Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Också en täflingsskjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCKSÅ EN TÄFLINGSSKJUTNING. 113
som nämligen på denna lilla plats vore ett alldeles nödvändigt
villkor för gillets fortfarande existens. Emellertid vann af-
delningen, som sorterade direkt under Svenska Jägarförbundet
och hade en lika själfständig ställning till detta som "Svenska
Jägarförbundets afdelning i Norrbottens län", en helt obetydlig
anslutning, som alldeles säkert var mindre, än hvad företaget
egentligen hade förtjänt, ej minst med hänsyn till den värde-
rika verksamhet, sällskapet kunde hafva öfvat ur jaktvårds-
synpunkt. Visserligen var medlemsantalet vid slutet af år
1888 uppe på 35 personer — däribland dock åtskilliga
"passiva" fruntimmer —, men allehanda orsaker vållade, att
öfningar ytterligt sällan förekommo, och "täflingsskjutningen"
var därför lika oväntad som motsedd med bekymmer för
utgången. Men man fick ju skjdla sig* själf, när man det
tröga Norrbottensblodet likmätigt försummat att förbereda sig
ordentligt. — Numera är hela sällskapet både afsomnadt och
bårlagdt, och dess enda tryckta berättelse — s om ledsamt nog
skulle blifva ett liktal — återfinnes i Svenska Jägarförbundets
nya tidskrift, årg\ 1889, s. 136—138. På alldeles samma
nordliga bredd som Pajala, nämligen i Gellivare, förekommer
emellertid nu ett fyra år senare stiftadt skiyttegille, hvilket
efter hvad jag hört lärer föra ett mera blomstrande lif än
hvad som förunnades det lilla Pajala-sällskapet med det långa,
granna namnet.
Till den vederbörligen utlysta täflingsskjutningen samla-
des som sagdt en hel del folk, ty banan låg alldeles utmed
landsvägen, och ganska mycket finnar hade kommit ner till
kyrkplatsen för att "fira midsommar" med dans och glam
och predikande i stugorna. När de körde förbi den öppna,
ljusmålade "paviljongen", från hvars takstång svenska flaggan
svajade för sunnanvinden och där våra salvor knallade, läto
dessa gubbar uppifrån ensliga skogsbyarna gärna hästen
lugna sig någon halftimme i närheten, ty eljest skulle förstås
den kraken blifvit rent vettskrämd framför cliäsen. Vi voro
sålunda beständigt omgifna af en flock skrattande, pratande
och rökande tinnar. Skyttarne, som voro vid pass tio till
antalet, skötte sig dock efter bästa förmåga, laddade och fy-
rade af det ena skottet efter det andra men råkade taflan
endast i lyckligaste fall — markören, som bara "viftade med
På skogs• och fjällstigar. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
