Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han undrar öfver, att allt, hvad han ser, blifvit
honom så nytt. Han kommer fram till en krök af
ån. Öfver stenar och sand forsar den fram och
har gräft sig djupt in under granarnas rötter, som
hänga bara ner i vattnet. Där ån skiljer stränderna
åt, lyser solen fram, och då tycker Anders Johan,
att här ville han bo med Elsa, långt borta, så att
ingen behöfde se, hur olycklig han var. Han begär
inte att vara lycklig. Han begär bara att få äga
henne, veta, att hon är till för honom, om hon
så aldrig kan bli hans. Och åter ser han vinden
rusa fram, skakande trädens kronor som ett haf i
storm. Det gör honom godt att se och känna,
och han går vidare, utan att minnas, hvarför han
kommit ut. Något timmer att fälla finner han icke,
hvarför han tog yxan med sig, när han gick
hemifrån, vet han ej heller. Han går i skogen och
drömmer och har glömt sig själf.
Anders Johan drömmer bort sina dagar, och
han vaknar icke, förrän julen står för dörren och
julbestyren börjat.
Då spände han en dag hästarna för stora vagnen
och for in till staden för att hämta penningar, som
han hade att fordra för råg. Med skarpa, nyvaknade
ögon såg han sig omkring och blygdes öfver sig
själf. Det var mycket, som fått förfalla, mycket
väntande arbete, som lämnats ogjordt. Men resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
