Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
— Hur står det till? -— sade pan—Hä!
Hvarpå Roman svarade: tack nog mår jag bra; hvad
skulle väl fattas mig? Hur står det till med
er sjelf?
Ser du, Roman förstod icke svara pan som
sig höfdes. Därför skrattade alla tjenarne och
pan också åt hans svar.
— Nå, Gud ske lof, att du är frisk,
genmälte pan.
— Men hvar är din hustru?
— Hvar skulle hon väl vara? I stugan
naturligtvis...
— Nå, då gå vi in i stugan, fortsatte pan,
men bred ut mattan på gräset och gör i
ordning allt åt oss I andra, så att det finnes
något att lyckönska de unga tu med första
gången man gör dem ett besök. Och de gingo
in i stugan, pan och Opanas, och efter dem
Roman barhufvad. Jo, Bagdan, den äldste af
jägarne, pans trognaste tjenare, var äfven med.
Dylika tjenare finnas icke heller numera; det
var en gammal man, sträng mot husfolket, men
inför pan som en hund. För honom gafs
intet i hela världen utom panen. Man berättar,
att då hans föräldrar dogo, begärde han af
pa-nens far att få en jordbit, ty han ville gifta
sig. Men den gamle pan nekade och anstälde
honom i stället hos sin son: Där har du, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
