Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Först rådde dödstystnad, när de sista tonerna förklingat.
Det var som om alla ännu dröjde kvar i en annan värld,
i en ljuvlig drömvärld. Men sedan brusade bifallsstormen
lös, för vilken Käthe rodnande drog sig undan. Men
åhörarnas tack följde henne. Suse var riktigt stolt över sin
syster. Så mycket beröm hon fick höra om henne. Och
det hade funnits en tid, då hon hade tusentals småsaker
att anmärka på henne. Nej, den tiden låg nu långt
bakom henne. Hon måste alltid älska sin lilla syster, denna
hjärtegoda naturliga varelse, och milt överse med hennes
små svagheter. Även den bästa människa har sina fel.
Farbror och faster voro stormförtjusta över
generalrepetitionen. Käthe fick lov att berätta, hur hon fått hit sin
harpa. Farbrodern skrev till sin svåger och svägerska om
de rara töserna; det var första gången, som han tillstod,
att de första veckorna, som Suse tillbringade hos dem,
icke varit lätta för någon av parterna. Suses huvud
hade varit fullt av alla möjliga griller. Men landet och
dess naturliga, ursprungliga människor hade inverkat gott
på henne. Även Käthe skrev i liknande ordalag till
föräldrarna. Suse utvecklades allt mer till en älsklig, flitig
och förståndig flicka. Vistelsen på seminariet med dess
stränga arbete skulle fullborda hennes uppfostran till det
allra bästa.
På kvällen sutto de tre unga flickorna tillsammans i
trädgården. Då trängde den mest egendomliga musik till
deras öron. Det lät som när man blåser på horn. Det
ljöd som en marsch och för varje ton blev ljudet eller
oljudet tydligare. De ställde sig alla tre på stolarna och
tittade nyfiket över staketet ut på landsvägen
»Det är ju pension S. från Arnstadt», utbrast Suse.
»Luh och Muh marschera som förtrupp.»
I största hast förklarade hon sammanhanget.
Sannerligen blåste de inte på kammar, omlindade med
silkespapper. Suse skyndade sig att fråga fastern, om några i
nödfall finge logera i prästgården, vilket fastern på sitt
sedvanligt gästfria vis lovade henne. Och så i väg ned i
byn!
Från gästgivargården hördes högljutt prat och skratt.
När Suse trädde in, flög Luh henne tillmötes. Förestånda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
