Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i skogen. Det var, som om träden stått henne för
nära, som om det blifvit för tyst omkring henne,
för tomt, för öde, för lugnt. Darrande reste hon
sig upp för att gå. Darrande hängde hon påsen
på sina axlar och tog mjölkflaskan i hand.
Darrande stod hon stilla och lyddes på denna djupa
tystnad, hvilken lät som en enda tung, af intet
annat ljud afbruten suck. Osäker på sina egna
steg gick hon vidare och stannade icke, förrän hon
nått stranden, där den ranka ekstocken låg.
Brådskande steg hon ned i den och sköt ut ifrån land.
Men Martina tyckte, att det var som händer, hvilka
ville gripa efter henne, så fort hon vände sig om.
Stubbarna i skogen, trädrötterna, stenarna, de gamla,
fallfärdiga träden, stenarna med mossa öfver och
enarna, som runda och risiga växte ytterst på hällen,
alla hade de lif, och alla tego de, tego så, att de
fyllde luften med sin tystnad och förvandlades till
afskyvärda beläten, hvilka i stenhård tystnad
grinade åt hennes nöd. Snabbt rodde Martina öfver
den långa, smala sjön. Hon hörde änderna, som
ropade sitt knarr, knarr efter henne, änderna, som
Jakob aldrig nänts skjuta. Men hon vände sig
icke om för att se på dem, drog bara ekstocken
upp i land och sprang mera än gick förbi alarna
vid stranden och upp mot stugan. Det var, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
