Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
hon sov. Suses tankar gingo åter till Lisi. För endast
en vecka sedan hade hon haft ett övermodigt brev från
Lisi, i vilket hon berättade om de olika spratt, som hon och
Clemence utfört, till föreståndarinnornas förargelse. Lisi
måste inte ha en aning om, hur illa det stod till hemma.
Så förskräckligt, när allt brast samman! Lisi hade inte
lärt något yrke; hur skulle hon förtjäna sitt bröd? »Så
hastigt olyckan ändå kan komma över en», tänkte Suse.
»Hur rätt har pappa inte, när han säger, att vi två systrar
skola grunda oss en existens, det vill säga, lära osj
någonting ordentligt, så att vi i nödens stund eller om vi ej
bli gifta kunna förtjäna vårt uppehälle. -Ja, pappa menar
så väl med oss.» Suse insåg det, hade för länge sedan
redan insett det. Hur hade hon icke spjärnat emot, när
det blev fråga om att resa till Frauenfeld. Så fullkomligt
under hennes värdighet! Och nu visste hon sedan lång
tid tillbaka, att det varit en lycka för henne att få komma
till denna prästgård med dess goda människor. Men hon
ville också för framtiden följa sin pappas råd, gå in vid
seminariet och lära duktigt för att ta en bra examen.
Annemarie tyckte, att hon skulle läsa tre år och avlägga
lärarinneexamen, då stode världen och en bra
levnadsställning öppen för henne. Ja, kanske hon skulle göra det!
Och föräldrarna gladde sig ju bara åt att hon ville lära
sig något och bli något duktigt. Suse låg länge och
funderade. Hon hörde organisten ta avsked. Så stängdes
dörren. Stillhet rådde snart i hela huset. Till slut knäppte
Suse händerna till aftonbön och en härlig sömn slöt
hennes ögon.
Följande morgon blev hon inte litet förvånad, när Käthe
stod färdigklädd vid hennes säng med hatten dinglande på
armen och stack en bukett ängsblommor under hennes
näsa.
»Titta du bara! Klockan är nio, din sjusovare. Men
det gör ingenting! Du är väl riktigt kry?»
Hon slog sig ned på Suses sängkant och pladdrade på.
»Jag vaknade, ser du. Allt var tyst! Jag tittade på
klockan. Sedan påsken äger jag mammas gamla klocka,
men den drar sig en halvtimme efter varje dag. Men jag
ställer fram den, och så går den bra igen. Alltså —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
