Note:
This work was first published in 2021, less than 70 years ago.
Göran Ekberg is still alive, as far as we know.
Lilian Edström is still alive, as far as we know.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Handledning
- Material
- Läst
- Läder och skinn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns olika typer av läster. Vanligast är en enkel träläst med ett järnskott hål vars
uppgift är att hantera arbetsstycket vid maskintillverkning. Även vid handarbete har man
nytta av detta. Genom att hänga upp lästen på en järnpinne kan man arbeta med båda
händerna vilket är praktiskt vid flera olika arbetsmoment då man behöver ta i lite extra.
Ibland förekommer en borttagbar vristdel på ovansidan av lästen. Denna ska tas bort
innan avlästningen och underlättar detta moment. Om lästen är järnskodd undertill,
oftast endast i hälen, har den använts vid maskinell tillverkning, Den går att använda även
vid handskomakeri men du måste då ta bort järnplattan och ersätta den med en läderbit
av samma tjocklek. Det säljs även läster för en billig penning tillverkade av polystyren.
Dessa är helt olämpliga vid tillverkning av läderskor.
Läder och skinn
När man väljer läder till skons ovandel bör man i första hand tänka på vilken typ av sko
man vill göra. Till en känga eller brukssko använder man oftast ett lite kraftigare skinn än
till en finsko. 1,8-2,2 millimeter tjocka skinn är lämpliga. Skinnet bör vara genomfärgat och
helst från ryggsidan av djuret. Oftast används skinn av nöt. Om du väljer ett tunnare skinn
kan du förstärka skon genom att helfodra skinnet med svinläder. Svinläder är olämpligt
som ovanläder men som foderskinn fungerar det utmärkt. Vanligast är att man använder
skinn av nöt till ovanläder men i princip alla kvaliteér går att använda beroende på i vilka
miljöer skon ska brukas.
Både bindsulan och mellansulan består av samma slags läder. Skillnaden mellan de två
är att bindsulan är mer porös. Förutom att den är garvad är den obehandlad och upp till
fem millimeter tjock. Mellansulan däremot är tunnare eftersom den har valsats och därmed
blivit mer kompakt och mer motståndskraftig mot slitage och väta. Bindsule- och mellan-
sulläder är även lämpliga som material om man vill bygga en egen klack istället för att
sätta på en färdigfabricerad. Ett gammalt bindsuleläder kan vara hårt och därmed svårt att
arbeta med. Testa gärna med en syl och känn på elasticiteten innan du köper ett sådant.
Läder till bak- och tåkappa är tunnare. Eftersom dessa delar ska hjälpa till att behålla
skons form är det bra om de efter bearbetning blir hårda och styva. Detta läder går ofta
under namnet masurläder eller shaftläder.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue May 5 20:41:26 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skobok/0013.html