Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
368
Ydre.
Ygdrasil.
ligast de lodräta bergsväggarna vid Hnlu, som
nedstupa i Someo; Spikudden pä Asby prestgàrds
ägor, en läng, smal skogbeväxt ås, som utskjuter
i Somen med jemn böjd och bredd; trakten
omkring Norra Wi, med sönderbrutna klippböjder,
och synnerligast den mystiskt dunkla fördjupningen
vid Wi qvarnar; samt slutligen de djupa s. k.
Skamsgator, mellan remnade berg på Grafbymon
i Sunds socken. Bland eBskilda vackra lägenheter
må nämnas: säteriet Olstorp, mellan östra och
vestra Lägaren; säteriet Näs i Torpa socken, vid
ändan af sjön Raklangen, som företer ett
natur-sceneri af böga, skogbeväxta uddar; Tångarp i
Asby socken, vid ändan af sjön Tången;
säterierna Forsnäs och Ed i Sunds socken, vid hvilket
sistnämnda ställe östra Lägarns vågor
framglin-dra mellan träden pä öar och uddar; Brandsnäs
pä Torpön, och Kibbingsbof på Somens strand vid
Norra Wi. Naturskönt belägna äro ock Ydres
kyrkor och pastorsboställen, synnerligast Torpa
och Norra Wi på Somens stränder, Asby vid den
löfbekransade Lillsjön, och Vestra Ryd vid östra
Lägarn. Både sköna och vidsträckta utsigter
förete sig på mänga ställen, synnerligast vid
hemmanet Lund, nära Ed, öfver östra Lägarn, med
dess öar och uddiga stränder — frän ett berg på
Asby udde, mellan det vackra Rönnäs och byn
Marek, öfver den labyrintiska Somens öar och
uddar, vid hvilka man ser åtta gånger land och lika
många gånger sjö i samm» rigtning — vidare från
Hålkåsa och öslra Hult i Asby socken, öfver
Torpadalen, Torpön och Somen till Asby udde och
Malexander. På Ydres många böjdsträckningar
finnes dock intet berg af betydlig höjd, men bär och
der ganska pittoreska bergstupor och
afskärnin-ningar. Urberget på Somens strand i Norra Wi
är mera obetydligt, än ryktbart genom sagan om
ur-kon. Likaså äro Brudklipporna vid Asby endast
märkvärdiga genom sin benämning. I en
bergssluttning mellan säterierna Tångarp och Aslycke i
Asby socken finnas jättegrytor, 3 till antalet, af
en manslängds djuplek, alldeles reguliert formade.
Vid säteriet Norrby i Asby socken, vid Grafby i
Sunds socken, vid lngelstorp i Vestra Ryd, samt
på flera andra ställen finnas ättehögar.
Beskrifning på en sådan vid Norrby har af
kontraktsprosten i Ydre, Hedner, blifvit till kongl.
Vitter-hets-, Historie- och Antiqvitets-akademien
aflemna||. Ydres flora är i phanerogamiskt hänseende
icke ovanlig; men så mycket mer i cryptogamiskt,
synnerligast i afseende på lafvar, hvilka väl
trifvas i en mot norden sluttande bergsbygd.
Murgrön växer vild på ßolskalle, en i Somen
utskjutande bergsudde i Malexander. Bok finnes vildt
växande vid säteriet Sonna på Asby udde. Ydres
löfskog består till sförsta delen af björk, med
någon blandning af al, asp, sälg och ek, samt
mera sällsynt af lind. I barrskogen omvexla gran
och tall. Genom mycket svedjande blir marken
allt mer ljungbeväxt. Ydres största sjöar äro
Somen, samt östra och vestra Lägaren, i
dal-si Täckningarna finnas dessutom en myckenhet
mindre sjöar och vattendrag, bland hvilka sednare
Bulsjö-ån är störst. Ydre bar en marknadsplats
Österbymo. — Närmaste städer äro: Ekesjö,
Greo-na, Skenninge, Wimmerby. Ydres invånare, som
icke anse sig såsom Ostgötbar, ännu mindre
såsom Småländningar, utan kalla sig belt enkel
Ydre-boer, äro i allmänhet ett idogt och stilla folk.
Vid tingsstället Sund förekomma färre brottmål, än
vanligt är på andra orter. I Ydre minnes man
ingen missväxt och ingen pest. Ydre är skalden
Tranérs födelseort. Bref och dagboksanteckningar
af æslbetikern A. Törneros vittna om hvilket
intryck Ydres natur pä bonom gjorde.
Kammarjunkaren och riddaren L. F. v. Rääf på Forsnäs har
samlat många materialier till en beskrifning öfver
Ydre.
Ygdrasil (Myth.). Verldsträdet, Lifstradel,
Him-metstradet, Urträdet, Hufvudtrndet, det yppersta af
alla träd. Det var en ask, hvars stam bar bela
jorden, hvars krona räckte upp i himmelen, oeb
hvars rötter, tre till antalet, sträckte sig åt olika
häll. Se här hvad prosaiska Eddan ordar derom:
"Denna ask är det största och yppersta af alla
träd: dess grenar utbreda sig öfver bela verlden,
och räcka upp öfver himmelen. Tre roller
uppehålla trädet, hvilka sträcka sig vidt omkring. F.n
till Åsarne, och den andra till Hrimthussarne, dit,
hvarest fordom Ginungagap var: den tredje
sträcker sig utöfver Niflhem, och vid den är
llvergel-mer, hvarest Nidbögg gnager roten nedanlill. Men
ander den andra rolen, som sträcker sig till
Hrimthussarne, är Mimers brunn, hvari visdom och
förstånd äro dolde, och beter ban Mimer, som eger
brunnen: ban är full af visdom, emedan ban
dricker ur brunnen med Gjallarliornet. En gäng kom
Allfader dit och begärde en dryck ur brunnen,
men fick den ej förr, än ban satte sitt ena öga i
pant. Askens Iredje rot når upp till himmelen,
och under denna rot är en brunn, som är mycket
helig; han heter Urds brunn (Urdarbrunnen): der
hafva gudarne sitt domställe. Hvarje dag rida
gudarne dit öfver Bifrost, som också beter
Asa-bron. I askens grenar sitter en örn: ban är
mycket vetande, och emellan hans ögon sitter en bök,
som beter Waderfölner. En ekorre, som beter
Ratatösk, springer upp och ned, längs efter asken,
och söker att stifta split mellan örnen och
Nid-högg. Fyra hjortar springa omkring askens
grenar och bila knoppar: dessa heta: Dainn, I)valinn,
Dunneyr och Duralhror. Men så mänga ormar äro
i llvergelmer bos Nidhögg, att ingeo kan dem
räkna. Vidare förtäljes, alt de Nornor, som
uppehålla sig vid Urds brunn, hemta hvarje dag
vatten ur brunnen, tillika ined leret som ligger
omkring brunnen, och ösa det öfver asken, på det
att dess grenar ie.ke skola förtorka eller
ruttna-Delta vallén är så beligt, alt allt hvad som
kommer i brunnen, blifver så hvitt, som hinnan i ett
äggskal. Den dagg, som deraf faller på jorden,
kallar inan honnugsregn, oeb den är biens föda.
Tvenne foglar födas i Urds brunn; de hela
svanor, och från dem härstammar detta fogelslagle.
Eddan säger, att asken Ygdrasil, eller
verldsträdet, skall aldrig förgås belt och hållet, men väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
