Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS FRANS . KEMPE
min erfarenhet är dock, att detta fall ej på långt när förekommer så ofta,
som att myren utbreder sig. Man kan tänka sig, att en ovanligt riklig
nederbörd under vintern, åtföljd af stark vårvärme, åstadkommit ett så
ymnigt vattenflöde, att i vissa fall aflopp bildats, där sådana ej förut
existerade, och att dessa sedan dränerat och torrlagt marken. Alan kan
åtminstone tänka sig, att ett sådant kraftigt vattenflöde fördjupat redan
befintliga aflopp, så att dessa verkat mera torrläggande än förut. Och man
underskattar alldeles bestämdt de åtgärder, människan under tidernas lopp
vidtagit för att afleda vattnet. Dessa åtgärder kunna hafva varit helt
obetydliga, hafva skett så småningom och därför varit nästan omärkliga,
eller t. o. m. vidtagits utan all tanke på torrläggning, men icke desto
mindre kunna deras verkningar hafva varit ganska kraftiga. Att aflägsna
försumpningsorsaken kan nämligen ibland vara lätt nog; man bör ej
glömma att den fasta mark, som nu odlas eller å hvilken skog nu
frodas, för århundraden sedan i många fall var myr eller försumpad
skogsmark.
Emot den biologiska försumpningen har utan tvifvel elden varit den
närmaste regulatorn. Där försumpningsorsaken varit öfversilning af vatten
har elden däremot icke kunnat hjälpa.
Äro nu dessa stora försumpningar, endast af ondo? Då man vandrar
öfver de vida myrarna, frestas man till ett dylikt antagande; ännu mer är
detta förhållandet, när man ser, huru öfversilningar på kort tid ödelägga
vackra skogar. Men vid närmare eftertanke blir uppfattningen en annan.
Vattnet har dock varit upphof till en rik vegetation, som, när den en gång
förmultnat, blir af stort värde. Ägarne af Norrlands marker tillkommer
det att påskynda förmultningen och utnyttja värdet; de skola då finna att
hopandet af kväfvemassorna varit mera ett välsignelsens, än ett
förstörelsens verk.
Som den tredje stora faktorn har jag nämnt afverkningen. Jag har
ock i det föregående framhållit, att fore midten af förra århundradet
af-verkning bedrefs endast på mindre delar af de stora norrländska
skogsvidderna samt att densamma sålunda endast på dessa trakter hade något
inflytande, ej på det stora hela. Egentligen är det de skogar, som
ägdes, af järnbruken, hvilka rönte ett dylikt inflytande. Och om dessa
skogar vore kanske ett särskildt kapitel af nöden. Jag får dock nöja mig
med att framhålla, att dessa utgöra ett undantag från Norrlands öfriga
skogsmarker i det afseendet, att de underkastades ungefär samma behandling,
som öfriga bruksskogar i riket. De ha sålunda befriats från den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
