Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
339 Wrangel»
Wrangel.
och herre till Jordansby. Död d. 15 Febr. 1706.
Dennes son,
Wrangel, Carl, född 1667, visade redan tidigt
en brinnande håg att med värjan tjena konung
och fädernesland. Antagen af konung Carl XI vid
dess hof, dröjde del icke länge, förrän han fick
fullmakt såsom löjtnant vid kongl, lifgardet. För
att vinna färdighet uti krigsyrket, hvartill dä icke
gafs tillfälle bemma, reste ban utrikes 1690, då
ban bivistade det Franska fälttåget i Nederländerna,
och deltog uti belägringen af Mons, samt slaget
vid Lens m. fl. krigslillfalligheter. Sedermera
utnämnd till löjtnant vid lifgardet, fortfor hao
ändock att tjena uti Franska bären, och uti slaget
vid Nerwinden tjenstgjorde ban såsom adjutant.
Återkom 1695 till fäderneslandet, dä ban blef
löjtnant vid lifdragonerne, förut befordrad till
kapten vid lifgardet. Under konung Carl Xll:s krig
utmärkte ban sig vid flera tillfällen, såsom uti
slaget vid Narva, vid öfvergången af Diina, samt
uti slagen vid Klissow och Pultowsk, hvarföre ban
1706 befordrades till kapten-löjtnant vid
lifdra-banterne och general-major af kavalleriet, lian
dog af sjukdom om våren 1707 uti Altranstädt,
ocli var den siste af sin ätt.
Wrangel, Anton Julian, son af ryttmästaren
Anton Johan Wrangel, föddes d. 20 Okt. 1679 i
Estland, och ingick i tjenst såsom volontär vid
amiralitetet i Carlskrona 1697, hvarefter han var
med bland besättningen på skeppet Södermanland,
dä detta det följande året öfverförde till Holstein
prinsessan Hedvig Sofia. Befordrades 1699 till
arklimästare, samt 1700 till konstapel och
underlöjtnant, då ban först bivistade landstigningen på
Seeland, och sedan gick med en transport till
Pernau. För att till alla delar lara känna alla till
sjöväsendet hörande ämnen, begärde och erhöll
han tillstånd 1701 att gå uti främmande tjenst,
då han först begaf sig till de allierades
örlogsflotta, med hvilken han gjorde landstigningen vid
Cadix, och sedan till hamnen vid Vigos, der
Spanska silfverflottan och flera af Spaniorernes
örlogs-fartyg dels förstördes, dels bortlogos.
Återkallades 1703 till fäderneslandet, samt användes de
följande åren på åtskilliga kryssningar vid
Lif-ländska kusterna och uti Finska viken. Blef 1706
öfverlöjtnant, med befäl på en fregatt, samt
nyttjades till kryssning och transportbetäckning, ända
till år 1709, då ban befordrades till kapten. Är
1713 höll ban en skarp trätfning uti Finska viken
med Ryssarnes nyskapade flotta, hvarunder det
Ryska vice-aniiral.skeppet råkade på grund, och
måste af sitt eget folk uppbrännas. Befordrades
1715 till kommendör, hvarjemte honom uppdrogs
inseendet öfver Skeppsholmen och kongl, varfvet i
Stockholm. Fic> 1719 befälet pä örlogsskeppet
Wachtmeister, ined hvilket han kort derefter höll
en ganska skarp sjöträffoing vid Sandhamn emot
fem Ryska skepp. Sedan ban kämpat bela dagen
ända till aftonen, måste ban ändtligen stryka flagg
och gifva sig fången. Hans skepp var dä alldeles
redlöst, och redan fyllt med vatten, master, segel
och tågverk sönderskjutna, besättningen förmin-
skad med mera än trefjerdedelar, och ban sjelf
illa sårad. Hans tapperbet erkändes likväl af sjelfva
fienden, likasom ban fräjdat den Svenska flaggans
gamla anseende. Han fördes nu först till Reval,
derifrån till Petersburg, och slutligen till Moskow,
hvarifrån man ernade sända bonum till Siberieu;
men som freden i Nystadt kom emellan, ställdes
han ändtligen 1122, jemte de öfrige Svenske
krigs-fangarne, på fri fot. Naturaliserades 1723 såsom
Svensk adelsman. Sedermera bade ban uti aderton
år sin tjensteplats uti Carlskrona. Befordrades
1736 till scboutbynacbt, samt 1740 till amiral och
kommendant i Carlskrona, då ban äfven samma år
utnämndes till riksråd. Uppböjdes 1747 till
friherre, och blef året derpå serafimer-riddare.
Slutligen blef ban 1751 grefve, men tog icke
introduktion på riddarhuset. Afled d. 17 April 1763.
En yngre broder,
Wrangel, Ott» Iteiiiliolri, född i Estland d.
10 Aug. 16S1, kom tidigt i tjenst, och var
redan 1698 musketör vid Erik Soops regemente i
Riga. Befordrades 1700 till underofficer, och
bivistade 1702 Rigas belägring, hvarefter ban
utnämndes till fänrik. Blef sedan 1704 löjtnant, och
1707 regements- qvartermästare vid grefve Adam
Lewenhaupts regemente, med hvilket han deltog
uti slaget vid Liesna. Utnämndes 1709. till
kapten vid Nylands regemente, och bivistade i sådan
egenskap slaget vid Pultawa, der ban illa särades
i ena foten, hvarefter ban åtföljde konung Carl XII
till Bender. Der befordrades ban 1711 till kapten
vid lifgardet, och skickades samma år till Krim,
för att utlösa de Svenske fångar, som Ryssarne
bortsålt åt Tartarerne, ifrån hvilken förrättning
ban 1713 återkom, då han blef major vid gardet,
och bemsändes till Sverige med depescher.
Bivistade såsom grenadier-major 1718 års fälttåg mot
Norrige och Fredrikshalls belägring, samt
befordrades 1720 till öfverste-löjtnant. Introducerades
1723, på samma gäng som brödren, på Svenska
riddarhuset. Blef sedan 1727 öfverste-löjtnant vid
gardet, 1739 öfverste, och 1742 general-major.
Med anledning af sina under det olyckliga fältläget
i Finland vid krigskonseljerna afgifna råd och
yttrade meningar, arresterades ban 1743, och
dömdes af krigsrätt till fem månaders fängelse och
förlust af ett halft års lön, hvilken tillades
Wadstena krigsmansbus. Ilan dog natten mellan d. 8
och 9 Sept. 1745.
Wrangel, Carl Henrik, friherre, född 1681,
var öfverste-löjtnant vid Skånska
dragonregementet, då ban efter det olyckliga slaget vid Pultawa
1709 tillfångatogs af Ryssarne vid
Dnieperström-men. Under fångenskapen vistades ban i Moskow,
och återkom 1722 till fäderneslandet, då ban
erhöll värdighet af öfverste. Var 1729 cbef för
Nylands dragonregemente, och blef sedan utnämnd
till general-major. År 1739 var han chef för
Skaraborgs regemente; men transporterades 1743
till öfverste för Nerikes och Wermlands
regemente, då ban tillika befordrades till general. Tog
afsked 1748, samt var då fältmarskalk och
kommendör med stora korset af Svärdsorden, och rid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
