Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma och bjuda henne något! Eller han, som hon
inte ens ville tänka vid namn, han, som alltid var
till reds, när en människa var i riktig nöd!
Hvar-för kom han inte nu? Hvarför såg hon intet?
Hon, som sett så mycket? Hvarför hörde hon
nu inte ens småfolket pyssla i snåren, hon, som
hört så mycket förr? Hvarför teg skogen? Och
hvarför fanns det inte en människa, som ville följa
henne hem och se, hur hon hade det, hjälpa i
nöden och lätta något af det, som en gammal
gumma inte mäktar bära allena?
Men skogen teg rundt omkring Martina. Hon
hörde tjädern bullra långt borta i skogen och slå
vingarna mot furornas grenar för att komma upp.
Hon hörde dufvorna kuttra med sina skarpa,
knarrande läten, och den underliga fågeln, hvilkens namn
hon aldrig hört, skrika som en människa i nöd.
Men eljest var allt omkring henne tyst. Skogen
teg, intet såg hon, annat än träd, barr, solsken,
flugor, mossa och grå lafva. Luften darrade af
hetta, och allting stod så stilla omkring henne, att
hon blef rädd.
Martina, som bott hela sitt lif i skogen, som
hört räfven skrika om vinternätterna och sett vargen
smyga som en grå hamn i den smällkalla,
stjärn-klara vinternatten kring den stängda ladugården,
blef för första gången i sitt lif rädd att vara ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
