Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköta henne! När han lät fingrarne löpa öfver
hennes strängar, kunde hon berätta för honom
mycket; om den dystra furuskogens sus under
oväder, hur vinden spelar bland det höga
gräset på den öde steppen, eller hvad de torra
örterna på kosackernas höga grafkullar hviska
om.
Nej, herre, aldrig får ni höra ett sådant
verkligt strängaspel! Allt möjligt slags folk
komma hitåt ibland, icke blott sådana som äro
hemma här i trakten, utan äfven de, som varit
öfverallt i Ukraine, såväl som i Tjégrin, Poltowa,
Kief och Tjerkask, och de berätta, att
banduri-ster numera äro ett förgånget slägte; man hör
dem ej mera på marknaderna eller vid
baza-rerna. Jag har sjelf en gammal bandura, som
hänger på väggen i stugan. Opanas lärde mig
spela på den, men ingen har lärt af mig, så
att när jag dör, och det blifver väl snart, så
kommer banduran aldrig mer att klinga
någonstädes i hela vida världen. Ja, så är det allt!
Men det var sannt, Opanas sjöng nu med
svag stämma en visa. Hans röst var icke
stark, men den var så vailer och melankolisk,
att hjärtat ville smälta^på en. Och sången,
den hade han tydligen författat för tillfället,
aldrig har jag hört den sedan dess, och då jag
sedermera bad honom sjunga den, ville han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
