Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Pan skrattade.
— Så skall det vara! tyckte han. Det blir
väl litet svårt för dig att sitta på brölloppet,
men så kommer du att dansa så mycket mer...
Pan var glad, ja, vid Gud var han icke
riktigt munter! Hä! Måtte ingen kristen själ råka
ut för det rysliga, som hände honom efteråt!
Minsann jag önskar det åt någon; det är till
och med icke rätt att önska någonting sådant
åt en jude en gång. Så är min tanke
åtminstone ... Nå på det sättet gifte man bort
Roman. Han förde sin unga hustru till skogvakr
tarstugan; i början var han ovettig och
före-vitade henne de slag, han fått af knutpiskan,
och menade tro på, att hon icke var värd, hvad
han för hennes skull fått lida. Då han ibland
kom från skogen, jagade han ut henne ur
stugan.
— Jag vill icke se en skymt af dig en gång!
Jag tycker icke om att ha kvinnfolk under
samma tak som jag, det blir dålig lukt,
påstod han. Men till slut tålde han henne.
Oksana tvättade och skurade kärl och stuga
rena, allting blänkte, så det gjorde en godt i
kroppen. Roman såg, att hustrun var bra, och
så småningom blef han van vid henne. Ja,
icke nog med det, han började tycka om henne,
det är dagsens sanning! Så gick det med Ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
