Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
336
Wrangel»
Wrangel.
slät, och lermylla är rådande jordmånen. Här finnes
ymnig skog af ek, bok, al och lind, som
mestadels tillbör den bär belägna sätesgården
Wram-Gunnaråtorp, hvilken ryttmästaren Rudolf
Tornérhjelm 1850 blef ägare till. Till detta ansenliga
säteri räknas t fi J oförm., men II förrn,
in-sockne frälsehemman samt 26 £ oförm., men 15^
förrn, ulsockne frälsehemman, j. kronohemman, 29
st. insockne frälse torp samt 13 st. ulsockne frälse
torp. Gården bar ock mjolqvaro och sägqvarn samt
stampqvarnar och siktqvarn; dessutom eo betydlig
torfmosse och alternativ patronatrält till Norra
Wrams kyrka. Socknen innehåller 28 ^ mtl. med
1,03? inbyggare på en areal af 9,535 tunnl.,
hvaraf 8 äro sjöar och kärr. Adr. Helsingborg.
Wrangel. Denna lysande ätt, en af de mest
märkvärdiga i vår sednare historia, uppgifves
räkna en ålder af öfver 700 år och bärstamma frän
en ganska gammal adlig ätt uti Westfalen, som
bar namnet Hede. Derifrån skall den hafva
kommit till Danmark samt på 1230-talet till
Estland och Lifland. Flera grenar deraf hafva på
olika tider inkommit i Sverige och blifvit
introducerade på det Svenska riddarhuset uli både
greflig, friherrlig och adlig värdighet, såsom
grefvarne H rnniiel uf Mwliuia, Wrangel af
,t«ll-nul, W rangel af Kausi* och Wrangel af
Anders Meinholds ätt; friberrarne W rangel
af Lindeberg, Wraugel af Liidenhof,
Wrangel af Adinal, Wrangel af Mausis,
Wrangel von ||re|imer, saml de adliga
ätterna W rangel af Stag och Waschel ,
Wrangel af Kall och W’raugel af Johan
<»u-stafs ätt. Såsom ett bevis på huru talrik den
Wrangelska ätten en tid var bär i Sverige, kan
anföras att icke mindre än 22 medlemmar deraf
stupade uti det olyckliga slaget vid Pultava 1709.
Man anser namnet vara en sammandragning af
ordet Wehr-angel, d. v. s. skyddsmur. Ganska
många personer med detta berömda namn hafva
utmärkt sig genom bragder, som förtjena ett
evärdligt minne.
Wrangel, Herman, son af öfversten och
landtrådet Hans Hermansson Wrangel till Allo, var född
1587 och skref sig herre till Lärjebolm, Svinsund,
Skokloster, Ofver-Palen och Boglösa. Efter
åtskilliga förrättade smärre krigstjenster blef ban
1612 förordnad till kommendant uti Iwanogorod,
hvarefter ban 1616 utnämndes till öfverste och
stålbållare öfver Kalmare slott med dess län. Han
bade med utmärkelse kämpat uti det Lifländska och
Polska kriget i konung Carl IX:s lid; sedan blef
han en bland den store Gustaf II Adolfs
berömdaste fältherrar uti dennes Danska, Polska och
Tyska krig, samt fortfor ännu under drottning
Christinas regering att skörda lagrar på krigets
fält. Uti den olyckliga träffningen vid Wittsjö
1612 blef ban af Danskarne tillfångatagen. År
1619 blef ban ståthållare öfver Elfsborg och dess
län, sedan riddare och 1621 fältmarskalk, efter
att samma år hafva verksamt bidragit till Rigas
eröfring. Förordnades 1623 för andra gången till
ståthållare öfver Kalmnre slott och dess län samt
tillika till öfverste öfver allt Smålands krigsfolk,
1625 till ståthållare på Jönköpings slott och 162?
till guvernör i Elbingen. Under Polska fälttåget
1629 förde ban öfverbefälet öfver Svenska bäres,
då han vann den lysande träffningen vid Gorzno,
hvarefter ban var en af fredsunderbandlarne i
Stnms-dorf pä Svenska sidan. Riksråd 1630. Efter att
hafva deltagit med Gustaf II Adolf uti det Tyska
krigets bragder, förordnades ban 1632 till
guvernör öfver Preussen samt var åter 1635
Svenskarnes fullmäktig vid fredstraktaten i Stumsdorf med
de Polska, och blef slutligen, sedan ban ännu flera
gånger med utmärkelse uppträdt pä krigets fält
under drottuiog Christinas minderårighet, 1643
utnämnd till general-guvernör öfver bela Lifland;
men afled redan den 10 December samma år. Den
ryktbare Herman Wrangel var alltid af ett
mycket bäftigt och uppbrusande lynne, härutinnan
ganska lik sin beryktade samtiding, den vilde Ake
Tott, med hvilken han också stundom bade
ganska obehagliga uppträden. Under det Preussiska
kriget gick detta en gång så långt, att dessa
båda utmanade hvarandra på envig. Gustaf Adolf
bade då just vid lifsstraff förbjudit alla dylika
bragder, hvilka han i sjelfva verket aldrig kunde
tåla, ehuru sjelf i yngre åren stundom dertill
förledd. De båda herrarne djerfdes dock att, i
förlitande på sin generalsvardigbet, göra ett försök.
Händelsevis blef konungen underrättad om
alltsammans, hvarföre han tog sina mått och steg i
förhållande derefter. De tvenne kämparne infunno
sig pä bestämd tid och ort, men blefvo icke litet
förvånade att finna en af konungens adjutanter pä
platsen med ett kompani soldater. De frågade hvad
härmed åsyftades, hvartill adjutanten svarade, att
som de ganska väl visste, det allt envig vore af
konungen vid lifsstraff förbjudet, men de likväl
varit nog förmätne alt företaga något sådant,
bade konungen väl ej velat hindra deras
stridslystnad, utan gerna tillåtit den ena att blifva den
andras bödel; men till varnagel för den öfriga
hären skulle den, som öfverlefde enviget, genast på
stället efter lagens bokstaf afstraffas, till hvilket
ändamål också skarprättaren vore ditkallad. Vid
dessa ord framträdde denne också verkligen i full
skrud och ställde sig vid kämparnes sida.
Naturligtvis blef det nu intet envig utaf, och de båda
hetsige herrarne fingo under några veckors
fängelselid svalka sin förbittring. Detta oaktadt
dröjde det icke länge förrän Hennan Wrangels
häftighet höll på att förorsaka än större olyckor. Han
bade nemligen, i anseende till mera framlidna år,
börjat tjenstgöra i rådkammaren i stället för i falt,
då ban, oaktadt sin ålder, fattade en bäftig
karlek till fröken Margaretha Stenbock, dock utan
att kunna väcka samma känslor tillbaka. Nu
inbillade ban sig, med eller utan skäl, att det var
Danska sändebudet, Knudzen, som ingifvit frökeo
Stenbock ovilja mot bans persoo. En dag mötte
ban Knudzen utanför slottet, och blef vid dess
åsyn så förifrad, alt ban genBst rusade till och gaf
honom med sin käpp flera slag i hufvudet, sä att
blodet strömmade och käppen sprang i stycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
