Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Kyrkoherden och hela hans hus uppbjödo ali sin
förmåga för att göra de älskade gästernas vistelse så
angenäm som möjligt. Och det blev intet slut på berättandet!
Om den gamla linden, under vilken de sutto till långt
in på den stjärnljusa sommarnatten, kunde tala! Vad
skulle den inte då berätta om det härliga Bayern, från
vilket herr och fru Orland kommo, om Suse som satt
mellan far och mor och vilkens hjärta inte kunde fatta
ali denna lycka, om Käthe, som var så glad att ha sina
kära hos sig, om Annemarie, som med längtansfulla ögon
lyssnade, då farbror Orland beskrev de höga bergen, de
djupblå sjöarna och alphyddorna.
Fru Orland for smekande över dotterns kind. Vilken
frisk flicka det hade blivit av henne. Så solbrända
kinderna voro! Det blonda håret låg i tjocka flätor runt
det täcka huvudet. Mamma insåg också, att Suse aldrig
hade kunnat utveckla sig så till sin fördel, om hon fått
resa till Schweiz.
Herr Orland hade köpt med sig hem till barnen och
systerdottern allehanda godsaker och presenter från München.
De tre flickorna skyndade in och lade sig på knä runt
kofferten och tog fram ur dess djup alla dessa vackra
saker.
Följande åtta dagar förgingo i flygande fart. De voro
en rad av festdagar. Pratstunder mellan mor och döttrar
omväxlande med åkturer och promenader.
»Man börjar längta efter sitt arbete!» sade herr Orland
till sin svåger, med vilken han promenerade av och an i
trädgården.
Fru Volland gick omkring och såg ledsen ut, om hon
också försökte dölja det; man hade ju i familjerådet
beslutat, att Annemarie skulle följa med Orlands till Leipzig
och stanna där till julen. Men det var obeskrivligt svårt
för modern att skiljas från sitt enda barn.
En tröst var, att hon fick behålla Suse. Annemaries
resa tyngde även hårt på Suses unga hjärta, men hon
hade åtagit sig mycket arbete och beställt många goda
böcker av pappa för de långa vinterkvällarna. Dessutom
hade hon umgänget med den sympatiska fru Wehner. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
