Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wiittak.
UUIuf[ia.
365
dande jordmånen år kalklera. Det underliggande
kalklagret uppstiger äfven i dagen på många
ställen och besvärar åkrarna. Socknen innehåller 15^
hemman, samt 546 inbyggare på en areal af 6,503
tunnl., hvaraf 660 äro sjöar och kärr.
Wättak, annex till Hvalstad, är beläget ’2 mil
O.S.O. från Falköping. Jordmånen är sand och
sandmylla, med någon skog. Kyrkan är af träd.
Folkmängden utgör 312 personer; arealen 3,055
tunnland.
WUttlUNa, annex till Götened, är beläget 1^ mil
N.N.O. från Skara. Jorden består af lera, och är
mestadels bördig. I socknen märkes: Lilla Bjurum,
2 mtl. säteri, numera boställe för chefen vid
Westgötba regemente, samt Gullhammar, 1 mtl.
Vid Lilla Bjurum är en källa, kallad S:t Tborstens
offerkälla, som håller ^ a’D ■ fyrkant, och är
stensatt i botten och rundt omkring. Sägnen
förmäler att en fäherde, vid namn Thorsten, här i
närbeten blifvit ihjälslagen af sin hedniske
husbonde utmed en sten, der ban plägade förrätta
sin bön, och att denna källa deraf fått sitt namn,
äfvensom ett kapell i grannskapet åt bonom varit
upprest. I skogen derintill finnes äfven en graf
eller dal, i en backe, som nu kallas Thorsgrafven,
och som fordom skall hafva varit ättestupa.
Socknen innehåller 141 hemman, med 713 inbyggare
på en areal af 6,179 tunnland, hvaraf 15 äro
sjöar och kärr.
II aili, en socken i Bro skeppslag af Stockholms
län, är belägen vid Saltsjön, 2 mil N.O. från
Norrtelje, och tillbör 3 kl. konsist. Socknen
gränsar i söder till Nortelje-fjärden, och en del af
densamma ligger på fast land, i sammanhang med
Bro socken, men den öfriga utgöres af öar,
nemligen Wälün, bortom Wätösund, samt större
delen af Björkön, Ar holmén, I dö, Lidö och Gislingen.
Smärre slätter omvexla bär med lågbergig
skogsmark. Jemte åker-, ängs- och skogsbruk, idkas
bär sjöfart, fiske och skälfångst. Bland gårdar
märkas här Lidö, 2 ^ mtl. frälse-säteri, jemte
Idö, 1 mtl., Arholma, ‡ mtl., och Håkanskärs
fiske, samt Hàknas, 1 3 mtl. Socknen innehåller
58t74 mtl., med 1,462 inbyggare på en areal af
23,625 tunnland, hvaraf 520 äro sjöar och kärr.
Adr. Norrtelge.
lättar. Så kallas ännu af allmogen pä mänga
ställen i landet ett slags förmenta andeväsen,
hvilka isynnerhet anses hafva sitt tillhåll under
stenar och trädstubbar i skogen. De påstås i
allmänhet vara vänligt sinnade emot menniskorna,
och visa sig belt oförargliga, hvarföre de äfven
stä uti mycken högaktning hos den vidskepliga
menigbeten, isynnerhet nti Götha rike, hvarest
tron på dem anno ar ganska allmän, och der de
.små fosforiska ljus, som stundom visa sig om
höst-aftnarna, sväfvande öfver sumpiga trakter, pläga
af folket benämnas Vätloljus.
%’Olsang (Myth.). Stamfader för en ryklbar
bjel-teslägt i norden. Sigmund bette en son af
Völ-sung; denne var fader till den så mycket
omtalade Sigurd Fafoersbane.
VJIInnder (Vaulunder) (Myth.), forntidens
förnämste konstnär. Dan var den skickligaste
vapensmed, och lika skicklig juvelerare och
guldarbetare. Han blef tillfångatagen af Nidung eller
Nidar, Niara-konungen (Nerikes konung), hvilken
tvang honom att oupphörligen arbeta för bans
(konungens) räkning. För att förekomma
förlusten af den dråplige konstnären, lät Nidung skära
af honom fotsenorna, så att han ej skulle kunna
rymma. Men Völunder utkräfde af sin plågare en
förfärlig hämnd. Sedan ban mördat konungens
båda söner, utan att denne kunde utgrnnda hvart
piltarne tagit vägen, begaf sig den sörjande
fadren till smedens boning, belägen på en holme,
för att fråga om Völunder kunde upplysa huru de
förlorade bade omkommit. Den bämndfulle
konstnären hade emellertid af de mördades
bufvudskå-lar förfärdigat ståtliga dryckeskärl ät konungen,
inlagda med äkta perlor och adelstenar, samt åt
drottningen dyrbara bals- och armsmycken, deri
sönernes ögon voro infattade. Under det att
konungen såg sig omkring i nejden, flög Völunder,
medelst konstgjorda vingar, upp på höjden af en
kulle, derifrån ban var färdig att begifva sig bort.
WUIanpa, eller Walas Visdom, beter den
urgamla, af en förgången forntids dunkelböljda läror
uppfylda sång, som gemenligen får intaga första
rummet uti den äldre eller poetiska Eddan.
Likasom Havamal innehåller bufvndgrunden för den
gamla Asalärans moral, och var den tidens
kate-ches, hvars kraftfulla, lättfattliga kärnspråk ofta
hördes frän den stora menighetens läppar i det
dagliga lifvet, så var den dunklare Wöluspa en
källa för några få utvalde vises högre kunskap,
sammanfattningen af den tidens förnämsta vetenskap.
Språket deri, utvisande en betydligt högre ålder
än de flesta af Eddans öfriga qväden, bär
öfverallt stämpeln af en ganska aflägsen forntid, och
bär framstår Asaläran obestridligen i sin äldsta
hiinda gestalt. I likhet med alla gamla
mytholo-gier, begynner äfven Wöluspa sin framställning
med tingens första uppkomst, och sedan hon först
sändt följande högstämda inledning:
Lyssnen, J alla
Heliga väsen,
Högre och lägre
Heimdal|s barn!
Vill du att Walfaders
Under jag täljer:
Männernes fornsång.
Den tidigst jag lärde?
skrider hon till skildringen af verldsaltets skapelse
med dessa verkligen vackra poetiska uttryck:
Jättar mins jag,
Arla födda,
Hvilka mig fordom
Visdom lärde;
Mins nio verldar,
Nio himlar,
Såg grundämnet glindra
Djupt under mullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
