Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
der. Min Gud, tänkte hon, det finns alltjämt goda
människor, och just här uppe trivs människokärleken, här
uppe, dit hennes tankar förut gått fulla av ringaktning!
Vid kvällen satt Lisi med till bords, som om hon vore
en av familjen. Hon kände sig nu för första gången
bättre till mods och litet gladare, trots de svåra dagar
som lågo bakom henne. Likt en osynlig smekande hand
lade sig prästgårdens frid över hennes hjärta.
De två väninnorna, som hade så mycket att prata om,
begåvo sig snart upp till sina små krypin. Fastern
skickade med dem varmt rödvin och kakor, då hon
visste, att de skulle sitta uppe och prata ännu några
timmar. Dessutom hade jungfrun tänt en stor brasa i Suses
rum.
Nu sutto de i soffan hand i hand. Suse kunde inte
riktigt fatta, att Lisi var hos henne, hennes älskade förut
så eleganta, nu fattiga Lisi. Elegant var hon visserligen
fortfarande. Den med siden och pärlor garnerade svarta
klädningen passade henne utmärkt. Sorgen hade förlänat
hennes ansikte ett säreget behag.
Vad skulle Lisi nu göra? Denna fråga dryftade flickorna
livligt.
»Jag måste lära något! Man kan ju rakt ingenting.
Det inser man först, när det ställs fordringar på en. Jag
skulle kanske kunna ta examen i språk och sedan få plats
som lärarinna. Jag har kanhända mest anlag för det. I
Schweiz lärde jag i alla fall rätt mycket.»
Suse funderade. Men varifrån taga medel till studier?
»Store Gud», utbrast Lisi förtvivlat, »tänk vilka massor
av pengar, som kastats bort i vårt hem. Om vi levat
sparsamt ett enda år, då skulle jag ha nog och mer än
nog till mina studier. Och ändå kan jag inte vara ond
på mina föräldrar. Det tillkommer inte oss att döma!»
»Allra minst för våra föräldrar och deras göranden och
låtanden. Någon kanske försträcker dig pengar till studier
och du betalar igen sedan!» sade Suse. Att farbrodern,
med vilken hon i hemlighet skulle tala, kanske var denne
någon, sade hon inte. Denna tanke hade plötsligt fötts i
hennes arbetande lilla hjärna. Hon drog djupt efter andan.
En ljusstråle i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
