Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut med att gå och ösa båten, som blifvit half med
vatten efter nattens regn. Vinden, klipporna och
hafvet förtrodde han, hvad han förteg i sitt hem.
— Nu kan jag aldrig gå ifrån dem, sade han
högt, och komma bort, nu när gubbens pengar
är slut, och hon därinne bara har mig att lita
sig till.
Sammel öste båten läns, så häftigt att han blef
svettig. Därefter gick han in, som om ingenting
händt och satte sig till middagsbordet. Hela tiden
undrade hustrun öfver, att han inte tog vid sig
mera för pengarna, som gått, men glad var hon,
att han ingenting sade.
Så började isen lägga sig, och alla båtar, som
förut stått i sjön, drogos upp på land.
Nordanvinden kom med snö, isen lade väg mellan öarna,
och fyrarna slocknade mellan skären.
Då gick Sammel en dag den stig, hvilken ledde
upp till lotsarnas utkik. Vädret var sådant, att han
måste trefva sig fram i snön för att finna stållinan,
hvilken han behöfde för att hålla sig rak mot blåsten,
som hven fram ifrån norr. Sammel gick ibland sina
egna vägar, och vid sådana tillfällen var han föga
nöjd, om någon störde honom. Men som han
nu gick, kände han, att stållinan ryckte bakom
honom, och vid det han vände sig om, varseblef
han ännu en skepnad, hvilken tycktes söka sig fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
