Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
är inte så dum, som jag ser ut. — Jag hade packat ned
i min koffert så många grankvistar, att jag har som en
liten skog inne hos mig. Vår kära Annemarie sitter ofta
hos mig, och då prata vi om er. Men ni måste också
någon gång komma till oss. Leipzig har ingen göl, men
en svandamm mitt i staden. Under sommaren vid den
här tiden segla svarta och vita svanor majestätiskt över
den klara vattenytan. Du hör, att jag råkar in på poetiska
farvatten. Och mitt i dammen finns en präktig fontän.
Tänk dig så härliga träd runt omkring, musik från Nya
Teaterns högt belägna terrass, finklädda, glada människor!
Det är härligt, eller hur, farbror. Men nu farväl!
Hjärt-innerligt tack och var förvissad om att jag helt säkert
kommer att tillbringa mitt pensionsår hos er! Din
.Käthe Orland.»
»Här har du», sade kyrkoherden och sköt med ett
förnöjt leende brevet till sin fru.
»Jag håller ännu på med Annemaries brev, min vän»,
svarade hon och smekte hans hand utan att titta upp.
Ett långt kärleksfullt brev till far och mor:
»Vilka stora ögon gör inte er tös, då hon ser allt nytt
och vackert 1 — Först sent på aftonen anlände vi till
Centralstationen. Ni skulle ha sett Käthe. Det var
föl-komiskt, hur hon satte upp sin lilla näsa och viskade
till mig: ’Du hemmets luft! Inte en hundradel så härlig
som i Frauenfeld men i alla fall - hemmets luft.’ Vi måste
skratta högt åt den lilla tokan. En massa människor
kommo på samma gång som vi. Halva Leipzig återvände
från sommarferierna. Vilken mängd barn och vilken mängd
blommor de små hade med sig!
Vi åkte i öppen vagn hem till morbrors bostad som
ligger vid Königstrasse. Så vackert allt såg ut. Vilket
larm och väsen på gatorna ! Teatrarna hade just slutat.
Trottoararna voro alldeles svarta av människor.
För många var väl just kvällstimmarna den enda tid på
dagen, då de kunde få rekreera sig efter den outhärdliga
hettan. Käthe visade mig svandammen, vars vatten
glittrade i gatlyktornas sken, och Nya Teatern. I flygande
fläng bar det i väg nedför Grimmaische-Strasse och förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
