Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
»Korna och getterna komma hem», förklarade Suse och
gick fram till systern, och lade armen om systerns hals.
Käthe var stormförtjust och skrek högt: »Se bara, de
hitta ju alla till sina ladugårdar. Nej, det är verkligen
storartat. De äro ju lika kloka som människor.»
»Jo, jag tackar jag», skrattade Suse och Käthe skrattade
med.
»Där kommer en herre, en riktig herre», sade hon. Han
hälsade upp. Det var organisten.
»Jag tror, att Annemarie har en halvtimmes spellektion
i dag», anmärkte Suse.
Käthe var häpen. »Suse, skulle man kunna tro att folk
brydde sig om sådant i en sån här avlägsen by!»
Underbart härliga melodier hördes snart ifrån förmaket,
där pianot stod. De båda flickorna lyssnade. Käthe
kände sig ryckt bort ifrån världen. Genom det öppna
fönstret trängde den svala kvällsluften från bergen in.
På den blekblå himmelen hade en gyllene månskära
dykt upp. Den ena stjärnan efter den andra slog upp sitt
blixtrande öga. Och därtill den svaga klockklangen från
de avlägsna hjordarna.
När musiken tystnat, sade Käthe: »Om jag ändå hade
min harpa här.» —
En halvtimme senare samlades familjen till kvällsmålet
ute i trädgården. Organisten hade inbjudits att deltaga
och presenterades nu för Käthe.
Sådana sommarkvällar, då man kunde sitta ute, voro
inte många. Intet blad rörde sig. Rosorna och resedan
doftade härligt. En tydlig tillfredsställelse med tillvaron
förmärktes hos det lilla sällskapet, som satt där under de
skuggiga grenarna bakom prästgården. Allvarliga och
skämtsamma samtal fördes. Pojkar och flickor drogo förbi
på landsvägen, sjungande dessa vackra thüringska folkvisor,
som gå en så till hjärtat.
Långt innan de andra gingo till vila, skickade fastern
sin yngsta brorsdotter till sängs. Suse gick med. Käthe
var inte van vid bergsluften. Uppkomna pratade de ännu
en stund och pratandet fortsattes i sängarna, tills Suse
plötsligt på en fråga: »Har du nyligen varit på teatern»,
inte fick något svar. Käthes lugna andetag förrådde, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
