Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
k
21
banduran* i en rem. Pan tyckte om Opanas,
derför att han förstod sig på att spela utmärkt
väl på bandura och dessutom var en mästare
i att sjunga visor. Ack, hvad det var för en
vacker karl, denne Opanas, det var ingen måtta
på’t! Hur skulle det varit möjligt för pan att
mäta sig med honom: pan, som redan var
flintskallig och hade röd näsa; och ehuru hans ögon
voro lifliga, voro de dock icke som den andres.
Då det någon gång hände, att Opanas såg på
mig, pojkbyting, ville jag bara skratta af glädje,
och ändå är jag ingen flicka. Det sades, att
hans far och förfäder varit
Zaporoschski-kosac-ker**, ett smidigt, vackert och flinkt folk.
Ja, tänk bara sjelf efter, pojke: det är icke
det samma att till häst med lansen vid sidan
flyga som en fågel öfver fältet som att med
yxan fälla träd ...
Nåväl, jag skyndade ut ur stugan och
tittade : pan och hela sällskapet hade stannat
utanför; Roman kom ut ur kojan och höll i
stigbygeln, medan pan steg ned på marken. Han
helsade på pan.
* Bandura, ett i Lillryssland fordom mycket vanligt
instrument, liknande en luta, med metallsträngar, på
hvilken man knäppte antingen med fingrarne eller med en
fjäder. Öfv. anm.
** Zaporoschski-kosacker = de, som lefde vid
Dnje-pern omkring dess vattenfall. Öfv. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
