Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
med en stolthet, som vore hon skolrådinna över samtliga
skolorna i hennes fädernestad. I tysthet tänkte hon: »Då
vet jag i alla fall mer i alla ämnen än min kusin!»
»Mamma lilla, i dag få vi laga mat till Bröd-Manda och
Litzels också», sade Annemarie och hällde upp kaffe till
Suse. Som något självklart räckte hon henne även socker
och grädde. Att vara tjänstaktig tycktes vara medfött hos
Annemarie.
»Sedan bära vi bägge maten till dem, vill du det Suse? »
frågade Annemarie.
»Ja, varthän?»
»Till de fattiga!»
Suse var bestört. Skulle hon gå in i husen till
bönderna? »Men, är det inte, hm, inte ■— dålig luft?» frågade
hon ängsligt och såg ned på sina fina vita händer.
Annemarie skrattade och sade: »Det är just vad vi skola
se efter: att de hålla rent hos sig. För oss, som ha lyckan
att växa upp i bättre förhållanden, är det ju lättare. Men
därför skola vi lära dem, som leva i fattigdom, att även
i den minsta lilla stuga kan renligheten råda. O, du skall
bli förvånad, du stadsbarn! — Men nu måste vi taga på
oss för att gå i kyrkan. I dag är det min tur. Ser du,
Suse, mamma och jag växla om, ty en av oss måste sörja
för maten.»
När Suse kom upp på sitt rum, var det redan städat
och varmt där. Hon tog skyndsamt på sig sin
söndags-klänning. En kvart senare gick hon vid Annemaries arm
till kyrkan, som låg där så idylliskt, omgiven av gravarna,
på vilka snön höll på att smälta. Från alla sidor kommo
kyrkobesökarna i den härliga söndagsmorgonen. Barnen
trippade snällt bredvid.
Annemarie och Suse togo plats i prästgårdsbänken. Suse
såg sig omkring i den lilla bykyrkan och tänkte på de
ståtliga kyrkorna i hennes fädernestad. Hur enkelt mot
dessa var det lilla templet här. Genom de höga fönstren
föll en solstråle in över predikstolens mörkröda sammet.
I den första bänken sutto skolbarnen.
Kyrkan var fylld med andäktiga. Varje gång dörren
öppnades, kunde Suse från sin plats se ut över gravarna.
Det var så högtidligt trots ali enkelhet; nu började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
