Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
käringar.» Detsamma sade han, när han funnit en
hustru och fått hennes ja. Nu hade hon bott i
hans hus och födt honom två barn. Sedan hade
hon gått och lämnat honom mera ensam än förut.
Anders Johan satt länge på sin förstugukvist,
hörde på barnets skrik och såg ut öfver
klöfver-vallen, som doftade i solskenet. Arbetet hvilade
för helgdagens skull, sakta blåste sommarvinden
öfver fälten. Inne i kammaren somnade till sist
barnet, och Anders Johan hörde ingenting annat
än åns brus från backen bortom ängarna.
Länge satt han i tankar, och när han
ändt-ligen steg upp, befallde han pigan att ta fram hans
helgdagskläder. Pigan lydde med den tysta
försynthet, hvarmed en sörjande husbonde blir
betjänad af sitt folk.
Anders Johan var liten till växten, men ingen
tänkte egentligen därpå, när han såg mannen. Ty
den unge bonden var kraftigt byggd, och hans
hufvud var välbildadt. Håret var brunt och skägget
ljusare än håret. När han log, kom det något
varmt i hans ögon, och den kvinna, som fått syn
på detta, ville gärna, när hon mött detta varma
och blåa en gång, få återse det ofta. Det blef
henne som ett behof att framkalla det. Nu var
Anders Johan tungsint, där han gick i sin
helg-dagsstass, och han tänkte på, hur hårdt det tryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
