Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
338
Wrangel»
Wrangel.
gar var bela ön med fästningen Hammerhns
intagen, och drottning Christina öfverallt hyllad; men
kort derefter öfverraskades han af en sä svär storm,
att många fartyg skadades och ett alldeles förgicks.
Den snart derpå följande freden i Brömsebro
gjorde för denna gång slut på bans bragder till sjös.
Då utnämndes ban lill rikstygmästare och
sommaren 1646 förordnades ban, att såsom fältmarskalk
taga öfverbefälet öfver bela Svenska bären i
Tyskland, i stället för den af sjukligbet försvagade
Torstensson. Då blef ban tillika riksråd. Följande
året höll han, utom några mindre IrälTningar,
slaget vid Triebel i Böhmen med de kejserlige, uti
hvilket förlasten var stor å båda sidor. Han var
på vägen till Schwaben med sina segrande trupper
1643, då underrättelsen om Westfalivka fredens
afslutande afbröt alla vidare fiendtligheter. Nu
blef ban general-guvernör öfver Pommern samt
kansler för Greifswalds akademi. Till belöning
för sina krigsförtjenster fick han åtskilliga gårdar
i Småland samt flera andra stora förläningar.
Efter drottningens kröning upphöjdes han 1051 till
grefve med grefskapet Salmis. Två år sednare
utnämndes ban till vice riksamiral, och hemkallades
till Sverige, der ban sedermera vistades till
drottningens tbronafsägelse. Då konung Carl X Gustaf
började sina krig, anförtrodde ban Svenska flottan
i Wrangels bänder. Han förde då bären öfver till
Polen, hvarefter ban lade flottan utanför Danzig.
Kallades sedermera till konungen och användes
flera gånger; ibland annat ådagalade ban mycken
tapperhet uti det märkvärdiga slaget vid Warschau.
Då kriget med Danmark 1657 utbröt, sändes ban
först till Pommern och derifrån till Rrehmen,
hvarest han tillfogade Danskarne ett betydligt
nederlag. Sedan intogs af honom den väl förskansade
Danska fästningen Fredriksudde, för hvilken bedrift
han utnämndes till riksamiral. Ar 1658 boll han,
i konungens egen åsyn en hårdnackad
sjödrabbning i Öresund med Danskarne och året derpå
eröfrade ban några af de mindre Danska öarna.
Efter freden 1660 fortfor ban en lång tid alt i fred
sköta sitt general-gu vernement Pommern; under
tiden 1664 utnämnd till president i krigs-kollegium,
var ban tillika lagman i Upland. Wrangel var
dock icke lika stor i fred som i krig, och
förvärfvade aldrig den nogare kännedom om de fredliga
göromålen, som pä bans plats erfordrades. Ilan
utöfvade emellertid myckel inflytande inom rådet,
dock mest genom de andras fruktan för hans makt,
djerfhet och fältherre-anseende; vid sjelfva
öfverläggningarna deremot var han obetydlig, sällan
talande och ofta öfverröstad, hvilket svårligen
fördrogs af bonom, som var van att i spetsen för
talrika härar befallande herrska öfver länder och
folk. Derföre trifdes han ej heller gerna i
råds-kammaren, ulan stannade år efter år i Pommern,
der han uppförde sig nära nog som en
sjelfständigt regerande furste, både i prakt och
sjelfrådig-het. Först 1669 kom ban, efter förnyad kallelse,
till Stockholm, för att intaga sitt rum bland
konungens förmyndare. Hans många bragder
slutade med ett förfärligt nederlag. Ehuru gammal
och sjuklig, ville han nödvändigt hafva högsta
ledningen af kriget emot Brandenburg 1675.
Följden blef det olyckliga slaget vid Fehrbellin samma
år. Hans död inträffade d. 25 Juni 1676, och med
honom slöts bans grefliga ätt. Den namknnnige Carl
Gustaf Wrangel bade en reslig växt, lifliga ögon,
välljudande röst, och ett ganska angenämt
umgänge, blandadt med en viss ridderlighet. Uti
tornerspel och andra idrotter öfvertràffades ban af
få. Han bade äfven ganska goda kunskaper i
historia, mathematik och krigskonst, både till lands
och sjöss, samt i flera språk. Till lynnet var
ban klok, driftig och oförskräckt, men derjemte
egensinnig och öfvermodig, serdeles i yngre åren,
hvarföre ban icke var mycket älskad af befälet,
men så mycket mera af soldaterne, hvilka ban
lemnade friare tyglar än Torstensson gjort. Han
älskade prakt och vällefnad; men var derjemte en
ganska god hushållare. Fadren rädde bonom att
"under kriget taga för sig som de andre, ty den
som tor något, ban har något," och ban tog också
för sig så rikligen, att han deraf kunde uppbygga
och pryda icke allenast sitt ståtliga patats på
Riddarholmen, utan äfven det präktiga Skoklosters
slott, den ypperligaste honing, som någon enskild
man i Sverige låtit uppföra. En broder,
Wrrnugel, Julian Mauritz, som var
generalmajor och öfverste vid kavalleriet, dä ban 1651
upphöjdes till friherre af Lindeberg, blef
sedermera 1660 riksråd, och afled år 1664. Ätten
utgick med bans sonson. Den yngste brödren,
Wrangel, Wolileraar, gjord till friherre pä
samma gång som den föregående, blef 1674
general-löjtnant, och utmärkte sig mycket uti slaget
vid Fehrbellin. Under återtåget derifrån, ända till
Wittstock, blef bao oupphörligt oroad af de
ßran-denburgska trupperna; men lyckades alltid
kraftfullt slå dem tillbaka och föra den slagna bärens
lemningar till Pommern. Han dog barnlös, ej långt
derefter.
Wrangel, Helmut, samtidig med de
föregående, rnen af en annan gren, utmärkte sig mest
genom sitt häftiga och oförvägna lynne, hvilket
ådrog bonom tillnamnet "Dulle Wrangel, d. v. s.
den galne Wrangel. För ett begånget dråp hade
ban flytt ur Svenska tjensten till den
Brandenburg-ska; men fick efter någon lid förlåtelse, och vände
tillbaka, samt utförde en mängd djerfva och
lyckliga krigsbragder. Under kriget mot Danmark är
1645 stod ban med en liten styrka i Jutland; men
lyckades att genom oförvägna och oförmodade
anfall den ena gängen efter den andra öfverraska
och slå sina fiender, till dess ban slutligen
fördrifvit dem utur bela Holstein. Sedermera började
han belägra Bendsburg, dock under dermed
lör-enade täta ströftåg uppåt Jutland, hvarmed bao
fortfor ända till fredens afslutande.
Wrangel, »iririk, född d. 12 Mar» 1637, som
en tid var landshöfding öfver Österbotten, samt
slutligen ^kongl. råd och president i
bergskollegium, upphöjdes 1630 till friherre, och 1693 oti
grefligt stånd, då ban skref sig grefve till Adinal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
