Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma väg som han själf. Sammel blef misslynt
öfver detta, men han gick ändock vidare, utan att
se sig om, och han visste, att skepnaden följde
honom.
Sammel var icke god på världen i denna stund.
Ty han hade gärna sett, att han fått vara ensam.
Nu när det var vinter, brukade ingen finnas uppe
i den hvita stugan, från hvilkens fönster man kunde
se långt ut till hafs. Där kunde han då göra varmt
åt sig, utan att det kostade något. Veden var ju
kronans. Sedan kunde han sitta där med sina tankar
och se ut i snöyran, glömma, att han hörde hemma
hos någon på denna jord, glömma allt, som var,
och icke höra annat än vinden, som hven, och elden,
som prasslade.
Nu kom en annan in genom dörren, just som
han var sysselsatt med att lägga in ved. Sammel
höll på med sitt och vände sig icke om. Men
inom honom kokade det.
— God dag på dig, Sammel, hälsade den
inträdande.
— God dag, sade Sammel buttert. På rösten
kunde han höra, att den, som kom, var en af
kamraterna.
Om en stund började elden att flamma upp.
Tigande sutto de båda männen och stirrade på
lågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
