assessor.
Sistnämnda år utgick han med regementet till
Pommern; men hade der den olyckan, att vid ett
fall afbryta ena lårbenet. Måste då föras bem,
och dog i Upsala 1759. Han var en ganska
driftig och kunnig läkare, och isynnerhet en af sin
tids skickligaste kirurger. Upptäckte och
istånd-satte Wallby mineralbrunn i Danmarks socken
bredvid Upsala.
Hut |Felt. Denna adliga ätt härstammar från en
ganska gammal Liflands|^ slägt, hvilken, enligt
någras påstående, inkommit till Lifland från
Westfalen redan omkring år 1200. Den räknar af\en
i Sverige några utmärktare medlemmar.
WolfTelt, Jolutii, en son af Magnus
Bernbards-son Wolffelt i Lifland, som af konung Gustaf 11
Adolf begåfvats med fem ansenliga gods i Lifland
och Estland, tjenstgjorde alltifrån sin ungdom uti
Svenska bären, der bao vid flera tillfällen utmärkte
sig genom tapperbet, och efterhand befordades,
1632 till kornett, 1634 till löjtnant, 1638 till
kapten-löjtnant, 1642 till ryttmästare, och t64S
till major. Bland andra vigliga krigshändelser
deltog ban uti det blodiga slaget vid Wittstock,
och uti Torstenssons lysande drabbning vid
Leipzig. Vid Prags stormning erhöll ban icke mindre
än fjorton svåra blessyrer, med anledning hvaraf
ban året derpå, 1649, måste taga afsked,
hvarefter han 1651, jemte bela sin slägt, upphöjdes
uti adligt stånd, dä ban skref sig herre till Kabbles.
Dennes farbroder,
Wolffelt, Didrik, hvilken, adlad på samma
gång, skref sig herre till Eignis och Tikenitz, var
då major, och säges hafva gjort Svenska kronan
trogna, långvariga och nyttiga tjenster uti krigen
mot rikets fiender, till belöning hvarföre Gustaf II
Adolf äfven begàfvat bonom med godset Tikenilz.
Dennes sonson,
WolfTelt, Otto Magnua, född i Maj månad år
1663, började tjenstgöra 1678 såsom förare vid
öfverste Brakels regemente i Tavastehus län, och
blef sedan 1680 sergeant, 1681 fältväbe), och
1683 fänrik derstädes. Befordrades 1700 till
kapten vid fältmarskalken grefve Axel De la Gardie)
värfvade regemente till fot, vid hvilket ban 1702
utnämndes till major. Befordrades 1710 till
öf-verste-löjtnant och kommendant på Ösel. Blef
sedan 1714 öfverste-löjtnant vid Elfsborgs
regemente, samt 1716 öfverste-löjtnant och 1718
öfverste för Uplands regemente. Under denna sid
tjenstetid bade ban med beröm deltagit uti
fälttåget i Preussen 1678, samt under Carl Xll:s tid
nti kriget i Lifland 1701, fälttåget i Lithauen
1706 och det Norrska fälttåget 1718, samt vid
flera tillfallen kämpat med mannamod. Slutligen
utnämndes han 1737 till landshöfding öfver
Stockholms län. Han afled d. 4 Jan. 1743.
Wolfsbert;, llartholouieus , fore sitt adlande
kallad Wu//ra/A, tjenstgjorde i början vid det
Svenska fältkansliet i Tyskland, under fältherren
Johan Banér, och var sedan någon tid referendarie
vid fredstraktaten i Osnabrück, hvarefter ban år
1648 förordnades till fältsekreterare vid Svenska
biifvudarméen i Tyskland, och samma år adlades,
då ban skref sig herre till Ungenäs och Kroksjö.
Som han stod i gunst bos drottning Christina,
erhöll ban af henne i förläning några lägenheter nti
eller omkring Bremen; men då han ditkom, för att
sätta sig i besittning af de förlänade egendomarna,
och uppvisade sina förläningsbref derpå, egde just
de stridigheter rum, hvilka Breinerboarne, som
icke ville underkasta sig Westfaliska fredsslutets
stadgande om deras underlydande under Sverige,
med mycken häftighet uppväckt, hvarföre pöbela
i staden gjorde ett upplopp, och hindrade
företaget. Rådet i Bremen befallte då Wolfsberg att
innan solens nedgång lemna staden. Han botade
väl att klaga för drottningen, men detta hjelpte
icke, utan han inåste bals öfver hufvud skyuda sis
undan. År 1654 utnämndes ban till resident vid
det ßrandenburgska hofvet, och blef 1661
regeringsråd i Bremen. Slutligen förordnades ban år
1674 till Svenska kronans gesandt i Hannover och
Braunschweig-Lüneburg; men tog redan året derpå
afsked. Dödsåret obekant. Denna adliga àtt år
längesedan utgången.
Wollin, Christian, son af en rådman i
Cimbrishamn, föddes d. 22 Maj 1731, och blef 17*6
student i Lund, hvarest ban till en början gjorde
de orientaliska språken till hufvudföremål för sioa
studier. Reste 1750 till Greifswald, der ban
samma år blef filosofie magister; men återvände snart
tillbaka till Lund, hvarest ban året derpå
förordnades till docens i de orientaliska språken.
Sedermera fick han emottaga handledningen af
presidenten grefve Pipers son i Stockholm, och iogick
då såsom e. o. kanslist uti kansli-kollegium; men
begaf sig någon tid derefter med sin elev till lf
sala, der han kotn att bo i arkiatern von
Rosensteins bus. Denna tillfällighet väckte bans Mr
för de medicinska stadierna, och snart begynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
