Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ful blick hon nyss gav Käthe, därför att jag skänkte henne
fem mark för hennes goda betyg. Vet Suse då, vad den
lilla gör med de pengar, som hon så småningom tigger
sig till av mig?»
»Hon använder det ju till sötsaker i alla fall!»
»O, nej! Dem giver hon till den stackars änkan, som
bor i vindsvåningen och har tre barn. Hos vår yngsta
ligger kärleken till nästan i blodet, men av allt sådant
känner Suse ingenting. Hon skulle utan tvivel gå till ett
konditori. — Och tag för ali del ur henne tanken på den
nya skridskodräkten! Vi äro inte några miljonärer! Även
om jag förtjänar tillräckligt, måste vi likväl tänka på
framtiden. Jag är inte någon statstjänsteman och det är
ingen, som giver mig pension. Och er framtid vill jag
gärna veta säkerställd! — Dessutom vad kostar det inte
att leva nu! Tre till fem gånger så mycket som förr!
Men tro inte, att jag skickar Suse till Frauenfeld för
sparsamhets skull! Visst inte! Hon skall en gång giva akt
på sig själv och lägga bort något av sin själviskhet. Jag
tror att kärnan är god, vi ha bara givit efter för mycket.
Nu skall allt bliva bra igen, min lilla gumma!»
Fru Klara kunde inte njuta sin lilla middagslur i
soffhörnet i dag; det gick runt i huvudet på henne efter allt
vad hon så plötsligt fått höra. Alltså var det verkligen
allvar, att Suse skulle till Frauenfeld! Det stackars
beklagansvärda barnet! Och hur skulle man kunna försvara
det för deras bekanta? De skulle naturligtvis glädja sig
och tro, att man gjorde det av sparsamhet. Och så
förskräckligt som det lät: »Min dotter är på landet!»
Fru Klara vågade sig inte in till Suse. Käthe hade
under tiden sakta knackat på hennes dörr och då ingen
svarade, öppnade hon själv dörren.
»Packa dig i väg!» befallde Suse, som låg på soffan.
Men Käthe lät sig inte förbluffas utan trädde oförskräckt
närmare.
»Du», sade hon, »var inte så ledsen, ifall du inte får
resa till Schweiz. Vem vet, om du inte där hade dött av
hemlängtan! Tänk blott, så långt och till främmande
land! Då är det säkert mycket trevligare i Frauenfeld
hos de snälla släktingarna. Och luften där och skogen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
