Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Då knackade det. »Det är ju — sannerligen, vår herr
organist!»
En smärt ung man trädde in. Eljest besökte han för
det mesta sin faderlige vän i dennes arbetsrum, men i dag
fann han familjen samlad i förmaket. Han presenterades
för Suse som hennes blivande stränge lärare. Över den
unge mannens och Annemaries ansikten flög en glädjens
rodnad, när de bägge unga, vackra mänskobarnen räckte
varandra handen.
»I dag kan ni inte slippa undan!» sade kyrkoherden
och pekade på det uppslagna pianot. Herr Richter nickade
småleende.
Annemarie gick efter vin och kakor; Suse tog upp sitt
arbete — en duk i hardangerbroderi. Herr Richter lade
några böcker på bordet framför kyrkoherden och tackade
honom för lånet av dem.
»Nå?» frågade kyrkoherden.
»Varje sida är en njutning!» sade den unge mannen.
»Inte ett ord om kärlek i alldaglig bemärkelse, ingen
spännande nervretande berättelse. Och likväl vilken
rikedom av djupa, vackra tankar! Vilka gripande
naturskildringar!»
»Vem har skrivit boken?» sade fru Volland och bjöd
sin gäst av kakorna.
»Rosegger! ’Evigt ljus!’ Den kan de unga damerna
också läsa», sade han och vände sig med ett vänligt leende
till Suse och Annemarie.
»Ja, gärna!» sade dessa; herr Richter räckte boken åt
Suse, som bläddrade i den.
»Jag finner det bäst», sade kyrkoherden, »om man i viss
mening studerar en författare, att man om möjligt läser alla
hans verk med största uppmärksamhet. Endast på så sätt
kan man tillägna sig författaren i fråga. Med våra
klassiska författare borde det vara så. Nu börjar vi med de
modernare. Från den känslige och snillrike Rosegger övergå
vi till den nordiske tänkaren, Ibsen. Eller hur, käre vän?»
Den unge mannen nickade strålande till sin vördade vän.
Suse lyssnade. Hade hon väl någonsin i Lisis hem hört
ett dylikt samtal? Och i hennes eget föräldrahem föll
talet också sällan på litteratur. I sitt stilla sinne föresatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
