Verktyg Inom alla hantverk har de verktyg som används, utvecklats för att passa specifika ar- betsmoment. Skomakeriet är inget undantag. Tvärtom, antalet tillverkningsmetoder och modeller har också resulterat i ett stort antal specialverktyg. De flesta har man som hobbyskomakare liten nytta av. Ett verktyg som jag hittade i en fyndlåda klipper ut tre- kantiga bitar ur lädret. Det tog en bra stund innan jag insåg att man med detta tillverkade en klackbas för att börja bygga en klack. Kostnaden för verktygslådan var några tior men troligen hade denna tång/sax ursprungligen kostat närmare tusenlappen. Naturligtvis köper man hellre ett bra läder för dessa pengar och skär bitarna manuellt. Verktygen som behövs för att tillverka ett par skor är i princip endast en hammare, vass kniv, plattång, kniptång, sylar och nålar. Det finns dock en fördel att använda traditionella skomakarverktyg. Både för att underlätta arbetet och för att få ett bra resultat. Onekligen känns det också mer ”äkta” att hantera en pinntång, en skomakarhammare eller en skär- flingskniv. Verktygen finns att köpa nya men många av verktygen som behövs kan man fortfarande hitta på loppmarknader. Säljaren vet sällan vad de ska användas till och priset är ofta löjligt lågt. Sylar, i synnerhet krumsylar av äldre modell är dessutom väldigt mycket bättre än nytillverkade. Skomakarhammare En skomakarhammare har i ena änden en rund hammare med välvd slagyta. Den andra änden är ofta bred och tunn och starkt vinklad. Skaftet är tämligen kort i förhållande till hammarens storlek. Skomakarhammaren används i huvudsak till att driva lädret för att jämna ut veck och forma lädret runt lästen. Den välvda ytan på slagytan minskar risken för skador på lädret. Den andra sidan används i huvudsak för att komma åt att forma lädret där det är trångt. Till exempel mellan de spikar man fäster upp vid pinningen. Försök att undvika att använda skomakarhammaren för islagning av spik. Den är inte gjord för detta och slagytan blir så småningom ojämn och därmed obrukbar för sitt ursprungliga användningsområde. Pinntång Pinntången består av en krum tångdel (som en rovfågelnäbb) och en slagyta. Själva tången är räfflad och används för att gripa tag i lädret och sträcka detta över lästen. Slagytan som också den är räfflad kan dels användas som hävstång för att med mer kraft dra lädret över lästen och dels användas som hammare för att spika fast lädret vid lästen (pinna). En del pinntänger har en förhållandevis bred tång och andra en smalare. Om du har möjlighet kan du gärna förse dig med en av vardera sorten. Den breda greppytan medför mindre risk att skada skinnet och med den smalare är det lättare att greppa skinnet när man har slagit i spikarna tätt. 15