Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var full af vildhet, kärlek, längtan, olycka och död.
Där gick Anders Johan fram, och hans fötter sjönko
i den våtdjupa, gröna mossan eller knastrade mot
den torra, gråa, när hans väg gick öfver ett berg.
Öfver sandåsen kom han, långt bort till Djupmyren,
där tranbären rodnade på tufvorna, och han måste
taga en omväg för att icke gå ner sig i gungflyn.
Aldrig hade han vetat, att skogen kunde sjunga
så, eller att en människa kunde lida och längta som
han. En enda kvinna fanns för honom i världen,
en enda. Med henne skulle allting vara honom
lätt. Utan henne fanns intet annat än mörker och
sorg. Hur underligt, underligt! Hvar komma vi
ifrån? Hvart gå vi? Hvarför bekymrar oss stundom
intet och stundom allt?
Plötsligt brakar det i snåren, och en stor älg
bryter fram, stannar med vädrande mule, och de
ofantliga hornen, som synas tynga hans hufvud,
resa sig öfver buskarna vid brädden af mossen, som
täckt af småväxta tallar gungar under hans steg.
Han ger upp ett läte, som skär genom skogsbruset.
Ännu ett prassel hörs. Det är af snår som slitas
sönder, grenar som trampas ned. Då tar den
väldiga älgen ett språng och försvinner mellan
stammarna åt det håll, därifrån det nya bullret höres.
Anders Johan går och ser på allt omkring sig,
3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
