Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sägen, som länge gick i bygden. Det sades
nämligen, att hvar och en, som bodde där, skulle
antingen blifva olycklig i kärlek eller ock mycket
lycklig. Men äfven själfva sägnen om detta var nu
mera så godt som glömd. Ty lycka och olycka
växlar i lifvet, och ingen vet gärna om en annan,
hvem som däraf fått mindre eller mer.
Den, som i midten af adertonhundratalet bodde
i den nedre gården på vänstersidan af älfven, tänkte
icke heller därpå, och när han som barn hörde
sägnen berättas, var den så gammal, att ingen längre
tog den på allvar. Bonden, som nu bodde på
Furumon söder om ån, eller södra Furumon, som
gården nämndes i bygden, var, när denna berättelse
börjar, ännu ung, knappt trettio år gammal, och
dock satt han en söndagsmorgon vid skördetiden
och grubblade öfver, hur tyst det redan blifvit i
hans hus. Förra söndagen hade han begraft sin
unga hustru, nu hörde han genom den öppna
dörren, hur kvinnorna därinne försökte trösta den lille
nyfödde, som skrek. Hans hustru hade dött i
barnsäng, och nu satt Anders Johan ung och ensam
och grubblade öfver, hur han skulle ställa med
sitt hus.
»En bonde skall vara gift», hade Anders Johan
sagt, när han sökte sig en hustru. »Annars
förfaller hans hus, och han själf får gå och passa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
