Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hade en släkting, som var sjuk, och som hon
ville få hälsa på.
Kristin fick lof att gå, och tidigt nästa morgon
gaf hon sig i väg. Mycket snö hade fallit, och
någon väg fanns inte i skogen. Mången häst skulle
tvekat att gå fram med en släde, där Kristin nu
gick. Men Kristin tvekade icke. Hon gick den
väg, hon måste gå. Ty hon visste, att det gällde
lifvet, och hon hade fått skräcken i blodet, den,
som fattigt folk talar om, och som drifver människan
att göra det omöjliga. För hvart steg hon tog,
sjönk hon ned till knäna, och den väg, hon hade
att gå, var lång och svår och gick mest genom
skogen. Efter snöfallet hade kylan kommit, och
där hon klef fram, låg snön tät öfver granarna.
Som ett hvitt täcke sträckte den sig ren och tjock
in under trädens böjda grenar, så långt ögat kunde
nå, och ur dunklet mellan snåren hördes ljud som
af suckar och prassel, snön föll med tunga fall
och gjorde gropar i det hvita täcket, blåsten hven
genom furorna, och de små enarna krökte sig under
det tunga hvita, som böjde dem ner.
En enda tanke dref Kristin fram, tanken att
göra hvad som helst, hellre än att komma på
socknen. Så tungt var det att gå, och så hårdt fick
hon arbeta för att komma fram, att hon nu hade
glömt skammen att komma i en mans hus, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
